Värmeböljor
Enligt rapportering i media rustar Europa för rekordhetta i helgen.
En omedelbar effekt av detta faktum är givetvis att stora delar av Frankrike och Spanien kan ha kokat bort, eventuellt brunnit upp, när denna artikel läggs ut på internet klockan 05.00 söndagen den 19 juni 2022.
Emellertid är det ett oomkullrunkeligt faktum att både spanjacker och fransoser är ganska härdiga typer, sannolikheten för att länderna ska upphöra existera synes mig låg.
Ett intressant faktum i sammanhanget är följande formulering i pressen: ”Enligt Matthieu Sorel, klimatolog vid Metro France har en värmebölja inte registrerats så här tidigt under en sommar sedan 1947. Vädret är ett tecken på klimatförändringar, enligt Sorel.”
Det innebär rimligtvis att årets sommar inte ingår i en långvarig trend av värmeböljor. Fenomenet är dessutom inte nytt utan en upprepning av historien, åtminstone till motsatsen bevisats genom att det återkommer år efter år.
Mest intressant är kanske slutklämmen: ”Vädret är ett tecken på klimatförändringar, enligt Sorel.” Här ger den gode klimatologen (i bästa fall) uttryck för en vedertagen åsikt, inte direkt ett vetenskapligt faktum.
Saken är nämligen den att fenomenet uppträdde redan 1947, enligt Sorel själv, när ”klimatförändringar” i den meningen vi fått dem oss till livs ännu inte var uppfunna. Med till visshet gränsande sannolikhet har liknande saker förekommit i historisk tid också.
Intressant i sammanhanget är att temperaturvariationerna mycket väl kan vara ett resultat av den moderna människans aktiviteter. Att bevisa ett sådant orsakssamband är däremot en mycket svår och komplicerad, i princip omöjlig, uppgift.
Klimatet varierar nämligen helt naturligt i korta, längre och mycket långa cykler. Ett oomkullrunkeligt faktum är att vi senmoderna människor inte har en riktigt bra översikt för att kunna uttala oss tvärsäkert i frågan.
Vad vi däremot kan uttala oss om är att klimatet varierat under jordens, ur vårt tidsperspektiv, mycket långa historia. Helt uppenbarligen har det förekommit både varmare och kallare perioder på vårt klot.
En stor del av den påstådda klimatproblematiken är av västerländsk ångestkaraktär. Det vill säga att tyngden av den vita människans privilegier på våra späda axlar.
Vi anser det djupt problematiskt att vi lever relativt priviligierade liv jämfört med många andra människor. Dessutom har de flesta västeuropéer uppenbara problem att förstå sambandet mellan befolkningstäthet och naturkatastrofer.
Det sistnämnda visar sig bland annat över hur förvånade tyskar blir när deras land översvämmas, eller hur spanjorer och portugiser reagerar när det börjar brinna i terrängen.
Om det är så att människor sprider ut sig en masse på begränsade ytor så uppstår det naturligtvis problem med avrinning av vatten och eldsvådor. Detta måste betraktas som en naturlag snarare än problem med klimatet.
Självklart är det så att inte alla människor kan njuta samma levnadsstandard som vi gör i väst. Naturresurserna är därtill för begränsade. Till denna kunskap kan vi i princip förhålla oss på två sätt, antingen neutralt eller hysteriskt.
Människor som förhåller sig hysteriskt oroar sig i en myckenhet för klimatet och blockerar gärna vägar, limmar fast sig på flygets startbanor och låser in sig i sina hus när influensor drar över världen. När statsmakterna svingar trollspöt och förklarar influensan översprungen tar vissa av dem sig ut till Arlanda för att korka igen säkerhetskontrollen därstädes.
Samma människor oroar sig alltså för extremhetta samtidigt som de flyr den svenska sommaren för att ta sig till varmare ställen. I en myckenhet röstar de på politiska stjärnor som lägger ner kärnkraftverk och subventionerar elräkningar med samma glada min.
De är med andra ord offer för den klassiska problematiken att både ha och äta kakan. Eller, på ren svenska, sin egen urbota dumhet.
Vad de borde göra är givetvis att flytta permanent från västerlandet och slå upp sina bopålar under mer primitiva förhållanden . Då skulle deras koloxidavtryck bli både litet och kort. Som grädde på moset skulle vi andra få mer plats och större möjligheter att göra något vettigt här i Nordeuropa.
För övrigt är det inte märkligt alls att gamla och svaga får sätta livet till under värmeböljor. Ett resultat av moderniteten är att folk lever längre, sålunda finns det en mannamån att ta av av under mer extrema förhållanden. Att uttrycka sig så rakt är emellertid inte helt korrekt eftersom vänstern ser logiska faktum som djupt kränkande.
Mitt förslag är att ömhudade själar får betala en högre skatt för att hjälpa de utsatta, alternativt ägna sina semesterveckor åt ideellt arbete för att hjälpa de utsatta.
Min åsikt i klimatfrågan är tämligen enkel. Den är inte politisk och kommer aldrig bli det. Den som känner ångest får avsäga sig sin västerländska levnadsstil istället för att bråka med mig!
