Tecken i Skyn
Vi ska idag ägna verksamheten till att tolka tecken i skyn!
Minna minnesgoda läsare kommer säkert ihåg att jag skrivit om att andelen vuxna människor i Sverige med intellektuell funktionsnedsättning märkligt nog växer. Störst är ökningen i Örebro med helt ofattbara 617 procent, men övriga riket skäms inte heller för sig med en siffra på 143 procent!¹
En märklighet i sammanhanget är att människorna med intellektuell funktionsnedsättning inte bara blir fler, de är också smartare än förr om åren. Innan var gränsen strikt på en intelligenskvot av 70, idag ligger det på ända upp till IK 76.
Förklaringen till detta skall vara att diagnosen ställs mer kliniskt än objektivt. Det innebär grovt sagt att om man tycker att personen är en knallkork så sätter man diagnosen.
I texten jag hänvisade till tidigare noterades också ökningen av barn i särskolan. Eftersom det är sommar och sol samt nyhetstorka, både specialoperationerna i Ukraina och följdverkningarna av densamma såväl som dödsmördarvirus och annat börjar bli uttjatat, så passar TT på att slänga ut en kortis om denna del av problematiken till landets nyhetsredaktioner.
Landets nyhetsredaktioner som givetvis tar sitt publicistiska ansvar på allvar publicerar, motvilligt antar jag, texten. I lokalblaskan Hallandsposten, som jag slaviskt följer, sker detta på en halvljummen söndag utan större åthävor och analyser.²
Rubriken lyder: Särskolan växer, oklart varför.
Därefter konstateras bekymmersamt att utvecklingen måste följas noga av experter. En livs levande expert uttalar sig till och med, vilket inger en känsla av frågans tyngd: ”– Även om många av dem som kommer till särskolan får en positiv upplevelse så begränsar särskolan en människas liv, säger pedagogikprofessor Daniel Östlund.”
Därefter följer den allmänna rundsmörjningen som ska till innan man andas något litet om problemets kärna. En orsak sägs vara de ökade kraven i läroplanen från 2011 som tillsammans med större klasser kan slå ut svagare elever. Ekonomi kan spela in eftersom den vanliga skolan då slipper bära kostnaderna. Eftersom det råder stora skillnader mellan kommunerna spekulerar man om olika attityder kan spela in. Vidare konstateras att andelen utredningar om olika så kallade neuropsykiatriska funktionshinder ökar, då upptäcker man givetvis de som istället är intellektuellt funktionshindrade.
Rundsmörjningen avslutas med att den gode professorn försiktigt antyder att diagnostiseringen kanske också bland barnen sker på väl lättvindiga grunder (även om han, och det vill jag betona, inte uttrycker sig som jag precis gjorde!). Han säger: ”– En annan förklaring till ökningen kan vara att utredarna börjat slira och är mer generösa i sina tolkningar av manualen, säger Daniel Östlund.”
Därefter kan man hugga in på problemets kärna! Jag citerar Hallandspostens text rakt av: ”Elever med utländsk bakgrund är överrepresenterade i grundsärskolan enligt Skolverket. 42 procent av eleverna i grundsärskolan har utländsk bakgrund vilket kan jämföras med att 26 procent har det i den vanliga grundskolan.”
Det verkar med andra ord vara så att alla raketingenjörer, läkare och andra akademiker som de senaste 10-15 åren kommit till Sverige har svårt att producera normalbegåvade barn? Alternativet kan vara, även om det nog inte får sägas högt, att det just inte precis är raketingenjörer, läkare och andra akademiker som kommit till Sverige.
Om jag tillåts att vara något litet kontroversiell så tror jag snarare på den senare förklaringsmodellen än den första!
Vilket givetvis leder till ytterligare slutsatser. En av dem är att Sveriges gästfrihet varit alltför god, samt att det nog finns flera skäl att ifrågasätta många ”flyktingars” motiv att ta sig genom hela Europa ända upp till Sverige. Min och många andras misstankar om att det nog är fråga om bidragsmigranter snarare än flyktingar behöver nog inte ifrågasättas.
I praktiken står vi alltså upp till halsen med en framtida drös av intellektuellt funktionsnedsatta och med stor sannolikhet mer eller mindre integrationsresistenta individer.
De enda som lär trivas med den utmaningen är det integrationspolitiska/socialt omhändertagande komplexet. Resten av oss lär få betala för kalaset och i möjligaste mån stå ut med följdverkningarna. Eller så tar alla vettiga människor sitt ansvar i höstens val och röstar på dem som vill rensa upp i röran, jag föreslår att ni väljer Klassiskt Liberala Partiet.
