Upprop
Detta är ett upprop till likasinnade i Sverige och Europa.
Vi kan vara oeniga i mycket, men vi kan hålla för säkert att ingen av oss är någon vän till EU. Låt oss därför redan nu blicka framåt mot EU-valet 2024 och samla våra krafter.
Målsättningen ska vara att skapa en kraftig opinion i akt och mening att bryta oss ur Europeiska Unionen och finna lämpligare sätt för mellanstatliga samarbeten snarare än överstatlig kontroll.
Jag är vän av mellanstatliga förbindelser och ser det som självklart att medborgare i Europa ska kunna röra sig med stor frihet mellan länderna. Vidare är jag varm anhängare av frihandel under ordnade förhållanden, varje land ska själv kunna bestämma och träffa avtal med dem som de finner lämpade. Jag vill försvara det europeiska kulturarvet och vårda den historia som våra respektive länder har.
Men framför allt anser jag att alla länders medborgare ska ha rätt att bestämma själv utan att behöva gå till Bryssel och fråga alla andra. Jag vill inte pådyvlas åsikter och krav bara för att EU sagt att det ska vara så. Ekonomiska frågor sköter vi bäst själva. Lika lite som en stat på något magiskt sätt kan fördela pengarna bättre bara för att de tvingar av mig dem i skatt så kan EU lokalisera dem med någon reda bara för att de tar omvägen via Bryssel.
Jag vill helt enkelt att vi ska få bestämma själva utan politikers inblandning. Särskilt som EU-politiken bestäms för långt borta från den vanliga medborgaren (eller som dessa politiker ser på oss, som valboskap och skattepack).
Jag föredrar politiker som jag kan träffa hemma i byn eller på stadens gator. Politiker som är politiker av andra skäl än att de ”brinner” för saker och inte säger nej till en rejäl penningpung när lågorna yr omkring dem.
Jag vill helt enkelt återföra beslutanderätten där den hör hemma, i respektive land. Med EU förfelas den viktiga principen av mycket lätt insedda skäl. Vad som passar ute på den svenska landsbygden är inte samma sak som fungerar i Paris, för normalvettiga framstår detta som självklart.
För att hantera EU-frågan krävs motstånd både inifrån och utifrån.
Vi måste ha in folk i EU-parlamentet som kan ställa till ett väldans rabalder, eller som miljöphascisterna säkert skulle uttrycka det: göra kaos.
Drömmen är givetvis att kunna starta en egen unik partigrupp i parlamentet som kan fördärva maximalt, men det lär förbli just en dröm. Vi får förmodligen nöja oss med att skapa stora rubriker och ses över axeln av knähundarna som tror att de är där för att förbättra för de europeiska folken. Vi kan givetvis inte drömma om att nå några högre positioner, men det är inte heller vår vilja. Vi ska avslöja hur ruttet systemet är och få folket med oss.
Utifrån, på gator, torg och om möjligt i respektive lands politiska församlingar, ska vi också bedriva ett fredligt men intensivt och för EU-kramarna irriterande motstånd.
Vi ska visa i ord och handling att EU är en kuliss för maktgalenskap och tvingande byråkrati. Att EU beskär vår frihet och vårt självbestämmande. Att vi, Europas folk, kräver att bli behandlade som de vuxna människor vi är. Inte som objekt för politikers våta drömmar om formbara klumpar av lera som de kan behandla precis som de vill.
Jag vet nämligen att ni finns därute, ni likasinnade som tycker som jag. Ni finns till och med i riksdagspartierna där ni måste huka under den likriktande konsensus som utåt visas fram när partipiskan viner. Ni finns bland dem som inte röstar alls för att ni er trötta på allt politiskt elände. Ni finns från norr till söder i Sverige och över hela Europa.
Detta är en fråga som är för viktig för att grumlas av futiliteter, det gäller vår grundläggande frihet. Låt oss samlas för att förpassa EU dit där det hör hemma, nämligen historiens skräphög!