Vid vägs ände

Självklart är det så att vår påstådda demokrati har nått vägs ände.

För att leda detta faktum i bevis ska jag ge er tre exempel. Ett lokalt från min egen horisont här i Halmstad, ett annat som rör myndigheters prussiluskande och sist vår vurm för överstatliga organisationer.

Det kan inte ha gått någon förbi, allra minst de som med regelbundenhet läser vad jag skriver, att Halmstad ska få ett nytt hotell. Och vilken hotell det ska bli!
Ett rejält schabrak med så pass många våningar att en så kallad ”sky-bar” kan placeras i toppen. I bottenvåningen på eländet lovas en saluhall eftersom frånvaron av delikatesser tvingar halmstadborna till långväga utflykter (vilket sannolikt medför ”klimatpåverkan”).
Placeringen ska enligt planerna vara på Österskans, i princip mitt i den mest centrala av Halmstads parker. Den av er som besökt staden har säkert noterat Picasso-statyn, just i anslutning till denna ska byggnaden uppföras.

Till politikernas och en viss lokaltidnings fisliberala ledarredaktör förskräckelse blev det ett hemskans liv om saken. Folket slog helt enkelt bakut och blåvägrade. Goda råd ansågs dyra och det bestämdes att folkomröstning skulle avhållas. Den satt förvisso långt inne, folkomröstningar innebär nämligen en teoretisk risk att folk gör bort sig och grusar de storslagna planer som ligger för handen.

Det finns emellertid ett bra sätt att undvika bakslag förutom det enkla faktum att folkomröstningar i Sverige alltid är rådgivande. Man kan formulera frågan så att resultatet egentligen kvittar.
I hotellfrågan kommer frågan som ställs vara: ”Vill du ha ett hotell med saluhall och restaurang på Österskans enligt nuvarande förslag?”

Vem som helst inser att den formuleringen i stort sett är meningslös att folkomrösta om. Svara du ja så fortsätter verksamheten som vanligt. Vid ett nej så lyckas man bara i bästa fall fördröja projektet. I värsta fall blir utfallet till slut värre än planerna på det groteska äreminne i glas och betong över samtidens ryggradslösa lattefjantar till stadsmarodörer som ligger för handen.

Pia Arborelius som står för motståndet vill istället ha formuleringen: ”Vill du att det ska byggas ett hotell eller annan omfattande byggnation på Österskans och/eller i Picassoparken?”
I sammanhanget måste jag påpeka att mina svurna fiender Vänsterpartiet ställer sig på Pia Arborelius sida.
Övriga partier jamsar med. Demokratin i Halmstad har nått vägs ände!

Det andra exemplet är kampanjen som Myndigheten för psykologiskt försvar just nu bedriver. Eller prussiluskande¹ som det också kan kallas.

Vi kan bland annat lära oss att ”memes med katter flyttar fokus i debatter”. Vilket bevisar att skitnödigheten hos våra höga vederbörande nu nått sådana astronomiska nivåer att man kan misstänka att de sitter och vässar blyertspennor i fisringen dagarna i ända.
Kampanjen visar att förtroendet för medborgarna är lägre än det största djupet i Marianergraven².

Vad som är värst med hela det spektaklet går att diskutera. Att Myndigheten för psykologiskt försvar alls levererar kampanjen eller att den till sin natur är så skamlöst uppfodrande?
Sannolikt kommer framtidens historiker hur som helst betrakta den som en viktig milstolpe i den fördumning som slutligen ledde till den västliga civilisationens totala förfall. Om nu någon sådan forskning kommer pågå i det nordliga kalifat Sverige sist och slutligen riskerar bli.

Det tredje exemplet är givetvis Nato.
Aldrig har det väl varit mer fel att ansöka om medlemskap i den klubben eftersom ryssen inte bara är gravt upptagen på annat håll utan också, med stor sannolikhet, snart kommer vara helt knäckt av sina imperialistiska ambitioner.

Dock måste jag och alla andra än en gång låta oss imponeras över den ideologiska flexibilitet som Socialdemonkratin uppvisar i frågan. Aldrig har väl det engelska begreppet ”I support the current thing” känts mer korrekt att applicera på Sveriges mest ryggradslösa maktparti. Opinionen i sitt eget parti körde de över genom mystiska samråd.
I övrigt kunde de tacka sin lyckliga stjärna att folket var rusiga efter några års brutal pandemihantering, sannolikt märkte aldrig majoriteten vad som hände egentligen…

Sammantaget är slutsatsen enkel att dra, vi står vid vägs ände.
I höstens val finns dock en möjlighet att staka ut en ny kurs. Vi är många som tycker det är dags att lämna det förlamande samförståndets kurs för att få den havererade skutan på rätt köl, håller du med?

1. Prussiluskan är en karaktär i filmatiseringen av Astrid Lindgrens böcker. Hon  försöker få in Pippi på ett barnhem där hon kan bli ordentligt omhändertagen. ”Prussiluskande” ska förstås ungefär som onödigt omhändertagande.
2. Marianergraven är världens djupaste djuphavsgrav med Challengerdjupet, 11034 meter under havsytan, som lägsta punkt.