Trams

Trams 1

Tyvärr griper en allt större rysskräck omkring sig i samhället, det är givetvis rent trams alltihopa.

Det dröjer nog inte länge till innan undertecknad får en diskret förfrågan från den hemliga statspolisen, SÄPO, att inställa sig för ett allvarssamtal. Ungefär som som så kallade ISIS-resenärer råkade ut för efter att de tröttnat på den islamska staten.
Saken är nämligen den att jag i tid och otid luftar mitt motstånd mot NATO och ifrågasätter motiven för att gå med i klubben.

Senast igår tisdag kom jag i luven på två socialister, den ena med säkerhet moderat, i ärendet. För er som undrar om man kalla en moderat för socialist så vill jag påpeka att det går alldeles utmärkt. De gillar att beskatta folk, tycker att EU och Nato är utmärkta organisationer och tar regeringsstöd av SD. SD är som bekant en variant av S från 40-talet.

I princip är internationella samarbeten inte av ondo. Särskilt ett litet land som Sverige kan dra nytta av dylika saker, men när det gäller Nato är det rimligtvis så att försiktighet måste anbefallas.

Med den organisationen är det så att dess tongivande land, USA, dels har utrikespolitiska mål som går på tvärs med med Svenska intressen, dels knappast kan kallas stabilt.
Visserligen kan vi ha en riktig rackartur och få tillbaka Trump i ledande position, president eller vicepresident, men sakernas tillstånd är för allvarliga för att vi ska förlita oss på tur.

Med Trump kommer USA First-doktrinen att implementeras istället för Bidens demokratiska strävan att leka notorisk världsförbättrare.
Det skulle i så fall stabilisera världsläget och kyla av både Rysslands och Kinas ambitioner. Vi kan inte förlita oss på att någon annan republikan, och absolut ingen demokrat, vågar vara konsekvent i den saken.

Med eller utan Trump så är det fortfarande ett faktum att Nato består av många länder med högst aparta ambitioner. Syltryggar till svenska politiker kommer få svårt att hantera medlemskapet. Den svenska principen att vara alla till lags och implementera precis allt kan komma att kosta människoliv, svenska liv.

Tanken att den ryska björnen skulle utgöra ett särdeles hot mot Sverige är en noggrant orkestrerad myt.
För det första har Ryssland varken manskap eller kanoner för att utgöra någon fara. För det andra har Ryssland inget intresse av Sverige.

Manskapet och kanonerna maler Putin ner i Ukraina. Argumentet att Estland kan hotas om 3-4 år är bara löjligt när det gäller Sverige.
Estland är möjligt att ta landvägen, om ni inte tror mig så ber jag er titta på en karta. Dessutom är landet en mumsbit jämfört med oss.
Putins krigföring i Ukraina visar dessutom att även invasioner landvägen kan sluta illa. Vad händer om de ryska härarna ska skeppas över Östersjön?

Återstår då motivet för att anfalla Sverige, vi kan fråga oss varför?
Är det vår solida värdegrund man vill utvinna?

Skämt åsido, att göra Östersjön till ett ryskt innanhav måste givetvis orsaka nattliga pollutioner i Kreml. Att gripa tag i Göteborg som är Sveriges största import- och exporthamn är heller inte illa vara.
Vi har vidare råvarutillgångar ifråga om malm och en geografisk närhet till Norge med fina hamnar för den Ryska flottan.

En riktigt våt dröm som inte ens Putins mest hårdföra generaler vågar tänka på är givetvis den svenska västkusten och östra delarna av Danmark, helst tillsammans med Östersjön.
Emellertid är de, trots att man försöker få oss att tro motsatsen, inte kliniskt galna. Den kakan lär fortsätta vara just en dröm.

I realiteten finns det inget direkt hot mot Sverige. Putin vill återupprätta det storryska imperiet. Det har han sagt själv.
Sverige har aldrig ingått i det imperiet och sannolikt kommer Putin till slut nöja sig med delar av Ukraina eller dö försöka.

Försvinner Putin är den rimligaste utvecklingen att Ryssland gör halt. Helst drar han sig tillbaka. Varken på kort eller lång sikt vill eller kan Ryssland utgöra ett hot mot Sverige, allt annat är trams!