Taiwan

Om ni kan läsa detta har inte tredje världskriget brutit ut ännu.

Ett alternativ är att det är på väg att bryta ut, eller att konventionella stridskrafter från Kina respektive USA laddar upp för en skärmytsling (som eventuellt eskalerar till ett tredje världskrig) eller att Kina bara väljer att ”kraftfullt markera” mot Nancy Pelosis besök i Taiwan. Det sistnämnda kan givetvis också utvecklas i orimlig riktning.

Så är det nämligen den amerikanska talmannen landat i Taiwan, hon önskar med andra ord att leka med elden.
Sist Taiwan fick ett sånt fint besök var 1997. Det var annorlunda tider kommer vi ihåg som levde och verkade då. Kina var inte hälften så uppkäftiga och västvärlden trodde att det fallna Sovjetimperiet kunde kastreras med kapitalism och grannlåt.

Men så gick det som det gick. Det visade sig att massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989 inte var en döende diktaturs ryckningar. Man klädde den bara i sammet och förförde folket med ekonomiskt välstånd utan så kallade demokratiska rättigheter, majoriteten av kineserna tycker uppenbarligen det är en fördragbar lösning. Samma sak med västvärlden, så länge vi kan få billig produktionskapacitet och avsättning för våra prylar är vi nöjda.
Den som misstror mig ombedes ringa familjen Wallenberg och prata med dem!

I Ryssland kom hr. Putin till makten och bidade sin tid. Vad viktigare är att Europas ledare lät sig förföras av honom, han ansågs vara en hyvens kille i grund och botten. Dessutom kunde han sälja lösningar på de problem som följde när kärnkraft ansågs förlegat, energi är en viktig handelsvara eftersom tillgången till den fungerar som motor för vår civilisation.

Både Kina och Ryssland har i så motto lyckas förföra västvärlden eftersom ledarskapet hos oss dragit den felaktiga slutsatsen att ekonomisk utveckling och visst välstånd, åtminstone jämfört med fattigdomen under kommunistisk diktatur, per automatik leder till vad man i västvärlden kallar ”demokrati”.

Det börjar kanske så smått bli dags att revidera den teorin eftersom dem på intet sätt visat sig hålla streck, varken i Kina eller Ryssland.

Med båda länderna är det nämligen så att de är gravt revanschistiska. Kina accepterar inte att Taiwan, enligt deras synsätt, lajvar självständighet. Ryssland accepterar inte att Sovjetunionen föll sönder. Man kan tänka att den stor del av respektive länders befolkning egentligen inte bryr sig. Men det kvittar i sammanhanget, någon folkvilja representeras inte per automatik i ländernas ledning.

När det gäller Ukraina har Kina inte varit helt negativt inställda mot Ryssland som stora delar av världen i övrigt.
Anledningen är att Kina och Ryssland givetvis inser den strategiska nyttan av en allians. Ländernas respektive ledning inser och trivs med rollen som västs motpol. För Kina är Ukraina också en liten testballong för hur världen skulle reagera om man tar sig an Taiwan.

Den rimliga slutsatsen måste bli att Pelosis besök i Taiwan av USA ses som en kraftfull markering, hon åker inte dit utan Bidens välsignelse. Kina ser det som en kraftig skymf men har givetvis svårt att näpsa dumheterna på ett lämpligt sätt.

Starta krig kan man inte göra, det är för magstarkt. Dessutom är risken stor att Kina åker ut på rumpan så det stänker om det. Landet är rustat, men ännu i underläge gentemot USA. Väpnade konflikt får man undvika ännu ett tag.

Sannolikt får Kina nöja sig med att spänna musklerna något. Problemet med et är att saker och ting kan gå rejält fel, eskalera bortom all kontroll. I det värsta scenariot blir det fullskalig konflikt mellan konventionella stridskrafter.
Jag har svårt att tro på kärnvapen av den enkla anledningen att det alternativet sannolikt gäller om fastlands-Kina hotas, vilket amerikanarna inte kan tänka sig ens i sina vildaste fantasier.

Det mest intressanta ur svenskt perspektiv är egentligen hur svettiga i pälsen våra egna Natokramare är. Hur ser de på denna konflikt och implikationerna av den? Den frågan lär vi nog aldrig få svar på, saken är nämligen den att sist och slutligen kommer nog kineserna svälja den mesta av förtreten.
De kommer knyta näven i byxfickan och gå vidare. De är numer så nära att nå sitt mål att bli en supermakt som kan skrämma brallorna av USA.
Då skramlas man mest och väsnas om Pelosis besök i Taiwan.

Världen kan de ta över senare när USA har degenererat helt och hållet!