Till Helvetets Port

Genom nyhetsmedier når mig rapporter om att de som misstänkts vara skyldiga för skjutningarna i Kristianstad har släppts från häktet. Tydligen innebär inte detta att de är helt avförda från utredningen.

Det tycks föreligga stora variationer i förklaringsmodellerna varför folk skjuter varandra runtom i världen.

I främre Orienten gör man det för att befria sig från förtryckare, alternativt för att kunna förtrycka av hjärtats lust själva. Det bästa exemplet på detta är kanske de så kallade Talibanerna som just i detta nu kapar åt sig mark i Afghanistan.

Talar man om USA verkar orsakerna sist och slutligen koka ner till en enda sak. Att det är mycket vapen i omlopp som folk är mer än redo att göra bruk av.

I Sverige är det helt enkelt så att vi har ett samhälle där människor inte känner sig välkomnade och integrerade. Åtminstone om vi får tro kommunpolisen Martin Thornell. Han anför detta på en presskonferens som avhölls efter de senaste skjutningarna i Kristianstad.

Det är helt klart en politiskt korrekt analys av läget som samtidigt har den unika knorren att skulden läggs på alla dem som inte har för vana att vettlöst peppra sin omgivning.
I själva verket är det per definition majoritetssamhällets fel att vi inte i tillräcklig omfattning lyckats inkludera dessa otrygga individer ibland oss.
Eller för att uttrycka det enkelt, pilutta oss!

Förklaringen lämnar, i alla fall hos mig, en ganska sur eftersmak. Kan det verkligen vara mitt och alla andra skötsamma svenskars fel att kriminaldårar med berått mod mejar ner oskyldiga utanför ett köpcentrum i Kristianstad?
Det låter mins sagt långsökt, särskilt när det kommer från en polis som borde ha lite kunskaper och koll på läget.

Det kan vara så, hemska tanke, att konstapel Thornell verkligen tror på det han säger. Förhoppningsvis är han ute och snurrar. Det värsta alternativet är givetvis att han vill göra karriär och säger det som förväntas av honom givet situationen.

Följande fakta föreligger nämligen.
Det är svårt att tänka sig ett land i Europa, eller någon annan del av världen, som har varit mer generösa med att öppna sina gränser för utlänningar. Likaså kan man knappast tänka sig något land som kröker rygg mer än oss för att med olika bidrag och förnekande av sin egen kultur, om vi nu kan sägas ha någon egen sådan, inkludera främlingarna bland oss.

Saken är dock enkel att ordna för alla inblandade parter.
Alternativ nummer ett är helt enkelt att främlingarna tar skeden i vacker hand och anpassar sig till den svenska kulturen, vilket inte inkluderar att man löser alla verkliga eller påstådda konflikter genom vettlöst skjutande.
Alternativ nummer två är att främlingarna förpassas till ett land där deras konfliktlösningsmetoder anses vara de rätta och riktiga.

Hur folk känner, eller inte känner sig, är meningslöst att parlamentera om. Med känslor är det nämligen så att de bara är. Om man hela tiden ska agera på sina känslor så går det snart åt pipan med livet.
Det skulle till exempel bli ogörligt om jag agerade på varje given känsla jag får under en arbetsdag. Snart nog skulle jag stå utan jobb.
Om jag agerade på varje given känsla skulle omgivningen anse mig vara skvatt galen.

Sålunda, huruvida kriminaldårar känner sig välkomnade och integrerade har inte med saken att göra. För polisen ska det inte vara en parameter i bedömningen.
Vi bör generellt ge tusan i vad dessa kriminaldårar känner och istället jaga dem till helvetets port och hjälpa dem att knacka på så att de blev någon annans problem.