Vänsterpartiet!

I helgen har Vänsterpartiets avhållit kongress inför det stundande valet.

Sannolikt är årets datum väl valt för att spektaklet ska kunna passera lagom obemärkt under radarn då deras systerparti i Kina samtidigt avfyrar Olympiska Spelen i att fuska så snyggt som möjligt.

Man kan vidare antaga att mången vänsterpartist ser med avundsjuka på att ledningen i Kina samtidigt som Olympiska Spelen i att fuska så snyggt som möjligt rasar igång lanserar landets statliga kryptovaluta. Där har man nämligen ett av de yttersta verktygen för att kunna hålla en potentiellt trilskande befolkning på mattan.

Följer man inte regimens påbud och reglementen och tappar sociala poäng kan det i framtiden innebära att myndigheterna helt enkelt stänger din digitala plånbok. Det är en praktisk lösning som kraftigt minskar behovet av mer brutala åtgärder som kommunister ägnat sig åt i fordom dagar.

Uigurer och annat löst folk kommer givetvis inte på fråga att få åtkomst till statens kryptovaluta. Några folkgrupper måste de ha möjlighet att hålla under konstant omskolning för att ha en billig arbetskraftsreserv.

Nu är kanske inte undertecknad den som är bäst lämpad att avrapportera en vänsterpartistisk kongress. Saken är den att vi så att säga representerar två ytterligheter inom svensk politik. Faktum är dock, vilket kanske inte många reflekterar över, att en klassisk liberal och en vänsterpartist förvånansvärt ofta kan vara överens om vilka problem samhället lider av. Det är när det kommer till problemens eventuella lösningar som det skär sig rejält.

Vänsterpartiets kongress har bland annat tagit upp problemet med vinster i ”välfärden”. Det är intressant område att diskutera med vem som helst eftersom den påstådda ”välfärden” är ett resultat av att alla vi som uppbär lön tvingas avstå en stor del av denna under hot om våld från en utsugande statsmakt.

Ett exempel på ”välfärd” som de flesta kan relatera till på grund av omständigheter i närtid är vaccinationsprojektet mot SARS-CoV-2.
I folkmun har det hetat att vaccinationerna har varit ”gratis”, vilket givetvis inte varit fallet. Att ingen har avkrävts kontanter eller påbjudits att ta fram betalkortet beror på det enkla faktum att injektionerna betalats med skattepengar.
För säkerhets skull, jag är nämligen själv helt ovaccinerad mot detta dödsmördarvirus, har jag frågat folk som låtit bespruta sig och folk som arbetat med besprutningsprojektet på olika nivåer.

En annan del av ”välfärden” är åldringsvården och det svenska skolsystemet. Det senare innehåller bland annat aktörer som Engelska skolan. Förutom att den gör ohemula ekonomiska vinster har Engelska skolan bland annat gjort sig känt för sina omåttligt hårda klädkrav som stipulerar att gossarnas byxor inte ska vara nedhasade över rumpan, samt icke minst att flickorna inte nödvändigtvis ska ha så kallade ”muskorta” kjolar. Ledningen för Engelska skolan anser nämligen, fullt rimligt dessutom, att slafs och hafs får man syssla med någon annan stans, samt att ”muskorta” kjolar möjligen hör hemma på melodifestivalen.

Jag och vänsterpartiet är helt överens om att skattepengar inte ska gå till vinster för aktörer inom skattefinansierad ”välfärd”. Men vi är inte, det ska gudarna veta, överens om hur detta ska gå till.

Vänsterpartiets kongress har i helgen beslutat om att driva stopp för välfärdsvinster inför valet 2022. Till yttermera visso förlorade partiledningens förslag om att återuppliva ett utredningsförslag om vinstbegränsning från 2016.
Istället vann kongressombudens formulering att: ”Vänsterpartiet vill införa ett totalförbud mot alla vinstdrivande verksamhetsformer inom välfärden”.

Med andra ord kan vi konstatera att kapitalisterna ska ut fortare än kvickt och resurserna med blixtens hastighet skall relokaliseras till en i slutändan statligt, regional och kommunal verksamhet som inte alls är dimensionerad för uppgiften.
I vänsteristernas värld är detta inte något problem eftersom de tänker sig att hela operationen i grund och botten bara är ett administrativt problem. Vilket inte riktigt i fallet.

Den klassiskt liberala lösningsmodellen som jag förespråkar skulle givetvis vara att staten avhänder sig ansvaret för glinens fostran/utbildning och slutar ta ut skatt därför av barnens föräldrar. Därefter får vårdnadshavarna bestämma själv om barnen ska utbildas i hemmet eller av utbildade pedagoger.
Att vänsterpartiet inte önskar en sådan lösning är ganska självklar. Man förlorar då kontrollen över möjligheten att stöpa barnen i rätt form. Det riskerar helt enkelt att bli fritänkande individer av en större andel barn, det begriper vilken vänsterist som helst att sådana projekt inte fostrar dugliga skatteslavar och rättänkande valboskap.

Resultatet av kongressens formulering blir givetvis ännu ett slagträ för Dadgostar, för övrigt återvald som partiledare, att dunka i huvudet på motsträviga socialister och cekterister efter höstens val. Både Magdalena och Annie knyter nog näven i kjolfickan och beklagar sig för sina närmaste att de kan tvingas hantera Dadgostar då dammet lagt sig och rösterna räknats klart.

Rent praktiskt politiskt har nämligen den nya ledaren för vänsterpartiet visat sig vara något så apart för svensk politik som en kommunist som inte bara ställer krav. Hon verkar redo att agera i riksdagen för att se till att de följ upp också. Vilket ingen annan kommunist i landet mäktat med tidigare om åren.

Som tur är för alla övriga partier i riksdagen är de flesta väljarna inte alls till någon övermåtta intresserade av att avskaffa vinsterna i välfärden.
Tvärtom anser majoriteten av väljarkåren att dessa är ett billigt pris att betala för att slippa ansvaret för sjukliga gamla föräldrar, barnens skolutbildning och omaket att sätta sig ner och fundera över vilken privat sjukvårdsförsäkring man ska satsa på.

Vänsterpartiet ligger sannolikt kvar runt 10 procent i opinionen också efter 2022 års val just på grund av sin iver att lösa alla problem uteslutande med förbud, ännu mer förbud och ytterligare pålagor.
Vi får vara glada att de inte har lika mycket makt som i Kina!