Tjyvsamhället!

Det är ett oomkullrunkeligt faktum att vi lever i ett tjyvsamhälle.

Detta gäller både i det stora och lilla. Den som drabbas hårdast är den som redan befinner sig i nöd.
Just detta med att befinna sig i nöd har uppenbarligen varit ett stort problem på Södra Älvsborgs sjukhus. På toaletterna vid huvudentrén och entrén till psykiatrin har man sett sig tvungna att låda fast toarullarna med kätting och tvålen med buntband.

På bilden i Göteborgsposten synes kättingen vara av samma grovlek som sådana som normalt används till fritidsbåtar. Kraftiga doningar med andra ord.
En mycket intressant fråga i sammanhanget är givetvis hur vi hamnade i den här situationen? Vi måste också fundera över hur vi ska kunna lösa problemet!

För att uttrycka sig kortfattat så är svaret på fråga ett politiken, på fråga nummer två: mindre politik!

I Sverige har vi medborgare en oändlig tilltro till statens, regionernas och kommunernas förmåga att hantera olika problem. På något annat sätt går det inte att tolka att en absolut majoritet av medborgarna vart fjärde år går och röstar på i stort sett samma partier varje gång.
Man kommer osökt att tänka på det som Albert Einstein definierade som ren och skär dumhet: att upprepa ett misstag och förvänta sig ett annat resultat.

Människor i Sverige avsäger sig personligt ansvarstagande och tror på fullt allvar att politiker som varit med och lagstiftat fram det kaossamhälle vi lever i ska kunna ställa det till rätta.
Givetvis gör man det under det uttalade mantrat att det ska vara demokratiskt. I själva verket är det snarare så att vi vart fjärde år önskar avhända oss ansvaret för ytterligare en mandatperiod. Men tyvärr räcker det inte för oss väljare att utkräva ansvar för politikerna vart fjärde år.
Ansvaret måste vi ta själva varje dag.

Det är tron på att någon annan hela tiden ska ansvaret som tvingar sjukhuset att låsa fast toarullarna med kätting eftersom politikern medvetet splittrar oss för att de tror att just deras specifika ideologi är den enda rätta.
Vårt misstag är att vi tror på dem. Vi luras in i fällan att polariseras eftersom vi vägrar tro oss själva om gott.
Resultatet är ett civilsamhälle som inte fungerar.

Mindre politik misstas nästan jämt för mindre demokrati. De som tänker så missförstår en mycket grundläggande princip, demokrati innebär att vi fattar vissa beslut gemensamt. Det innebär inte per definition att människor som agerar utifrån ett partiprogram, egna önskningar och karriärambitioner ska fatta besluten åt oss.
Skillnaden är nämligen betydande.

Om vi lokalt fattar vissa avgörande beslut gemensamt så gör vi det utifrån våra förutsättningar och möjligheter, inte på grundval av vad någon annan tror sig veta om vad just vi behöver.
Med lokalt förankrade beslut bygger man också tillit mellan medborgarna eftersom det krävs att vi träffas öga mot öga. Vi slipper anonyma politiker långt borta som i bästa fall är en bild i nyhetsmedia.

Sannolikt är det också så att medborgare får en större förståelse för vad begreppet skattepengar verkligen innebär om beslut fattas lokalt.
Tanken om att kassakistan är oändligt stor och att vissa saker är ”gratis”, som toarullar och tvål på sjukhusen, blir omöjliga om skatt betalas till lokalsamhället.

Sist men inte minst, stora delar av landet skulle sannolikt bli mer homogent stabila om ansvaret för medborgarnas väl och ve inte byggde på ett rent förryckt utjämningssystem som råder nu.
Statens politiker kan hålla såväl regioner som kommuner i ett stadigt punggrepp genom att nådigt dela ut pengar och kräva motprestationer.
Min ambition är förhållandet ska vara det motsatta från kommunernas sida, regionerna i sin nuvarande form kan vi avskaffa helt!

Sålunda, gör din plikt och rösta bort politikerna. Kräv din rätt genom att själv ta ansvaret för ditt lokalsamhälle.
På så sätt kan i framtiden slippa mötas av toarullar i kättingar och tvålar fastlåsta i buntband.