Välfärdssamhället

Är det någon mera än jag som anser välfärdssamhället vara en bluff?

På (S)(V)T:s hemsida kan vi läsa om kvinna som hittades död efter att hemtjänsten missat hembesök i 47 dagar. I korthet gick det till enligt nedan.

Kvinnan hade beviljats hemtjänst 15 timmar i veckan efter att ha blivit utskriven från ett behandlingshem. Ett trygghetslarm som var installerat i hennes hem var inte använt. Enligt kommunens utredning var kvinnan talbar och hade förmåga att ta kontakt med bland annat myndigheter, sjukvård och SOS-alarm.

Vidare kan man konstatera följande enligt (S)(V)T:s hemsida: ”I utredningen står det att en av förklaringarna bedöms vara att ”utföraren inte läst genom hela dokumentet för att förvissa sig om från när beställningen gällde och dess omfattning”.”

Ett rent slarvfel med andra ord.
Dokumentet där behandlingshemmet överlämnade kvinnan till kommunens omsorg hanterades sannolikt en sen eftermiddag innan det värdegrundssäkrade tjänstehennet skulle göra helg eller åka på konferens. Därefter hamnade projekt ”kvinna med hjälpbehov” mellan stolarna, eller förpassades till lämpligt arkiv, innan någon som av en händelse råkade tänka på henne. Eller snubblade över handlingarna.

Då går det som det går i den välsmorda svenska välfärdsapparaten. En människa dog på grund av rent jävla slarv.

Vi bör givetvis inte låta oss förvånas över detta faktum.
Tidigare i veckan har jag läst om hemtjänstpersonal i Göteborg som fifflat med närvarorapportering hos sina skyddslingar. Hanteringen av dödsmördarpandemin känner alla till och påskkravallerna ligger också i färskt minne. Vår suboptimala krigsmakt passar också in i bilden.

Den gemensamma nämnaren för allt detta är en välfärdsapparat som inte levererar ett endaste dugg. Vad som än händer tas den med överraskning, och höga vederbörandes enda egentliga svar är att ”man inte såg det komma”.

Förslag till lösningar saknas dock inte. Viruspandemier ska lösas genom större kontroll av medborgarna och illa fungerande vaccin som läkemedelsbolagen tjänar multum på.
Påskkravallerna kommer sannolikt leda till att vår yttrande- och demonstrationsfrihet beskärs. Att man ägnat årtionden till att svälta militären till bristningsgränsen ska lösas med överstatlighet genom NATO-medlemskap.

Hur man ska undvika att människor med hemhjälp inte ligger och dör hemma är ännu oklart. Ett förslag från min sida är givetvis att kommunen sköter sina primära uppgifter istället för att kraftsamla på annat. Frågan är om man verkligen vill det. Det kan tänkas att ett människoliv inte är värt så mycket i det stora hela för dem.

Någon politisk lösning på Sveriges problem finns egentligen inte. Vad som måste till är sannolikt en förändring av vårt förhållningssätt till varandra.
Vi måste också beskära staten på mycket av makten som den besitter. Vi måste helt enkelt ta tillbaka kontrollen över våra liv.

Frågan är väl om vi har möjlighet till det när det gått så långt som det har gått nu. Om vi ska lyckas krävs det en kraftansträngning från alla oss som genomskådat eländet och vet att kejsaren är naken.

Iskalla byråkrater utan personligt ansvar som bara behöver svara inför karriärpolitiker är en lösning som har nått vägs ände.
En kvinna i Haninge kommun fick till och med plikta med sitt liv för att moderniteten havererade!