Tjyvsamhället

Sverige har varit ett tjyvsamhälle så länge jag kan minnas och sannolikt längre än så.

Det blir lätt så när man bland annat har ett högt skattetryck som driver folk till vansinne och fattigdom. I Sverige har till och med en av våra mest omhuldade författare, Astrid Lindgren, skrivit en saga betitlad Pomperipossa i Monismanien om saken. Den publicerades i Expressen 1976 och var ett direkt resultat av att Astrid Lindgrens marginalskatt det året låg på 102 procent.

Enligt folk som anses veta hur en slipsten skall dragas var Astrids Lindgrens saga en starkt bidragande orsak till att sosseriet förlorade regeringsmakten i valet 1976. Vi kan samtidigt konstatera att Astrid själv trots detta var trogen socialdemokrat i hela sitt liv.

På senare år har betydelsen av tjyvsamhälle fått en delvis annan innebörd. Förutom entreprenöriellt lagda skolchefer som lägger skattebetalarnas pengar på horhus i Pattaya, alternativt finansierar muslimska rörelser med pengarna eller bara genererar ohemula vinster, har vi snoret från orten som langar knark och skjuter och bombar och har sig.
Eller helt världsfrånvända MiljöPhascister som bölar i TV, skjuter kärnkraften i sank och samtidigt investerar sina sparpengar i oljefonder.

När man beskådar de typerna är det nästan så man längtar tillbaka till Gunnar Sträng, som fick den otacksamma uppgiften att försöka näpsa Astrid Lindgren och gruvligen misslyckades med det¹, och den relativa ordning som ändå rådde i Sverige på 1970-talet!

En problem med dagens skattesystem är att det för den som inte är insatt i all dess vindlingar och krumbukter är mycket svårt att överblicka.

Jag har själv nöjet att jobba för ett hyfsat internationellt bolag som sorterar under sektorn hälso och sjukvård. Eftersom mina tjänster anses krigsviktiga är de vänliga nog att utrusta mig med en reseförmån i form av ett årskort på SJ. Herr Jönsson har nämligen inget körkort, har aldrig haft det och är inte sugen på att skaffa det. Jag är dessutom måttligt förtjust i tanken på att bosätta mig i Göteborg.

Årskort på SJ fick det alltså bli. Självklart trodde jag att min arbetsgivare hade koll på förmånsbeskattningen. Lite misstänksam skulle jag givetvis blivit när jag åkte på en ganska saftig kvarskatt. Vilket jag alltså inte blev, sedermera fick jag veta att det blivit ett väldans rabalder när problemet uppdagats under en skatterevision.
Sålunda har min lön nu justerats upp så att förmånsbeskattningen inte kommer att märkas av. En dyr läxa kan man tänka för min arbetsgivare eftersom de också ersatte mig för kvarskatten jag var tvungen att betala tidigare.

Men det sorgligaste exemplet på tjyvsamhället Sverige hittar vi i det mycket lilla och djupt personliga. I de exempel där hederliga människor försöker göra rätt för sig men inte kan det på grund av den förhatliga moderniteten.
Jag hade i morse anledning att besöka Laholm i Halland och skulle sedan ta mig därifrån. En gammal man på stationen som skulle till Älmhult kunde inte beställa biljett i automaten eftersom han inte förstod hur det fungerade att betala med kort och automaten inte tog kontanter. Det var väl en evig tur att jag kunde hjälpa honom så han kom iväg till sitt slutmål.

Till höga vederbörande som styr och ställer med järnvägstransporterna i Sverige, samma människor som i andra fall vill vara så förbannat inkluderande att det inte finns några gränser för inkluderande de önskar vara, skulle jag vilja ställa frågan om det inte ska kunna vara möjligt för folk att hysta upp stålar kontant för resan?
Det är ett utmärkt exempel på vilket tjyvsamhälle Sverige är.

Självklart går det att fylla på med ännu flera exempel såsom migrationspolitiken, menskonst, vaccinationsvansinnet, prideförsvaret och vad mera man kan hitta på.
Jag nöjer mig med att konstatera att det knappast är den bästa av världar vi lever i. Den bästa av världar är en sak vi själva får skapa. Att kasta ut socialisterna ur riksdagen är en bra början på att avveckla det svenska tjyvsamhället!

1. I riksdagen läste moderaternas partiledare Gösta Bohman upp sagan i talarstolen. På det svarade Sträng att Lindgrens inlägg i skattedebatten röjde ”djup osakkunskap” om skattesystemet. ”Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara”. Lindgren svarade i radio dagen efter: ”Men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det. Om det är någon som har räknat fel så är det Riksskatteverket, för det är från dem jag fått siffrorna. Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag.”