Syltryggarna

Syltryggarna i riskdagen har sist och slutligen röstat bort Sveriges självbestämmande i försvarsfrågan.

Med siffrorna 269 mot 37 godtog riskdagshennen alla de nya lagar som krävs för att 200 år av alliansfrihet ska kastas på sophögen Allt för att Sverige ska kunna utgöra USA:s flankskydd i Östersjöområdet mot ett Ryssland som gör sitt yttersta för att mala ner all sin militär förmåga i Ukraina.
Dystert med andra ord.

Hela projektet kan kort och sammanfattas med följande, det är i bästa fall helt onödigt och i värsta fall mycket farligt.

Scenariot ”Bästa fall” kan med viss sannolikhet vara att Ryssland lyckas med sina högst oklara målsättningar i Ukraina. Om så blir fallet står man där med kravet att landet skall ockuperas, förmodligen med en svårt decimerad krigsmakt att göra det med.
Ukrainarna kommer nog inte gilla läget något vidare och idka motstånd. Vi måste då rimligen anta att Putte och kompani får skrinlägga andra planer och lägga kraft på den ukrainska ockupationen.

Ett stort problem i det fallet är att ingen, allra minst Nato, kan göra något vidare värst åt situationen. Ryssland kommer på alla sätt och vis anse att sådana försök är ett direkt hot mot den ryska fosterjorden och svara med kärnvapen. Läget blir med andra ord låst.
Att kineserna och Ryssland ingår i någon öppen union liknande Nato är svårt att tänka sig. Kina siktar nämligen på Taiwan. Tänkbart kan vara att Rysslands och Kinas intressen sammanfaller så att ett försök till anfall mot Taiwan lättar på trycket för Ryssland, att fundera över det i nuläget är emellertid att meningslöst. För Ryssland är kärnvapendoktrinen solklar.

I det ”bästa fallet” är Sverige inte hotat.

Scenariot ”Värsta fall” är ett sönderfallande Ryssland oavsett utgången i Ukraina. Tänk er kärnvapen på vift och skjutglada ryska generaler med frikårsliknande militära förband på drift i närområdet. Där utgör varje Nato-land ett potentiellt hot för vilken maktgalen och stjärnbeströdd rysk general som helst, fast inte så att Sverige direkt är hotat.
Svårigheten där ligger i att vi kommer få skynda till andra länders hjälp när Natos ömsesidiga försvarsgarantier löses ut. Risken är stor att blomman av Sveriges ungdom kommer få den tveksamma äran att dö hjältedöden nere i Europa.

I det ”värsta fallet” så får dagens ungdomar uppleva Europa på ett mindre trevligt sätt.

Detta är inget som tycks bekymra varken ”försvarsministern” eller ”utrikesministern” att döma av bilderna från kammaren. Sannolikt betraktar de sig båda som särdeles goda statsmän i detta nu.
I sak har dessutom Billström, vår så kallade ”utrikesminister”, rätt när han gör bedömningen att Sverige med visshet kommer anslutas till alliansen under sommarens möte i Vilnius den 11-12 juli. 28 av 30 länder har nämligen redan godkänt oss och USA dreglar över vår förmåga i Östersjön.
Sannolikheten att Ungern och Turkiet ska kunna stå emot när piskan viner från de övriga Nato-länderna är mycket små, närmast mikroskopiska.

En mycket bättre lösning för Sverige skulle givetvis vara ett nordiskt försvarsförbund mellan oss och Finland, det får vi tyvärr se oss i månen efter.
Dessutom är vår egen förmåga gravt sargad efter de glada dagarna när muren fallit och det äntligen skulle bli fred i vår tid. Det är enkelt att ha en försvarspolitik som går ut på att små lätta infanterienheter ska skickas ut i världen för att försöka styra upp primitiva stamfolk. Åtminstone lättare och billigare än att vidhålla och bygga ut ett effektivt invasionsförsvar.
Då passar det bra att kalla vår viktigaste myndighet för ett särintresse.

Tyvärr blev uppvaknandet hårt när den ryska björnen visade så aggressiv som han alltid varit. För hårt kan jag tycka, politikerna blev alldeles vimmelkantiga av verklighetskontakten och tvärvände. 200 år av alliansfrihet kastades över ända utan att folket ens fick tid att fundera och rösta om saken.

Där står vi nu. Ingen återvändo finns, det är givetvis en skam!