Vargen

Vargen har för tredje gången i år gett sig på får i Halland.

Vad mera är, samma ägare har drabbats två gånger. Först i maj och sedan precis i dagarna, med attackerna i våras blir det en summa av tre vargattacker i Halland. För han som drabbats två gånger har sammanlagt 13 får strukit med. Han har funderat på att dra ner verksamheten, nu kanske han gör det i snabbare och i större omfattning.

För storstadsbor (läs miljöpartister och sittstrejkare på motorvägar) som möjligen har träffat på djur under Bondens Dag eller sett dem på fotografier är detta inget att särskilt att bry sig om. För dem är landsbygden i princip en teoretisk konstruktion som egentligen saknar ett inneboende känslomässigt värde.
I bästa fall utgör den en projektionsyta för deras egna tillkortakommanden i moderniteten, alltså förstår de inte på ett djupare plan det förhållande människor som stadigvarande, kanske i generationer, lever där har till den.

För dem är vargfrågan egentligen ett mycket enkelt administrativt problem med pekuniära förvecklingar.
Enligt dem har vargen samma existensberättigande som vilken annan art som helst, förmodligen till och med större än vilken annan som helst. Det är nämligen människan som utrotat den och som därmed har ett ansvar att ställa tillrätta det som uppfattas som en störd naturlig harmoni.
I värsta fall får man tänka sig att stängsla in och betala ut skadestånd när så är nödvändigt. Fast i bästa fall borde lantisarna begripa sitt eget bästa och flytta in till stan så naturen fick vara ifred!¹

Storstadsbor med gedigna kunskaper om genus, anus, värdegrunder och likabehandling saknar blodsbandet till jorden och kommer aldrig med någon reda förstå känslorna hos någon som på kort tid förlorar 13 får i vargattacker. Har man i god demokratisk ordning, det vill säga med de verktyg som majoritetsförtrycket har att tillgå, bestämt att Sverige ska ha en livskraftig vargstam så gäller det tills annat beslutas.

Det är detta som är problemet med den moderna demokratin. Människor som inte har en aning om någonting får vara med och besluta i frågor som faktiskt inte berör dem alls.
Konsekvenserna kan bli förödande för dem som måste ta smällen av centralmaktens beslut. De som bor ute i obygden får helt enkelt rätta sig vare sig dom vill eller inte, Klassiskt Liberala Partiet vill ändra på den saken.

Demokratiska beslut blir inte per definition bättre för att fler får vara med och bestämma. De blir bara mer generella och likriktade, som att varg per definition är något bra.
Om det vore så att demokrati blir bättre ju fler man blandar in skulle EU vara en gudagåva till folket. Inte ens den mest förhärdade EU-entusiasten kan rimligtvis hålla med om den saken, vad vet väl exempelvis grekerna om älgjakt? Eller spanjoren om svenska vargar, eller tysken om kräftfiske?

Vargfrågan är något som ska hanteras lokalt, väldigt lokalt. Like lite som en landsbygdsbo rimligtvis kan ha åsikter om hur stadskärnorna skall planeras kan storstadsbon ha synpunkter värda att lyssnas på vargfrågan. De som i första hand är berörda ska också få ansvaret över besluten.
Detta gäller för övrigt också vindmöllor och annat som storstadsborna gärna vill belasta landsbygden med. Det kan tänkas att man får ta till andra alternativ att driva sina lattemaskiner och vad annat trams man har behov av.

Klassiskt Liberala Partiet vill att besluten fattas på en nivå som är möjlig att överblicka och påverka. Människor som blir direkt berörda måste ha sista ordet, människor som inte blir berörda ska givetvis få framföra eventuella synpunkter. Att de skulle kunna vara med och bestämma är uteslutet.

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!

1. Förutom när det gäller vindmöllor. De får gärna ställas upp där lantisarna bor ty annars förfulas kulturmiljöerna i staden.