Systembolaget Meddelar

Systembolaget meddelar populasen följande: I mars blir den genomsnittliga ökningen på drickat, inklusive skatt, 3 procent.

Klart är att prisjusteringen är klart mindre än landets officiella inflation som enligt uppgift skulle varit 12 procent i början av året.
Givetvis får man ta med en mycket viktig synpunkt i inflationsberäkningen. Siffran är noggrant avvägd för att lagom mån skrämma folket till lydnad. Att man skulle kunna fastslå en bestämd siffra rörande ett lands eventuella inflation är givetvis omöjligt, snarare beror den på hur man väljer att räkna ut den.

Årets andra prisjustering på glasbanken inträffar av hävd den 1 september. Det vill säga ganska nära skatteslavarnas då nyligen avslutade semester och fortfarande tillräckligt långt ifrån julfirandet då starkvaror i en myckenhet konsumeras i Sverige.
En nogsamt bestämd tidpunkt med andra ord. Sannolikt har då också ”regeringen” en någorlunda koll på hur statsbudgeten i stora drag ska se ut, vilket är ett moment att räkna med i sammanhanget.

För övrigt är givetvis begreppet ”prisjustering” också ett intressant formulering. Prisjustering innebär i fler än 9999 fall av 10000 att man höjer priserna.
Som alla förstår hörs det illa om ett statligt monopol skulle tala om ”prishöjningar”, särskilt när det gäller något så skambelagt som populasens fredagsfylla.

Systembolaget har lagt ner mycket energi och pengar på att varumärket ska ge andra och bättre vibrationer hos folket. Bland annat att man tar ”ansvar” och helst av allt bara säljer till folk ”för smakens skull”, eller i akt och mening att ”förhöja andra upplevelser”.
Då vill man inte förstöra sin kompisrelation till folket genom prishöjningar, prisjusteringar får det alltså bli.

Enligt den officiella skrivningen höjer inte Systembolaget sina priser mer än vad deras leverantörer gör.
”Varför de inte höjt sina priser mer är svårt att veta, säger Systembolagets vd Ann Carlsson Meyer.”

Här avslöjar den verkställande direktören en allvarlig kunskapsbrist, alternativt försöker hon bara spela lätt korkad (därtill givetvis nödd och tvungen på grund av sin befattning).
Saken är nämligen den att Systembolaget har monopol i Sverige på att sälja alkoholhaltiga drycker på det sättet de gör. Detta måste leverantörerna ovillkorligen förhålla sig till, höjer de priset för mycket så kommer alkoholmonopolet inte vilja köpa in deras produkter och då får leverantören sannolikt stora problem. Små leverantörer kan gå under.

I ett land utan ett centraliserat alkoholmonopol skulle prisbilden sannolikt variera beroende på varan köptes. Det går inte i Sverige.
Genom den ytterst noggranna försäljningsstatistik som Systembolaget för kan leverantörerna luska ut precis hur mycket de vågar höja, likväl som de av densamma kan gråta över skillnaden mot hur mycket de borde höja. Dessutom borde det förekomma en underförstådd kommunikation mellan leverantör och detaljist som ger dem en hum vartåt landet lutar. Det gör det i alla andra branscher också.

Argumentet att Systembolaget bara höjer lika mycket som leverantörerna är således svagt eftersom man deltar i prisbildningen, att det skulle vara svårt att veta varför är en ren lögn. Men det skulle så klart se märkligt ut om Systembolagets vd tog bladet från munnen och skyllde orsaken på verkligheten, statens alkoholmonopol.

Att Systembolaget prisjusterar två gånger om året leder till fler problem. Det är långa ledtider och svårt att parera för händelser i omvärlden.
Enligt uppgift så lämnar leverantörerna in prislistan för marsjusteringen redan i december. Då får man klart hoppas att allt förblir oförändrat under resten av tiden. Dessutom att inga ändringar av råvarupriser eller produktionskostnader sker.
På leverantörerna låter det nästan som att en annan lösning skulle vara att föredra. De vågar givetvis inte säga det rakt ut, då riskerar man att reta monopoldraken, men det skulle givetvis vara att alkoholmonopolet kastas på historiens sophög.

Då skulle exempelvis Ann Carlsson Meyers gamla arbetsgivare, ICA, kunna priskonkurrera med LIDL och andra detaljister.
Vinnarna skulle bli konsumenterna och tillverkarna. Men eftersom staten skulle förlora makten kommer det sannolikt aldrig på frågan. Du, lilla skattehjon, ska nämligen piskas till lydnad. Den möjligheten frånhänder sig inte staten så lätt!