Vredes-Entreprenörer
Igår avgjordes presidentvalet i Frankrike. Vid denna texts pressläggning var det ännu ovisst vem som avgått med segern. ¹
Valet har tilldragit sig ett visst intresse här i Sverige. Jag har bland annat kunnat läsa om den franska presidentens kärnvapensäkra bunker, presidentämbetets enorma vinkällare och att Emannuel Macron vid en eventuell valförlust erbjuds livstids förstaklass på flyg och tåg.
Vidare att det är kutym att en före detta fransk president kan sova över på franska ambassader varhelst han befinner sig i världen, vilket klart är en god tingens ordning tillsammans med förstaklassbiljetterna när man förlorat jobbet.
Särskilt fattig lär dock inte Macron bli efter en eventuell förlust. Förutom det han (möjligen) lyckats roffa åt sig vid sidan av och förmodat skyhöga arvoden för föreläsningar och böcker kommer han, som seden bjuder, anställas på livstid i Frankrikes författningsdomstol med en nätt månadslön på 139 000 kronor.
En intressant aspekt av fransmännens vedermödor vid valurnorna läser jag om i den skattefinansierade morgonblaskan SvD:s kulturdel. Chefen för densamma, Lisa Irenius, konstaterar förtjust att Emmanuel Macron läser den tyske filosofen Peter Sloterdijk. Inte för att han, Macron alltså, särskilt tycker att Sloterdijk är en hyvens karl. Men för att han ”hjälper honom att tänka”. Och det får man kanske beundra Macron för, han vill åtminstone försöka tänka. Vanligtvis tycker jag att politiker undviker det så långt det går.
I boken ”Zorn und Zeit” (Vreden och tiden) från 2006 skriver Sloterdijk om ”vredes-entreprenörer”. Han menar att människan visserligen har lärt sig att tygla sin individuella vrede, men att ilska och förbittring alltjämt är en av de mest betydande drivkrafterna i samhället.
Vilket givetvis är ett ganska enkelt konstaterande som man inte behöver vara professor i filosofi och estetik vid Staatliche Hochschule für Gestaltung i Karlsruhe för att göra.
I fallet med det franska presidentvalet är det då Marine Le Pen som är en ”vredes-entreprenör”.
Sverige och övriga Europa, ja hela världen, har tagits på sängen av det faktum att Marine Le Pen åter igen har lyckats ta sig till finalomgången i franska presidentvalet. Förmodligen är även Macron överraskad av detta faktum, samt givetvis av att hon biter ifrån sig ganska bra i opinionsmätningarna.
Tanken var nämligen att de franska väljarna sist och slutligen skulle ge upp Marine Le Pen som frälsare i och med Rysslands anfall mot Ukraina. Marine Le Pen har nämligen genom åren varit mycket svag för Putin och uttryckt såväl beundran för honom och lånat pengar till valkampanjer av karln.
Man menade att det låg henne i fatet.
Nu verkar det som de slutsatserna kommit något på skam eftersom de franska väljarna envisas med att finna henne sympatisk nog att utmana Macron om makten.
Vad Lisa Irenius och det övriga etablissemanget frågar sig mellan skål och vägg är följaktligen om fransmännen helt förlorat förståndet? Begriper de inte att de, liksom amerikanare som gillar Trump, är ute och seglar?
Därav Macrons intresse för den något kontroversiella Sloterdijk och Lisa Irenius avrapportering om detta på SvD:s kultursidor.
Emmanuel Macron är givetvis lätt förskräckt inför den omedelbara risken att förlora, det är nesligt att bara ha suttit en ynka period. Lisa Irenius och hennes likar försöker desperat orientera sig i en omvärld de finner alltmer främmande.
Den gemensamma nämnaren är att andra människor inte agerar som varken Macron eller Irenius förväntar sig. Inte lugnt och städat som de är vana vid att de ska göra. Värst av allt är dock att de ger uttryck för något som kan betecknas som en egen vilja, och då är måttet rågat!
Begreppet ”vredes-entreprenör” kan givetvis appliceras även på svenska förhållanden. I vårt fall är det givetvis Rasmus ”Karlsson på Taket” Paludan som senaste tiden fått klä skott för det epitetet.
Visserligen uttrycker politiker också viss kritik mot kriminaldårar, pappor, mammor och barn ute i våra påstått ”utsatta områden” för deras stenkastning och vandalism. Men den största skulden läggs rutinmässigt på Paludan. Han har nämligen, hör och häpna, haft mage nog att utnyttja sin grundlagsfästa rätt att uttrycka religionskritik. Till skillnad från packet som kastade sten, vandaliserade polisbilar och närapå hade ihjäl poliser sökte han dessutom i laga ordning, och fick, tillstånd för sina aktiviteter.
Han är, i etablissemangets ögon, en ”vredes-entreprenör”. Packet i våra ”utsatta områden” är det väl mest synd om. I Borås besparade man dessa ömtåliga själar upplevelsen av att behöva se en bok de aldrig läst brännas och förbjöd Paludan nöjet att demonstrera.
Vilket förmodligen är den taktik som fortsatt kommer användas eftersom staten varken vill eller orkar garantera oss de rättigheter vi anser oss ha som medborgare.
Man måste lägga resurser på annat i ett land som på 20 år gått från 10 procent MENA-”medborgare” till 20 procent MENA-”medborgare”.
Självklart passar det också bra att damma av begreppet ”vredes-entreprenörer”.
Att bara kalla oss bekymrade medborgare har inte samma allvarstyngda klang!
- Det visade sig bli Emmanuel Macron.
