Utvisning

En trebarnspappa i Ullared har blivit av med det bevis som krävs för att arbeta under tiden som han söker asyl.

Eftersom han samtidigt utvisas ur landet blir det omedelbara resultatet är att apoteket i Ullared måste begränsa sin öppettider och tre barn blir faderslösa. Det låter kanske hårt men den bakomliggande historien är klarläggande.

Mamman kom 2015 med två söner och sökte asyl, beslut om avslag togs och vann laga kraft 2017. Pappan och den yngsta sonen sökte asyl 2018 respektive 2019, beslut om avslag togs och vann laga kraft 2020. Det är på det beslutet pappan utvisas.

Vi kan alltså dra slutsatsen att familjen, åtminstone mamman och de två äldre barnen, levt gömda från och med 2017. De sökte ånyo asyl 2021 när preskriptionstiden gått ut.
Orsaken till att pappan utvisas är alltså han befinner sig i annan del av processen. Ett nyktert konstaterande är att de två vuxna och teoretiskt sett beslutskapabla individerna i familjen medvetet förhalat processen, eller om man vill uttrycka det rakt på sak; brutit mol lagens anda och mening.

Vad gäller att Migrationsverket ska ta hänsyn till barnens bästa konstaterar man att barnen mår bäst av att bo med sina föräldrar och har möjligheter att anpassa sig till det irakiska samhället.
Att man befunnit sig i landet illegalt och därmed på något sätt integrerat sig i samhället ska inte ha någon betydelse.

Slutsatsen från min sida är mycket enkel. Skyddsskäl saknas och personerna ifråga ska ut, utifrån de lagar Migrationsverket har att verka under för närvarande är ärendet rätt handlagt. Sedan kan man man givetvis ha synpunkter på lagarna och systemet som sådant.

Om jag fick bestämma skulle mycket få, kanske inga, människor kunna ”fly” genom/över hela Europa för att söka asyl i Sverige. Undantag kan göras för krigs- och katastrofsituationer i vårt närområde.

Den som har skäl att passera gränsen ska ha ett ordnat uppehälle innan gränsen passeras. Medborgare som så önskar för stå för kulorna, som juridiskt ansvariga och se till att nödvändig integration i samhället sker. Kan ingen gå i god för den ”asylsökande” får de vända hem.

Sverige ska vidare arbeta för att lämna alla internationella överenskommelser som ger oss de skyldigheter vi har idag, enklast blir det om vi helt ställer oss upp och säger att vi blåvägrar. Vi tar helt enkelt makten och blir herrar i vårt eget hus.

Problemet kvarstår då med de redan notoriskt integrationsresistenta individer som befinner sig i landet. Vem vet, kanske blir de mer benägna att fungera i samhället om de behöver sköta sin egen försörjning? Några bidrag att tala om från staten ska det inte vara.
Varje kommun får bestämma hur de önskar hantera saken. Sist och slutligen är det rimligtvis så att om inte galoscherna passar så råder det relativ fri rörlighet i världen. Bevisligen har de lyckats komma hit, då bör de också kunna röra sig härifrån.

Sannolikt är det så att en del kommuninvånare som idag i en myckenhet vurmar för asylanterna kan uppbåda samma glöd när pengarna kommer från egna fickor och inte den gemensamma kassan. När staten slutar muta kommunerna kommer säkerligen även de mest hårdföra ha anledning att ompröva sina värderingar.

Med en klassiskt liberal samhällsmodell kommer de självbestämmande kommunerna sannolikt att fatta skilda beslut. Vad som gäller i kommun X fungerar inte i kommun Y. Enligt mitt sätt att se på saken är det helt i sin ordning och fullt normalt.

Tills vi kommer dit bör handläggningen av ärendet i Ullared stå som föredömligt exempel. Saknar man skäl att stanna så får man helt enkelt inte vara kvar.
I en nära framtid får vi hoppas att alla som får avslag låses in så att de inte kan gömma undan sig i väntan på preskription!