Våld och förtryck

I Hallandsposten läser jag att länsstyrelsen i Östergötland sedan 2005 fått i uppdrag av regeringen att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck.

År 2018 införde Länsstyrelsen i Östergötland ett så kallat könsstympningspass som ett verktyg i det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning.
Man har tagit fram passet på 13 olika språk. Nämligen svenska, engelska, franska, arabiska, amhariska, dari, albanska, somaliska, swahili (kiswahili), tigrinja, pashto, spanska och tyska.

Passet ska tydligen användas som ett stöd mot påtryckningar och informationsmaterial när man reser till hemlandet.
Problemet, som myndigheterna tycks se det, är att informationsmaterialet inte når ut till den berörda målgruppen, flickorna som könsstympas.

Problemet som jag ser det, förutom könsstympningen som sådan, är att man alls ska ska åka tillbaka till ett land där det allmänna tungomålet är exempelvis tigrinja eller pashto. Det tyder nämligen på en låg grad av anknytning till Sverige och borde rimligtvis vara skäl till att flytta ifrån Sverige för gott.

Självklart kan vi också ifrågasätta om föräldrar som ens funderar på att könsstympa sina flickebarn är lämpliga att ha i relativt civiliserade länder som Sverige. Enligt min åsikt ska de kastas ut med huvudet före och utan vidare spisning.
Vill man utöva sådana barbariska seder och bruk kan man göra det i det landet som man ursprungligen kom ifrån.

Ibland, eftersom jag också upplever ljusa stunder i mitt liv, glömmer jag bort att jag framlever mitt liv i syltryggslandet Sverige.
Som tur är blir jag påmind eftersom jag läser dravel om könsstympningspass ”som ett verktyg i det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning”. Självklart skulle jag också vilja få tag på det piller som politiker och byråkrater som kläcker den ljusa idén knaprar om dagarna.
Man kan konstatera att i deras värld vilar inga halta löss!

Sannolikt ingår detta i den förmodat breda arsenal av ”integrationsåtgärder” som vi antas ha för att inlemma våra integrationsresistenta bidragsmigranter i samhällskroppen.
Eller, vilket vad jag och många med mig nog anser, så är det ytterligare ett bevis på det kompletta misslyckande Sverige gjort på även detta område.
Sannolikt är det så att byäldsten (eller vem det nu kan vara som bestämmer där kiswahili talas) skrattar brallorna, eventuellt höftskynket, av sig när ett fullständigt vettskrämt flickebarn viftar med ett könsstympningspass framför näsan på honom.

Men det är klart. Vi lever i ett land där en lokalordföranden för Såsseriet kan röstas bort med hjälp av klankriminella för att hon sätter ned foten när ABF infiltreras av (likaledes) klankriminella element.
Då är det fullt rimligt att febersjuka feminister och aktivistbyråkrater i Sverige tror att de ska kunna informera bort kvinnlig könsstympning i skithålsländer.

Jag kan tycka att skattepengarna kunde gå till bättre saker. Som att inte låta någon komma in, kasta ut dem vi inte vill ha och ge dårfinkarna som tror att Sverige ensamt ska utrota all världens barbariska vanor och ovanor ett par månaders avgångsvederlag så att de kan söka sig annan sysselsättning!

Att förändra världen överlåter vi med varm hand till ideella krafter, svenska myndigheter klarar bevisligen inte av det samtidigt som dina och mina pengar försvinner till ingen nytta!