Vänsterns Bidrag!

Vänstern bidrag till den västerländska civilisationen är att de gjort allt till politik!

Vi kan exempelvis betänka att sådan synbarligt enkel sak som att ställa klockan rätt har blivit en politisk fråga. Idag söndag går vi som bekant över till vintertid fast både Europaparlamentet och EU-kommissionen önskar få ett stopp på det. Ministerrådet har nämligen inte sagt hur de vill ha det. Inte den svenska ”regeringen” heller, för den delen.
Man påstår att arbetet med den påstådda dödsmördarpandemin lagt hinder i vägen.

Om den svenska ”regeringen” haft vett att skämmas, alla vet som bekant att den inte har det, skulle den rodna eftersom en utredning med emfas slagit fast att inga många knop gjorts för att förhindra dödsmördarpandemin.
I detta fall har vänstern bidragit med en uppsjö av beslutsnivåer som inte kan komma överens om en sådan enkel sak som vad klockan ska vara. Man petar i detaljer, lägger sig i saker som folk kan lösa bättre själva och skapar arbetstillfällen rörande struntsaker.

Den påstådda dödsmördarpandemin själv har blivit ett politiskt projekt i akt och mening att kontrollera folk.
I New York befarar man stora problem med sophämtning, sjukvård och polisen. De som inte kan bevisa sig besprutade får gå hem utan lön och klara sig bäst de kan. Man utlovar 500 dollar till poliser som tar vaccinet.
I Europaparlamentet funderas det allvarligt på att stänga av ovaccinerade politiker. I Sverige utlovar man, heller hotar om, en tredje dos till alla och envar.

Ett argument skall på fullt allvar vara att ”vi vill inte ha en smittspridning som blossar upp bland dubbelvaccinerade alltför tidigt, därför fyller vi på successivt…”, enligt FOHM:s generaldirektör Jan Carlsson.
Så talar en maktens megafon som inte begriper att de snabbproducerade vaccinerna i stort sett är värdelösa. Som inte förstår att problemet, själva misslyckandet, ligger någon annan stans.
Vänsterns och deras oförmåga att skydda våra äldre genom att göra äldrevård till politik, som att anställa folk som inte talar och förstår svenska, har bidragit till manfallet i Sverige.
Vänsterns oförmåga att uppfylla samhällskontraktet de äldre litade på. Att de skulle bli omhändertagna på ålderns höst medans deras barn och barnbarn sysslade med annat och inte kunde ta hand om dem.

Svensk äldrevård gick bort sig i ett träsk av upphandlingar, värdegrundsdokument och chefer som fick bonus om de kunde uppvisa hög ”kundnöjdhet”.

Vänstern, det vill säga alla riksdagspartierna som också är representerade i våra Regioner, anställde glatt en veritabel slakt på sjukvårdens så kallade kärnuppdrag. Det vill säga att erbjuda medborgarna en kvalificerad sjukvård. Ett land med Sveriges uppblåsta självbild som är näst sämst i Europa på antalet intensivvårdsplatser, bara Portugal har färre, ska inte slå sig för bröstet.
Vi får trösta oss med att Regionerna håller på med en uppsjö av kulturprojekt och HBTQ-certifieringar.
Vänstern bidrog också till att anställda på kommunala äldreboenden fick åka och köpa skyddsutrustning själva.

Vänsterns bidrag till kulturen ska vi inte bara tala om. Kan någon människa med bibehållen självaktning ta del av (S)(V)T eller (S)R:s eterproduktion?
Dessutom tvingas vi betala för eländet vare sig vi vill eller inte. Staten håller sig till och med med ett så kallat Kulturdepartement där en MiljöPhascist presiderar som högsta höns. Är det någon som på allvar inte tror på att kulturens utövare fungerar efter normala principer och anpassar sig efter vad makten efterfrågar?

Om konst med statsbidrag, kommunala bidrag eller bidrag från Regionerna är fri konst så är jag Musse Pigg!
Titta gärna på KROPPSKLUBBENS hemsida, här om produktionen ”HUD”, och argumentera för att deras ”konst” är fri.

I Sverige är det givetvis så att den oheliga kultursymbiosen mellan utövarna och de som har makten är så sammanflätad att det är svårt att reda ut var det ena slutar och det andra tar vid. För att understryka det faktumet är kulturministern själv gift med en påstått fri kulturutövare som producerar allehanda aparta verk.

Till och med Försvarsmakten har man lyckats förvrida huvudet på. Den så kallade Pride-flaggan anses vara värd att försvara. Vi får anta att den svenska flaggan anses stå för patriarkalt förtryck och rasism i allmänhet. Samtidigt noterar vi att skavsårsproblemen ökar hos militären.
Jag är visserligen en rent fördömd högerman, men inte kan väl åsikten att soldaterna ska ha rejäla skavsårsplåster snarare än en fläckfri värdegrund och homopositiv attityd helt bort i skogen tokig?

För vänstern är det tydligen det. Politiskt korrekta soldater med såriga fötter är bättre än stridsdugliga soldater som försvarar den den Svenska Flaggan.

Till och med mitt letande efter ett eget hus är en politisk fråga.
För mig av den enkla anledningen att jag inte orkar med kollektivboende i ett hyreshus där folk spottar i hissen, slänger fimpar från balkongen, ställer hyrda elsparkcyklar precis utanför ingången eller soporna i trappen. Det skulle vara så enkelt om kommunen gav blanka fan i att hänvisa pack och otyg till att bo i min närhet.

För vänstern är jag en förnicklad och osolidarisk kapitalist när jag ens tänker tanken på att investera mina egna ägandes pengar i något eget. Projektet är omgivet av lagar och regler, att jag och banken kommer överens helt mellan oss själva om hur mycket jag kan låna är omöjligt. Den som säljer ska betala skatt på det och till yttermera visso ha någonstans att bo. Det sista är inte så enkelt eftersom politiken sätter käppar i hjulet för bostadsbyggandet. Vilket i sin tur ger en dysfunktionell bostadsmarknad.

Politiken petar i detaljer, lägger sig i saker som folk kan lösa bättre själva och lägger pannorna i djupa veck utan att komma fram till något vettigt.
Då har jag ändå inte tagit upp landets energiförsörjning, pågående cementkris, utbildningssystem eller migrationspolitiken. Kriminalpolitiken (eller rättare sagt, frånvaron av densamma), EU, biståndspolitiken och försöken att skrämma vettet ur oss med tjatet om klimatet lämnar jag också därhän eftersom jag annars riskerar att drabbas av slaganfall och gå en för tidig död till mötes.

En av av de viktigaste uppgifterna jag har efter valet 2022 blir att återföra makten över det mesta till de som begriper att hantera den. Nämligen folket!