Vänsterismis Vulgaris

Enligt notiser i dagspressen har det förekommit spridning av dödsmördarvirus i Sveriges Riksdag.

Man noterade också i en av kvällstidningarna att vänsterledaren Dadgostar äntrade äntrade en ospritad talarstol direkt efter att en av de drabbade, Annie Lööf, precis lämnat den.
Vi kan alltså konstatera att partiledarnas vilja att utöva en liberal parlamentarisk demokrati är så pass stark att de är redo att våga livet för det!

Eller kan vi det?
Faktum är ju att den förevarande varianten av viruset knappast verkar ge några värre symtom än en förkylning. Sannolikt är det väl så att både Annie och hennes politikerkollega och trätobroder Per Bolund, som var den andra drabbade, i vederbörlig ordning är vaccinerade.
Att de inte är lagda åt det hållet att de missköter sig i övrigt utgår jag givetvis ifrån.

Den värsta smittan i riksdag och departement, samt i övrigt i samhället, verkar vara den socialistiska varianten. På latin kallad vänsterismis vulgaris.

I ett Sverige som dock håller på att vakna till något litet verkar det som att fler än jag tycker att det går för långt nu.

Bland annat ifrågasätts om statistiken kring sjukhusvårdade är korrekt. Man noterar att åtminstone en del av de anmälda fallen möjligen bokförs fel.
Folk som anses begripa sakernas tillstånd ifrågasätter relativt öppet om nedstängningar och restriktioner är den rätta vägen att gå. Sist men inte minst noteras att Nyamko Sabuni (L) anser att regeringens senaste tilltag inte är förenligt med vad de kan göra enligt lag. Sådana initiativ skall givetvis uppmuntras.

När det gäller vänsterismis vulgaris går det att konstatera följande om Lööf och Bolund: båda var helt symtomfria men utförde ändå tester för att kontrollera sina hälsotillstånd.

Vi tar det igen eftersom det låter helt absurt. Båda var helt symtomfria men utförde ändå tester för att kontrollera sina hälsotillstånd.

Två vuxna människor, partiledare och riksdagsledamöter som sannolikt inte kan anses vara helt tappade bakom en vagn, förlitar sig till noll och intet på sin egen förmåga att bedöma sitt hälsotillstånd. Förutom att de synbarligen är friska och krya.

Förutom det faktum att detta bevisar att ingen bör ha något som helst förtroende för deras omdöme säger det väldigt mycket om vår samtid.
Nämligen att vi till noll och intet skall förlita oss till vårt eget omdöme. Vi kan mäta allt och inget som samhälle och statsmakter säger åt oss att mäta, för att sedan agera därefter. Men vi kan aldrig agera efter vårt eget personliga omdöme, därtill är det omdömet alltför osäkert.

Det förklarar också varför undertecknad blir utskälld på sociala medier när jag därstädes ger uttryck för en mera nyanserad bild än den som omfattas av det stora flertalet.
Saken är nämligen den att det stora flertalet uppenbarligen inte vill göra sig omaket att tänka själv.

Jag misstänker att anledningen till att just det sättet att tänka fått fäste bland annat genom Greta Thunbergs mantra, lyssna på vetenskapen. Och visst ska man lyssna på vad kunniga människor säger. Men det innebär inte att man ska underkasta sig deras önskemål slaviskt. Då hamnar vi nämligen där vi står i dag. Att vi hellre än att lyssna på vårt eget omdöme agerar efter politiska diktat.

Ett omedelbart resultat av den oviljan bland befolkningen är att testkapaciteten slagit i taket. Folk testar i en sådan omfattning att regionerna inte kan hantera det på ett vettigt sätt.
Absurt nog innebär det att man nu går in och beslutar om något som även en lekman kan anse ganska självklart. Att folk inte ska testa sig om de är symtomfria.

Vänsterismis vulgaris lever på politiska diktat eftersom de som är smittade av det viruset i varje givet ögonblick utgår ifrån att medborgaren per definition saknar möjlighet att tänka själv.
Vi betraktas som viljelösa frön som sveper omkring utan att veta vårt eget bästa. Vi ska styras, ställas och underkastas andras viljor. Vi ska mer än något annat underordna oss kollektivets önskemål.

Det enda positiva med Lööfs och Bolunds handlande är att de placerat sig själva i karantän. Jag och många med mig skulle ytterligare vilja förbättra situationen genom att dra in deras passerkort till riksdagen.
Men det är väl en nåd att stilla bedja om. Förutom i Bolunds fall då. Till hösten åker han med viss sannolikhet ut, Lööf får vi sannolikt dras med ett tag till.

Om jag kommer in i riksdagen lovar jag och svär att fortsätta som nu och vara otestad och glad under förutsättning att jag känner mig frisk och kry.
Till skillnad fån Lööf och Bolund har jag nämligen ett gott omdöme som jag mer än gärna använder!