Svenska Gränsen
Det är min bestämda åsikt att staten ska hålla ordning och reda på den svenska gränsen.
Det kan förvisso uppfattas som att prästen svär i kyrkan när jag säger det, faktum är dock att många av Sveriges nuvarande problem har sin grund i gränslösheten. Bland annat fick Dollar Store i Laholm nyligen känna av det när en kvinna i 40-årsåldern och tre tonårsbarn i åldern 15 till 19 år greps för stöld, personerna sitter nu bakom lås och bom eftersom de saknar fast adress i landet.
Sveriges kommuner kämpar med så kallat socialt utsatta områden och invånarna därstädes. Tillräckligt många av dem är så pass intergrationsresistenta, kriminella och i övrigt en sådan samhällsbelastning att utsikten för ett lyckat utfall synes omöjligt.
Frågan som man rimligtvis måste ställa sig är om problemen varit lika stora ifall de inte kommit in i landet från början.
Vidare grasserar det så kallat internationell brottslighet i landet. Ett exempel på detta är människohandel, förmodligen något av de värsta brotten en klassisk liberal kan tänka sig. Här i Sverige vill vi åtminstone inte ha det.
Ett land som vill vara något värt att räkna med kan knappast heller tillåta en helt fri handel med varor. I extremfallet skulle man kunna tänka sig att en helt fri import utan några som helst kontroller skulle kunna leda till inbördeskrig.¹
Vad gäller just krig i allmänhet så är givetvis också en starkt territorialförsvar av vikt för gränsskyddet. Historien lär oss att ett land alltid har en stående krigsmakt, antingen sin egen eller någon annan.
En mycket rimlig slutsats måste vara att frihet grundar sig i en god ordning och homogenitet i landet. En god start är kontroll över gränserna, Sverige saknar i mångt och mycket det. Just gränsproblematiken beror i mångt och mycket på Sveriges olika internationella åtaganden och de svenska tolkningarna av hur dessa ska implementeras. Vi lider dessutom av att för många anser Sverige vara en humanitär stormakt.
Det senare, att vi är en humanitär stormakt, bygger på tanken om att andra folk på något sätt ska Sverige som en slags moralisk förebild. Kanske också på myten om den ädle vilden som egentligen bara kräver lite (för mycket) ekonomiskt stöd för att leva enligt västerländska samhällsprinciper.
Vi är vid detta laget ganska många som anser att detta stämmer dåligt med verkligheten. Bevisligen är det tillräckligt många som inte ens när de lever i Sverige vill omfattas av det vi håller för visst och sant.
I de internationella åtagandena ingår bland annat medlemskap I EU. Problemet är att vi frånhänder oss vår rätt att bestämma själv samt kraftigt tenderar att tolka reglerna till vår egen nackdel. Man måste vara bra aningslös för att inte inse problematiken när EU i praktiken utgör ett område inom vilket det utan större svårighet går att röra sig fritt (vilket bl.a. Dollar Store i Laholm fick uppleva vådan av).
Ingenting blir givetvis bättre av aktivistbyråkrater på olika myndigheter som driver sin egna självgoda agenda. Förutom ett återinfört tjänstemannansvar ligger det givetvis i sakens natur att ett bättre gränsskydd måste betyda att myndigheter som motarbetar detsamma ska avskaffas.
Vi kan sammanfatta att vi i Sverige, bara vi i Sverige, ska ha kontroll över våra gränser. Ingen annan ska kunna blanda sig i frågan om vad vi kan eller ska ha för möjligheter.
Vi måste sätta ner foten och säga stopp helt enkelt. En bra början på det är, framför allt för dem som tycker det är bortkastad tid med allmänna val att svälja förtreten, att rösta EU-kritiskt i valet till EU-parlamentet nästa år.
Oavsett vad vi tycker i andra frågor så måste det vara en bra början för att påbörja just den viktiga delen av Sveriges väg till nationell självständighet.
Varken EU eller Nato är något för oss!
- Det går att argumentera för att en viss form av lågintensivt redan pågår.
