Värderingskonservativ

Värderingskonservativ 1

Det kom i blixtbelysning nu när en polis blev skjuten i vad som närmast liknar ett bakhåll. Vikten av att vara svensk och värderingskonservativ.

Tyvärr är liberal numera ett skällsord, även jag fnyser med hög frekvens liberal åt sånt och sådana jag ogillar.
Vad jag egentligen är arg på är givetvis människor som är värderingsliberala. Det är de typerna som ser till att samhället förfaller.

Värderingsliberala är inte intresserade av att med största försiktighet, och aktning för det som våra förfäder åstadkommit, ägna sig åt samhällskulturella frågor.
De vill istället utan någon som helst hänsyn slå sönder det som byggts upp av tidigare generationer. Orsaken härtill är något oklar. Jag tror de föraktar allt som inte upplevs modernt och frigjort. Om man parar ihop det med åsikten att det är principiellt synd om vissa människor, samt ett någorlunda rikt samhälle, går det som det går.

Är man polis i Göteborg kan det rentav gå så illa att man blir lurad i ett bakhåll och avrättad.

Typerna som planerade och genomförde aktionen parasiterar hämningslöst på de principer som värderingsliberala förfäktar.
På psykologi-lingo säger man kanske att de är gränslösa i sitt beteende.

Hur det nu är med den saken kan man konstatera att problemen knappast skulle vara lika omfattande i ett värderingskonservativt samhälle. Som värderingskonservativ skäms man nämligen inte för att titta lite snett på utsocknes typer.
Det kan rentav vara så att den värderingskonservativa individen blir så misstänksam att han inte släpper in dem.

Problemet kan förstås på följande sätt. Att den värderingsliberala inte i någon större omfattning fått med sig värderingar i modersmjölken.
Då är det lätt att tro på att alla människor egentligen har en inneboende godhet och det finns något sorts allomfattande människovärde.

Jag, värderingskonservativ som jag är, anser att folk som lurar in poliser i bakhåll och avrättar dem är avskum som förverkat alla eventuella rättigheter för evinnerlig tid.

Många anser att det verkar ganska unket att kalla sig konservativ i olika sammanhang. Det anses däremot helt rätt att ägna sig åt historierevisionism, BLM-upplopp, klimataktivism och patologisk ömmande för kriminella avskum i den heliga utvecklingens namn.

Att prisge sig till multinationella företag som Facebook, Google och C**A-C**A, som utbildar sina anställda i den ädla konsten att vara mindre vita, anses progressivt och riktigt. Eller frigjort, om man hellre vill kalla det så.

Så är det, sanna mina ord, att människor som saknar grundläggande värderingar istället desperat söker en värdegrund att stå på.
Man samlas i ett rum, ängsligt trippandes på tå runt varandra, för att reda ut vad som är rätt och riktigt att tycka och tänka i olika sammanhang.

Är man som jag värderingskonservativ finns det klara gränser från början. Några dokument behöver vi inte författa. Något trippande på tå ägnar vi oss inte åt. Att vara vänner med alla, ens inom den egna gruppen, behöver vi inte vara. Vi förstår nämligen att vuxna människor inte behöver känna godhet och kram-mys hela tiden.
Jag tror den psykologiska termen är “att vara trygg i sig själv”. Vi är i den meningen inte särskilt mycket efter bekräftelse från andra rörande vår egen godhet.

Den värderingsliberala syltryggen är däremot inte särskilt trygg utan söker omgivningens bekräftelse. Hen, för det är definitivt inget så urbota föråldrat som en han eller hon, ser sig som en riddare för dem som hen menar är svaga och utsatta.
Som gängkriminella polismördare i Göteborg. Som sannolikt inte skulle befunnit sig härstädes om man varit mer värderingskonservativ och tittat lite snett på utsocknes. Rentav så misstänksam att man inte släppt in dem eller deras moras till kulturella värderingar.

Helst ska man dock inte förfäkta min uppfattning i det så kallat moderna Sverige. Vad man ska göra är att budgetförstärka, utreda och ha sig till nästa gräns överträds. Åsikten som skall förfäktas är att det i grund och botten är synd om människor som är gängkriminella och helt hämningslösa i sin perversa brottslighet.

Då går det också som det går, till slut vet man varken ut eller in. Jag tror inte våra höga företrädare i rikets ledning begriper det.