Vallöften

Socialdemokratin kunde andas ut något efter onsdagens omröstning i kammaren.

Den politiska kurden tog nämligen sitt förnuft till fånga och röstade för regeringens extraordinarie vårändringsbudget.
Man kan sammanfatta det med att det var ett baksteg för landet, men ett jättekliv framåt mot ett fortsatt regeringsinnehav för fru statsministerrinnan Andersson.

Hon kan nu påstå åtminstone två saker.
Pro primo att socialdemokratins budget gick igenom, vilket i sak är sant.
Pro secundo att Sveriges fattigpensionärer får det bättre tack vare socialdemokratin. Vilket möjligen kan beskrivas som en lätt överdrift, och det bara om man är riktigt vänlig.

Saken är nämligen den att inflationen snart nog ätit upp alla pengarna. Dessutom är det ett faktum få tänker på att Sveriges pensionärer som kollektiv betraktat knappast aldrig haft det bättre än nu,
historiskt sett.
Åtminstone de av dem som slipper utsättas för den ättestupa som benämns ”äldreomsorg”.

Det är förövrigt ett mysterium att politiker från alla riksdagspartier känner en sådan omsorg om pensionisterna just nu. Ytterligt märkligt är det också att man har ett sådan lust att vara inne och skruva i ett system som bygger på att människor plockar ut pengar som de själva tjänat ihop under ett långt och strävsamt yrkesliv.

Visste jag inte bättre, nämligen att jag lever i ett socialistiskt paradis på jorden, skulle jag kunna tro att hela systemet är ruttet och fel från grunden.
Ännu mer misstänksam blir jag faktiskt av att första utbetalningen av regeringens nådegåvor ska ske före valet. Givetvis noteras också att subventioneringen av drivmedel gick sådär…
Men är det valår så är det valår.

Vad kan då KLP erbjuda hugande väljare, är inte det en rimlig fråga att ställa? Då menar jag givetvis förutom att det lär bli ett rejält rabalder i riksdagshuset om vi kniper 4 procent av valhenskårens röster.

Först av allt får vi hoppas att KLP kommer utgöra den berömda tungan på vågen. Vi önskar oss ett ännu mer ”komplicerat parlamentariskt läge” än vad som varit fallet hittills. Jag kan redan nu utlova att jag inte i en enda tv-soffa kommer antyda att ”väljarna” gjort fel.
En riksdag utan tydliga block är en grundförutsättning för att rätt kunna piska socialisterna därstädes framför sig.

Upplägget kommer från min sida som partiledare att vara mycket enkelt. Jag förlitar mig helt enkelt på mina partikollegers omdömen. Det enda jag kommer kräva är att man inför varje beslut tittar på vad vårt partiprogram säger. Samt, givetvis, att vår överordnade målsättning är att på aggressivast möjliga sätt lämna medborgarna i fred.

Det finns ett antal frågor där jag önskar att vi lägger mer energi.
Swexit är så självklar att den knappast behöver nämnas. Ett eventuellt men högst sannolikt medlemskap i Nato är en annan problematik som vi ska arbeta med, eller snarare mot.
All form av centralisering, exempelvis av sjukvården, ska vi givetvis lägga krokben för. Skattehöjningar kommer röstas ned om vi får bestämma.

KLP:s partigrupp kommer förövrigt direkt efter valet att boka tid för möte hos landets polisledning och överbefälhavare för att orientera sig om deras syn på respektive fögderi.
Omedelbart efter det ska jag inom partiet sätta igång två utredningsgrupper som får en månad på sig att lägga skarpa förslag på respektive områden.

En sak kommer vara helt säker, dörren till mitt kontor kommer ständigt stå öppen. Jag är inte kinkig med vilka som besöker mig och kommer alltid vara öppen för förslag. Eftersom jag är starkt ideologiskt övertygad, och dessutom kommer få bra betalt för det, anser jag det vara min plikt att vara öppen för förslag och arbeta hårt för att få min vilja igenom.

Till skillnad från de nuvarande socialisterna i riksdagen kan jag emellertid bara lova två saker. Det kommer bli en lustiger dans, resultatet av detta är att medborgarnas frihet kommer raka i höjden!