Vänsterns Besvärjelser

Av någon outgrundlig anledning envisas jag med att ta del av Vänsterns Besvärjelser.

Den outsinliga källan till vetskap som kallas Wikipedia definierar besvärjelser som: ”En besvärjelse är en fras bestående av vissa ord eller satser, som anses besitta en magisk kraft. Den, vilken innehar det rätta ordet, den rätta formeln för det eller det förhållandet, står därigenom i korrespondens med den makt, som därvid är verksam, och äger härigenom möjlighet att befalla denne.”

Denna gången råkade jag i ett ouppmärksamt ögonblick navigera in på Hallandspostens ledarredaktion. Högsta ledarredaktören själv, Mattias Karlsson, publicerade ett ledarstick betitlat ”Ökänd president med många öknamn”.
I ingressen uttalades följande besvärjelse: ”Vladimir Putin hör inte hemma i framtidens värld.”

Därefter en längre harang där mindre klädsamma formuleringar om Putte och hans krig, eller om det ska vara specialoperation, i Ukraina.
Det hela avslutas med följande klokhet: ”Den stora frågan nu är i stället hur länge han kommer att sitta vid makten. Låt det hellre bli förr än senare som han på något sätt avsätts och förpassas till historien. En ökänd president hör inte hemma i framtidens värld.”

Jag antar att det är så långt en ledarredaktör med folkpartistiskt ursprung kan sträcka sig i att önska livet ur en misshaglig statschef utan att bryta mod god publicistisk sed.

Samtidigt kan jag förstå att det politiska etablissemanget kräver att Putte lyses i bann. Tidigare har de nämligen, åtminstone i princip, accepterat honom och hans kleptokratiska regim. Dessutom har, och är fortfarande, Europa pinsamt beroende av hans gasleveranser.
Givetvis är det extra pinsamt att att han nu kräver betalt i rubel efter att ha blivit utkastad ur det internationella betalningssystemen.

För pinsamt och beklagligt är det att man gjort sig av med kärnkraftverk i parti och minut, men inte för att Putte kan anses vara en buse. Utan helt enkelt av den enkla anledningen att politikerna i väst på allvar trodde att de kunde hålla honom i herrens tukt och förmaning.
Det är helt enkelt västs fel att han missbedömts.

Därför har man nu en masse startat med att besvärja honom med förbannelser på det att han måtte gå under snarast möjligt. Vilket kan ske både förr eller senare, förmodligen senare. Saken är nämligen den att Putte sysslat med att befästa sin maktposition. Västvärldens ledare har behållit en tidshorisont som med viss möda sträcker sig fram till nästa val. Den reella makten har de lämnat över till ett internationellt storkapital.

Realpolitiskt gäller följande för Putte, han vill återupprätta Rysslands position som supermakt, punkt!

Realpolitiskt gäller följande för västvärldens ledare, de vill att alla ska vara jämlika, glada, och tänka på civilisationen som vi känner den som ett misslyckande, punkt!

För storkapitalet gäller det att tjäna pengar oavsett om det innebär att fördumma och förslava oss, även om förslavningen är att föredra. Då är vi nämligen ofria konsumtionsobjekt på livstid, punkt!

För Putte är saken enkel. Gamla territorier ska återtas och den ryska befolkningen därstädes befrias. Eftersom det inte går att diskutera sig fram till lösningar får det bli med vapenmakt, detta alldeles oaktat att det i Ukrainas fall finns ett ingånget avtal om att de ska vara fredade.

Västvärldens ledare har inte riktigt trott att det skulle hända. Dels för det ingångna avtalets skull, men ännu mera för att de är maniskt övertygade om att kapitalism automatiskt gör att människor inte är revanschistiska.
Här har de missat att Putte inte är ett dugg västerländsk i sitt sätt att tänka.

Dessutom är västvärlden sjukligt upptagen med så många aspekter av individens liv att politikerna missar sin kärnuppgift. Att värna varje individs rätt att vara fri och lycklig.
Eller som jag säger, politik är att så aggressivt som möjligt ge fan i att lägga sig i människors liv!

Storkapitalet bara tackar och tar emot. De tjänar nämligen pengar hur vi än vänder oss. De tjänar annonspengar på internettrafiken, pengar på vapen som används i kriget och pengar på den upprustning som är nödvändig när västvärlden vaknat upp ur sin törnrosasömn.

Ännu finns det möjlighet för individen att utöva en privat äganderätt. Hur det ser ut om en 10 till 20 år är däremot oklart. Då kanske vi hyr vårt liv precis som man hyr fåniga sparkcyklar i dag.

Och denna verklighet besvärjer vänstern genom att ge kalla Putte ”Persona non grata och president för en pariastat”.

Jag föreslår att de av oss som har förstånd och verklighetskontakt kavlar upp ärmarna och löser problemen istället för att försöka prata bort dem med vackra ord!