Nato Allena Saliggörande?

Frågan måste ställas, är Nato allena saliggörande?

Min invändning idag är av pekuniär natur. Faktum är nämligen att Armén tvingas dra ner på sin verksamhet under 2024 eftersom budgeten kraftigt överskreds 2023.
Mig veterligen fungerar inte Nato så att man kan ringa över till Vita huset, inte heller ned till Europahögkvarteret i Bryssel för den delen heller, och be dem skicka några tusen raska köttsäckar till landets försvar.

Det är ett bistert faktum, kanske missförstått av Sveriges samlade vänsterblivenhet, att Nato bygger på en slags princip om solidaritet. Låt vara att det blir ett hemskans liv när hr Trump, amerikansk före detta president och numera presidentkandidat, fastslår detta när han menar att de länder som inte når upp till målet att 2 procent av statsbudgeten på kulor och krut gott kan bli Rysslands rov.

Ytterligare ett bistert faktum är att det inte lär bli billigare att bedriva arméns verksamhet när vi är medlemmar i Nato, snarare väldigt mycket dyrare.
Sverige förväntas att bidra med trupp som kan rotera runt i Europa för att säkra upp skyddet mot ruskiga ryssar. Vad mera är, svenska soldater ska kunna bidra med skarp kompetens av annat slag att dansa omkring i Pride-tåg och fundera på värdegrunden. Sådant kommer inte gratis och sötebrödsdagarna när en eller ett par större samlade övningar om året räckte för att trimma organisationen är med visshet över.

Man kan uttrycka problemet på följande sätt: Nato är sannerligen en utmaning för den svenska förvaltningsmodellen.
Dessutom uppstår problemet att beslutsvägarna blir mycket längre och betydligt krångligare. En krigsmakt är från början en besvärlig sak att hantera, när hela härket ska samordnas med ytterligare andra tunggrodda krigsmakter blir det knappast enklare.

För den svenska politiska överheten är detta givetvis inget större problem att fundera över. Deras jobb, i den mån verksamheten de bedriver nu kan kallas ”jobb”, är i princip över i och med att alla papper är underskrivna och i säkert förvar där långt borta i staterna.
Fortsättningsvis har de bara att sola i glansen och hålla stridspittarna någorlunda på mattan i anslagsäskandet.

För soldaten på fältet, han och hon som ska utgöra snubbeltrådsstyrkan i Baltikum eller stå på post annorstädes i Europa, är läget helt annorlunda. Deras överlevnad hänger nämligen på att materialförsörjning och övningsverksamhet fungerar störningsfritt. Det duger så att säga inte att tveka en sekund den dagen det blir ett skarp läge.
För dem duger det dåligt att arméns övningsverksamhet måste dras ner 2024 eftersom politiker, räknenissar, värdegrundsatleter och annat pack räknade fel på pengarna 2023.

Nato-kramare bryr sig sannolikt föga om saken. Förlamade av rysskräck som de är har dessa en tendens att koppla bort sin verklighetskontakt. Dessutom är livets realiteter, såsom att krigets överordnade princip faktiskt är att ha ihjäl folk, obehagliga för dem. Summerat kan man konstatera att de i och med rikets anslutning till Nato anser saken vara klappad och klar, ingenting kunde vara mer fel. En anslutning till Nato är rimligtvis en extra stressfaktor på krigsmakten.
Istället för att bara ta hänsyn till Sveriges territorialförsvar måste vi nu acceptera ett bredare uppdrag och vara redo att försvara andra också.

Vi förlorar också förmåga att agera självständigt i utrikespolitiken, låt vara att ett land av Sveriges storlek aldrig kan förhålla sig helt på egen hand i den stora vida världen. Men att gå med i Stora Grabbars Klubb förbättrar inte situationen. Särskilt inte som svenska politiker får sägas vara erbarmliga syltryggar hela högen, Sverige är bevisligen det enda landet i världen som på fullt allvar försökt exportera tanken om feministisk snöröjning.

Frågan måste alltså ställas, är Nato allena saliggörande?
Svaret är nej, bättre vore att dra den rimliga slutsatsen att ett starkt territorialförsvar och egen kärnvapenavskräckning vore att föredra.
Om så vore fallet skulle Nato böna och be om samarbete med oss. Men på grund av politisk feghet och utbredd rysskräck står vi där vi står, nu dessutom med en armé som inte ens har råd att öva sin soldater att prestera sitt bästa när det smäller.