Utveckling är inget måste!

Det är egentligen ganska självklart att utveckling inte är ett måste.

Däremot kan man tycka att åtminstone vissa delar av den rentav kan vara trevlig eller bra. Men att utveckling per definition skulle vara önskvärt är att tänka fel.
Det finns nämligen ingenting som säger att vi skulle må sämre av att leva i jägare/samlarsamhällen istället för den modernitetens häxbrygd som vi klafsar omkring i nu.
Det är snarare så att vi förmodligen skulle må mycket bättre rent generellt om stora delar av moderniteten slängdes överbord så att vi kunde vara mer i samklang med naturen och miljön omkring oss.

Att framföra en sådan åsikt är emellertid inte helt lätt i dagens samhälle. Har jag riktig otur, vilket jag allt som oftast har, kommer missförstånd uppstå och jag misstas för att exempelvis springa ärenden åt MiljöPhascisterna.
Det vore onekligen ett öde värre än döden!

Det är alltså viktigt att förstå skillnaden mellan mig, Märta och Per.
Vad Märta och Per önskar göra är att peka ut en riktning mot ett fjärran mål och ta oss dit med tvång, vare sig vi vill eller inte.
Vad jag vill är att peka ut en alternativ färdriktning och bjuda in dem som vill att hänga på, målet är inte helt klart. Det viktiga är att färden dit sker under så stor frihet som möjligt.

Det är ett faktum att jag varken vill eller kan ha några klara svar och utstakade färdvägar. Om så vore skulle mitt valspråk ”att på aggressivast möjliga sätt lämna medborgarna ifred” vara en lögn!
Betänk att samtliga riskdagspartier verkar tycka ”att man på aggressivast möjliga sätt ska lägga sig i medborgarnas liv” så förstår ni.

Det finns egentligen bara en sak som är helt säker med mitt sätt att vilja dra en slipsten. Vi kommer få mindre tid över till att i varje givet ögonblick tänka på oss själva. Det kommer ställas högre krav på alla människor att vända sig mot varandra och att hjälpa till.
Den givna slutsatsen är att det som påstås vara en av utvecklingens hörnstenar, konsumtionsekonomin, kommer få sig en allvarlig knäck.
Inte för att vi blir så väldigt mycket pekuniärt fattiga, men vi kommer inte ha tid när ansvaret läggs på våra axlar istället för på någon annans.

I själva verket är det sannolikt just det som ses som det största hotet, att hjulen inte rullar lika fort om vi ska hantera våra liv själva. Av önskan att vi inte ska äga något och vara lyckliga blir det nämligen noll och intet i den visionen.
Vi kommer nämligen äga det viktigaste av allt, våra liv och vad vi gör med dem.

Det är en riktigt ordentlig maktförskjutning gentemot hur det ser ut nu. Idag är det någon annan som äger den största delen av din vakna tid och har möjlighet att påverka vad du ska tycka, tänka och känna.
Man har dessutom starka önskemål att öka på sin makt genom att geografiskt begränsa dig till 15-minuterstäder och på fullt allvar önska att du ska avhända dig din rättighet att äga saker.

Metoderna som används är att skrämma dig till lydnad med virus, klimat, påståenden om att du äter fel, inte själv har förstånd att uppfostra dina barn och att vi omöjligen kan distribuera energi till din bostad.
Vidare är kontanter dåliga eftersom användningen av dessa gör att du inte kan spåras i realtid. Staten måste stå för dina elektroniska identifikationshandlingar och din tillgång till information begränsas för att du inte rätt begriper att hantera den.

Alla de sakerna är resultatet av så kallad utveckling. Min åsikt är att det snarare är en avancerad form av avveckling av din personliga frihet.
Det är åtminstone ingen positiv utveckling. Det är med andra ord en utveckling som vi inte ska gå med på.

Andra saker är som sagt trevliga och bra.
En av våra viktigaste uppgifter är att plocka russinen ur kakan och förkasta det vi inte vill ha!