Under Statens Radar

Under Statens Radar 1

Igår lördag flög undertecknad under statens radar.

Det hela började egentligen redan i våras, snön hade precis smält och det mesta låg egentligen framför oss. Ännu hade inga korankravaller avhållits, det mesta av årets dumheter på Twitter var ännu outsagda och det normala sättet att ange temperatur var en bit över markytan.
Det var ett försvarligt antal månader innan betongen brann i Grekland, ty i Halland kommer snösmältningen tidigt om det nu faller någon snö alls i detta Sveriges absolut vackraste landskap.

Det var då som jag bestämde mig för att till hösten skulle jag skaffa mig en bättre leverantör. En som körde ut utan krav på extra betalt, en som höll vad han lovade och inte i onödan skrev kvitton. Jag önskade låg spårbarhet, således inga kortterminaler eller Swish.
Sen blev det som bekant korankravaller, dumheter på Twitter och angivande av marktemperaturer istället för lufttemperatur, betongen brann tydligen också. Åtminstone i Grekland.

Först i början av denna veckan kom jag att tänka på det igen, jag måste för tusen hakar ha tag i ved! Huset mitt är utrustat med luftvärmepump, eldstad och en gammal hederlig vedspis. Mina analoga värmekällor är sotade och kontrollerade enligt konstens alla regler. Analoga är de likväl, utan ved står de sig slätt hur godkända de än är.
Luftvärmepumpen är dessutom en klen tröst om den havererar, trots klimatfascisternas gnäll om motsatsen är det nämligen så att även vintern i Halland kan bli bra bister. Förra året frös bokstavligen bussarna fast i större delen av Halland, biodieseln som driver den antog fast form när kvicksilvret sjönk under minus 15 grader Celsius!¹

Sagt och gjort, telefonsamtal genomfördes och planer gjordes upp. Jag tog ut kontanta medel och väntade på klartecken från leverantören. På morgonen ringde han och meddelade att han kom om fem minuter, detta visade sig vara en grov lögn. Han var här fyra och en halv minut senare.
Eftersom båda han och jag är handlingens män frågade han kort var veden skulle lämpas av, lämpade av den tog pengarna och stack.
Frågan man nu kan ställa sig är om något egentligen hänt, det är ganska mycket som den filosofiska funderingen om trädet i skogen. Om ingen hörde det falla kan man undra om det verkligen föll?

I statens ögon är det givetvis så att ingenting har inträffat ehuru inga bevis finns för att en transaktion har skett. Det är dessutom svårt att bevisa att något inträffat, förutom denna öppenhjärtiga text kan man bara leda i bevis att ett visst antal kubikmeter ved finns i min vedbod samt att telefonsamtal utväxlats mellan mig och leverantören.
Det fina i kråksången är att det är svårt att bevisa transaktionen, allt bygger på att man bortom all rimlig tvivel kan bevisa att den skett. Just det lär bli svårt även givet det faktum att jag erkänt, leverantören kan neka i sten och jag kan hävda att jag ljög. Riktig så desperata är inte vårt politiserade rättssystem att de lägger sin näsa i blöt och utreder den saken.

Vi borde givetvis sysselsätta oss med fler icke spårbara kontantaffärer. Att göra det är ett utmärkt sätt att kullkasta systemet som vi lever i, deras förtryck av oss och vår frihet är helt beroende av spårbarhet. Just spårbarheten är något vi måste bekämpa, det enklaste sättet är att agera småskaligt och lokalt istället för globalt.
Idealet måste vara att den konsumtion som faktiskt är nödvändig för att överleva och leva i största mån ska ske i vårt omedelbara närområde. Om alla strävade dit skulle vi ha en möjlighet att åtminstone ana en bättre värld bortom det internationella finanskapitalets tvångsmässiga likriktning av oss!

 

  1. Jag bjuder på skratten som hörs från Norrland, det är allmänt känt att de betraktar allt varmare än -20 som högsommar.