Vänsterns största brist

Vänsterns största brist är självklart att den saknar empati och inlevelseförmåga.

De saknar dessutom förmåga att begripa att det ligger till på det sättet. Resultatet blir tvingande solidaritet som gett oss det samhälle vi har att hantera idag.

Ett utmärkt exempel på detta är vänsterns missförstånd kring vad som är gratis.
Enligt deras sätt att se på saken är exempelvis skolmaten gratis. Om den är gratis är den också att använda som styrmedel för att slippa hungriga barn. Resonemanget anses av vänstern mycket empatiskt och inlevelsefullt.

Givetvis missar de väldigt många väsentliga punkter, bland annat varför barn eventuellt går hungriga.
En högst bidragande orsak borde rimligtvis vara att de inte får någon mat hemma. Detta beror med visshet på att föräldrarna, som enligt svensk lag har det yttersta ansvaret för sina barn, inte kan eller vill ge dem tillräckligt att äta.

Den förälder som inte kan har ansvaret att söka hjälp medans det inte finns så mycket att göra åt dem som inte vill. I det senare fallet kan jag bara hoppas att barnet får hjälp.
Den intressanta frågan är självklart varför just frågan om mat poppar upp just nu. Möjligen har svaret ett samband med att det tycks gälla barn i så kallat ”utsatta områden”. En omständighet som utmärker just dessa är att andelen pursvenskar normalt är låg därstädes, förmodligen ligger svaret där.

När det är konstaterat kan man fundera över om föräldrarna verkligen är lämpliga för sin uppgift och hur exempelvis socialtjänsten agerar med alla dessa hungriga barn?
Framför allt, är det ett tecken på empati att låta dem bo i ett land där de svälter? Är det vad vänstern kallar empati?

Det skulle kanske kunna vara så att vänstern på grund av sin halvfärdiga bildning har missförstått olika begrepp och misstar altruism för empati?
Det skulle kunna förklara varför de inte någon gång förväntar sig något i gengäld, exempelvis anpassning till samhället, av människor i utsatta områden. Emellertid måste rimligtvis altruism bygga på empati (och tvärt om).
Således kan vi konstatera att de missförstått båda begreppen. För att uttrycka det med ett populärt ord, vänstern ”lajvar”.

Vad de sysselsätter sig med är helt enkelt att döva sina egna känslor av otillräcklighet inför den situation de står inför.
Djupt inne i sig själva begriper de helt klart att projekt Humanitär Stormakt Sverige kapsejsat för länge sedan. Men dissonansen mellan verkligheten och de egna känslorna är för stor för att acceptera misslyckandet. Därav försöken att ständigt lappa och laga utan att få något vettigt gjort. Tyvärr har de en någorlunda välfungerande stat med finslipad skatteuppbörd och strykrädda politiker bakom sig.

Marschen genom systemet har de också fullbordat med Socialdemonkraternas benägna hjälp. Dessa har nämligen haft som strategi att rigga systemet till sin fördel, strömmarna av bidragsmigranter var ett välkommet tillskott för att skaffa sig någorlunda väl passiviserade människor som kan göras beroende av staten.
Det är nämligen just det behovet som ligger bakom att barnen aktivt skall matas i skolan, de ska hållas beroende av välvillig stat.
Till stödtrupperna, skatteslavarna och rösthjonen ute i landet säljer man in det som ett utslag av den djupa empati man har inför inför dessa fattiga stackare som håller på att hungra ihjäl i en av världens högst utvecklade industrinationer!

Det är självklart inte ett direkt problem eftersom majoriteten av svenska medborgare pressats igenom ett utbildningssystem som gör allt annat än att lära folk tänka kritiskt och själv. Att känna att man är en god människa är både lätt och belönande när man tillbringar resten av dagen med vettlös kreditkonsumtion och dravel om värdegrunder och självförverkligande.

Endast i mindre grupper kan man genuint använda begrepp som empati och inlevelseförmåga, jag talar om familjegrupper och lokalsamhällen. Sträcker man ut det längre blir det alltför abstrakt. Då är det snarare kalkylerande om vad som är sunt eller osunt som det är frågan om.
Vänstern har lyckats med att pervertera begreppen genom att tvinga alla till solidaritet!