Veckans Underdrift

Veckans Underdrift 1

Veckans underdrift står Expressens ledarsida för. Där skriver Patrik Kronqvist att Sverige har en blind fläck när det gäller islamister.

Det har han rätt i, även om han kanske generaliserar väl mycket. Det är etablissemanget i Sverige som har en blind fläck. Medieetablissemanget, kulturetablissemanget och det politiska etablissemanget vägrar att förstå sakens allvarliga natur.

Åtminstone runt 20 procent av befolkningen, de som röstar på mitt parti, Sverigedemokraterna och andra så kallade ytterhögerpartier har nog begripit problemet ett bra tag. Samt, föga förvånande, de flyktingar som i akt och mening att undkomma extrema mullor och andra fundamentalistiska typer flytt till västländer.
De träffar man också från och till på ute i Sverige.

Frågan är varför etablissemanget inte ser problemet.
En rimlig orsak kan vara att de som tillhör det sällan stöter på problemet annat än i braskande tidningsrubriker då och då. Då är det dessutom lätt att vifta bort det som isolerade händelser.
Inte heller verkar det vara så att exempelvis Cilla Benkö, (S)R-chef, och hennes vänkrets i särskild omfattning bor och rör sig bland människorna det är fråga om.

På (S)R är det bara vissa reportrar som gör det, tydligen. Men då till den så milda grad att de helt förlorar fattningen och inleder kärleksförhållanden med extremisterna.

Cilla Benkö bara underblåser problematiken genom att blankt vägra att någon utomstående skall utreda problemen inom hennes fögderi.
Cilla hävdar nämligen bestämt, och formellt riktigt, att (S)R inte är en myndighet. (S)R är ett mediebolag, förstår ni. En oberoende utredning strider mot grundlagen, menar Cilla.

Det skulle kunna äventyra såväl medarbetare som källor om externa utredare rotade i de redaktionella processerna.
Länsstyrelsen har enligt säkerhetsskyddsförordningen möjlighet att granska verksamheten, det får vara nog med det!

Jag tycker att (S)R gott kunde få stå på egna ben till 100 procent och sluta med att låta sig skattefinansieras.
Då skulle vi tala om ett mediebolag i ordets rätta bemärkelse. Inte den abnormitet till propagandaapparat som vi har idag!

En annan rimlig orsak är att etablissemangsrepresentanterna blir höga på det som de upplever är en god gärning. Nämligen att hjälpa folk som man uppfattar far illa, eller kommer fara illa.
Även extremister av den mest kallhamrade sort kan nämligen göra det. I Sverige finns en ordentlig drös elaka typer som enligt olika konventioner, lagar och avtal inte kan utvisas i laga ordning på grund av att de vid återkomsten till ursprungslandet kommer hanteras av ännu elakare typer. Eller för att man helt enkelt inte vill ta emot dem.

Om detta kan man tycka mycket. Jag tycker exempelvis att det inte tillhör vårt problem att lösa. Här vill jag inte ha dem. Ut och bort med eländet, bara.

Vänstern i Sverige har för övrigt en otrolig förmåga att känna empati och inlevelse med alla möjliga och omöjliga typer av folk. Vilket underlättas av att hela spektaklet är skattefinansierat.
Inget är så lätt som att vara givmild med andras pengar.

Sist men inte minst kan jag inte nog betona förkärleken som västerlänningar tycks ha för kulturyttringar från den främre Orienten.
Förmodligen med en ordentlig inblandning av föreställningar om den ädle vilden. Tyvärr är han, vilket det är ofta är fråga om, mer vild än ädel.

Den blinda fläcken är svår att bli av med när man tror alla om gott.
Jag brukar säga att jag inte tycker illa om någon, jag hatar alla. Det är faktiskt en bra grundinställning att ha när det gäller att bemöta människor. Då börjar man nämligen från noll och kan, om möjligt, bygga ett förtroende.
Etablissemanget i Sverige älskar istället alla helt gränslöst. Det finns det många som inte är sena att utnyttja till sin egen fördel. Så har nämligen de människorna blivit lärda att göra.

I Sverige borde fler förstå att det finns avgrundsdjupa kulturskillnader mellan olika människor. Samt att det krävs två som dansar oxdans för att det ska bli oxdans av det. Om den ena parten vägrar dansa med blir det nämligen bara Martabak¹ av eländet.

  1. En sorts muslimsk pannkaka.