Värdeskapande Medarbetare
I Laholms kommun delar man ut pris till årets mest värdeskapande medarbetare.¹
I princip ligger det givetvis inget ont i det. Varje kommun i landet får dela ut precis vilka priser de vill till sina medarbetare utan att folk som verkar på riksplanet, som undertecknad, kan lägga sig i.
Årets priser sticker emellertid ut lite extra och berör ett av de områden där jag med extra allvarlig tyngd vill betona att politiker på aggressivast möjliga sätt ska lämna medborgarna i fred.
De prisade är en rektor respektive trygghetsvärd på två olika skolor i kommunen. Huruvida det är en tillfällighet att rektorn är en man och trygghetsvärden en kvinna låter jag vara osagt.
Det kan givetvis inte uteslutas att två pristagare av olika kön har utsetts oberoende av modernitetens krav på absolut jämställdhet. Huruvida eventuella andra så kallade kön känner sig förbisprungna och uteslutna är vid denna texts pressläggning oklart.
Priset består, förutom äran, av 10 000 kronor som är öronmärkta för kompetenshöjande insatser. Jag kan tycka att det är lite småsint eftersom pristagarna rimligtvis måste anses väldigt kompetenta per definition. Sannolikt har det väl att göra med att skattebetalarnas pengar inte hur som helst ska slösas på tjafs och bagateller, det sköter de folkvalda bättre själva, samt skattetekniska aspekter.
Mannen är rektor för en av kommunens högstadieskolor och tillträdde sin post så sent som i februari 2022. Enligt kommunen hade då 33% av eleverna ”allvarligt problematisk hög frånvaro”.
Rektorn säger nu att: ”Vi har lyckats att vända situationen och skapat trivsel, lugn och ro som smittat av sig på både elever och vårdnadshavare.”
Kvinnan är alltså trygghetsvärd och säger följande: ”Det är jag som är flockledaren i min korridor.” Samt: ”Skolan är deras frizon, deras arbetsplats. Jag vill att de ska trivas och vara trygga. Skolan ska vara ett gott minne.”
Båda pristagarnas uttalande sätter givetvis, fast kanske utan att någon av dem djupare reflekterar över det, fingrarna på de ömma punkter som förklarar varför den svenska skolan ser ut som den gör.
Vi måste, alla till mans, börja med att fundera över varför en skola måste ha trygghetsvärdar som agerar flockledare i korridorerna på sina lönelistor.
Svaret är givetvis mycket enkelt, i sina hemmiljöer får barnen sannolikt inte några relevanta förhållningsregler eller andra verktyg för normal social integrering med sig. I klassrummet försöker sannolikt läraren så gott det går att hålla ordning och reda, när barnen har rast får trygghetsvärden överta ledarens roll för att inte kaos skall uppstå.
Trygghetsvärdar är med andra ord ett uttryck för modernitetens och föräldrarnas misslyckande och kapitulation. Det bekräftas också av hennes uttalande om att ”skolan är deras frizon”. Under vilka hemförhållanden växer sådana barn upp, kan jag fråga mig, att skolan och inte hemmet är en frizon?
Den andra stora funderingen är hur hela en tredjedel av eleverna på en högstadieskola kan ha ”allvarligt problematisk hög frånvaro”?
Antingen är skolan fruktansvärd eller så kan hemförhållandena vara usla. Vi kan också tänka oss en kombination av de båda.
Hur det än ligger till så är problemet sannolikt det samma som i fallet med trygghetsvärden, vuxenvärlden har helt enkelt gett upp och skiter i vilket, och med vuxenvärlden talar jag givetvis om barnens föräldrar.
Barnens föräldrar är nämligen antingen produkten av den socialistiska indoktrinering som svenskar under hela sin uppväxt utsätts för. Den som statuerar att ditt eget ansvar tar slut när skatten är betald.
Alternativt har föräldrar som under olika förevändningar bosatt sig i Sverige inte upplysts om att någon form av ansvar får man faktiskt ta själva också, som att säga god jul och hålla god min och åtminstone styrfart på integrationen.
Med detta sagt vill jag givetvis betona ett självklart faktum. De båda pristagarna har med all säkerhet gjort sig förtjänta av utmärkelserna. Det är inte pristagarna det är fel på, det är systemet som sådant!
- Enligt en artikel i Hallandspostens nätupplaga 25/12, samtliga citat är från den.
