Yttrandefrihetens Gräns

Var ligger yttrandefrihetens gräns?

Frågeställningen är i allra högsta grad relevant av flera skäl.
För det första har polisen nekat tillstånd för en koranbränning utanför Turkiets ambassad, tydligen har en dialog förts med Säpo om saken.¹

För det andra är två gamla ”utrikesministrar”, Eliasson och Bildt, eniga om att polisen kunde gjort en annorlunda bedömning om den koranbränningen som blev av.
”– Vi har en besvärlig säkerhetssituation för svenska intressen i ett antal länder i den muslimska världen. Det här är någonting som man inte ska ta lätt på, säger Bildt i ”Utrikesbyrån.”” (Expressen 8/2-2022)

För det tredje ska bland annat undertecknad ”vara förblindad av hat” enligt en twitteranvändare som jag låter vara anonym.
I ett annat inlägg skriver samma person följande: ”Landets befolkning kämpar mellan liv och död och ni sitter och erat problem är att inte få håna landet? Fy skäms. Sverige, ett modernt samhälle med en civiliserad hederlig befolkning blir befläckad med individer som er. Ni är inget annat än barbarer!”

Landet det gäller är Turkiet som drabbats av en jordbävning. Om jag är rätt underrättad är det dock en del av landet som drabbats, inte hela Turkiet.
Notabelt är också att Sverige prompt har organiserat nödhjälp som i detta nu kanaliseras genom relevanta kanaler. Precis som det ska vara, alltså. I Sverige skiljer vi på  religionskritik och nödhjälp.

Att framföra kritik mot religiösa övertygelser är dessutom inte att kritisera ett specifikt land. Endast personer som inte kan göra åtskillnad mellan religion och politik (läs: muslimer) gör den kopplingen.

De två gamla ärkesocialisterna Eliasson och Bildt är givetvis ett kapitel för sig. Båda är sannolikt helt upptagna av drömmen att anslutna Sverige till Nato. Då är det med förlov lätt sagt att, såhär nära målsnöret, slinta på försvaret av simpla plebejers rätt att öppna gröthålet och demonstrera sitt missnöje.

En relevant fråga som till och med Carl Bildt måste ställa sig är när ett valfritt land i västvärldens moderna historia inte haft en besvärlig säkerhetssituation för sina intressen i muslimska länder?
Jag misstänker att han låter oss bli svaret skyldig. Men det är klart penibelt att försöka hantera läget som uppkommit trots att vi i Sverige, åtminstone enligt vårt sett att se det, borde köpt oss lite goodwill genom mottagandet av bidragsmigranter från främre Orienten.

Kanske är det i själva verket där skon klämmer för höga herrar och damer som beklätt och beklär politik och förvaltning?
Man noterar nu att den berömda avföringen riskerar att träffa fläkten eftersom vi har en del potentiella våldsverkare av muslimsk trosuppfattning i landet. Med till visshet gränsade sannolikhet är en del ganska osäkrade efter utomlandsvistelser bland annat i det syriska kalifatet som bara bidde en tumme.

Andelen potentiella stolpskott utomlands ska vi bara inte tala om. Därav talet om ”besvärlig säkerhetssituation för svenska intressen i ett antal länder i den muslimska världen.”
Frågan är bara varför det skulle vara en nyhet just nu? Med förlov sagt är den svenska yttrandefriheten ingen ny uppfinning!
Det är inte heller ett nytt påfund att en god del av svenskarna är synnerligen kritiskt inställda till vad vi uppfattar som muslimska irrläror. Sist men inte minst, utövarna av tron har inte förtagit sig över hövan för att skapa en positiv bild av sig själva, varken i Sverige eller de länder där den utövas och till och med är statssanktionerad.

Det är i detta nu som koranbränningar verkligen är relevanta. Det är i detta nu som polisen ska ge tillstånd för dylika aktiviteter för att vi ska kunna visa hur unik en modern demokrati är jämfört med den primitiva syn som utövarna av muselmansk tro har.
Det är nu vi ska stå emot och ta matchen!

Yttrandefriheten tar inte slut för att omvärlden vill det. Yttrandefriheten tar inte slut bara för att höga vederbörande ska tvinga in oss i Nato.
Det är det svenska folkets rätt att mötas, tänka, tala och ge uttryck för sina åsikter fritt, punkt!

1. Lagkunniga skruvar lite olustigt på sig inför detta faktum.  Polisen har rätt att vägra tillstånd för exempelvis ordningsstörningar i anslutningar till demonstrationen, inte för vad som eventuellt inträffar i framtiden.