Styrelsearbete

Styrelsearbete 1

Som bekant sitter undertecknad och konspirerar politiskt i Klassiskt liberala partiets styrelse. Efter en del turer har vi lyckats lägga fram ett förslag till nytt partiprogram. Det kan väl tänkas att del medlemmar inte är helt nöjda med vår hantering!
Vårt hattande fram och tillbaka bleknar dock om man jämför med Halmstads kommunala bostadsbolag.

Så är det att HFAB, som “företaget” heter, sparkade sin Vd under lätt kaosartade former. Skälen härtill var något oklara. Det glunkades om att hon varit för frikostig med lönerna till sina närmaste medarbetare.

Lokalblaskan Hallandsposten nöjde sig dock inte med detta besked utan beslutade sig för att rota litet djupare i saken. Då framkom en annan historia.

Enligt tidningen var det huvudsakliga problemet att den gode direktören haft mage att föreslå upphandling av en billigare bredbandsleverantör än det kommunalt drivna Halmstad Stadsnät. När man läser intervjuerna med alla inblandade kommunala toppchefer, politiker och direktören själv framgår med all tydlighet att den uppgiften stämmer.

Som lök på laxen har blaskan dessutom konstaterat att kommunens högsta tjänsteman, som för övrigt kallats för führer av en ilsken kommunmedborgare i ett annat sammanhang, har en kommunalpolitiskt aktiv hustru som är styrelseledamot i ett något mystiskt hemtjänstföretag. Företaget får nämligen varken bedriva hemtjänst eller marknadsföra sig som hemtjänstföretag eftersom inte alla papper är klara, men gör det ändå.

Svettigt är det med andra ord i ankdammen Halmstad.

Än värre blev det när Hallandsposten grävde ännu djupare. Den avpolletterade direktören sitter ännu flera månader efter avskedandet som ordförande i en hel drös andra kommunala bolag. I virrvarret efter avskedandet har man “glömt” att avregistrera hennes uppdrag hos bolagsverket. Kanske var det så att man i glädjen över att vara så hyperexekutiv, precis som privata bolag, så tänkte man inte på det rent praktiska göromål som följer av ett avskedande.

Avskedandet var faktiskt så hastigt och supereffektivt att arbetstagarrepresentanterna i HFAB:s styrelse inte ansågs nödvändiga att bjuda in.
Ordföranden i styrelsen, centerpartisten Jimmie Tschander, intervjuas i gårdagens upplaga av Hallandsposten om orsakerna till detta. Han har inte helt lätt att förklara varför det blev som det blev.

Detta är givetvis ganska skämmigt för en representant för just C. Partiet är som bekant så oerhört inne på detta att inkludera folk att de i Halland till och med utser män till hederskvinnor.

Jimmie menar, vad jag förstår, att representanterna från arbetstagarna ändå inte har någon rösträtt. Dessutom var det “en skyndsam process”. Sålunda var deras medverkan onödig.
För alla andra är väl det med rösträtten underordnat att arbetstagarna sitter i styrelsen för att dels ha en sorts demokratisk insyn i styrelsens arbete, dels kunna tillföra ett perspektiv som de andra kanske inte tänker på.
I detta fallet skulle det vara att hyresgästerna visst skulle kunna få tillgång till bättre bredbandstjänster än vad det helägda kommunala bolaget kunde erbjuda.

Värt att notera att Bolagsverket på sin hemsida säger att arbetstagarrepresentanterna i princip är likställda med övriga styrelserepresentanter. När viktiga dokument ska undertecknas är deras namnteckningar lika viktiga som de andra styrelsemedlemmarnas.

För Jimmie Tschander är det kanske så att det just i detta fallet inte fanns ett färdigt värdegrundsdokument att falla tillbaka på. Så gick det som gick. Lokalblaskan började rota i eländet och det blev bara värre och värre.

Av detta kan vi lära oss följande, förutom att kommuner inte ska hålla på med att driva en massa bolag och leka privat näringsliv, att man ska ordentligt på fötterna innan det skrids till handling och se till sina hyresgästers bästa. Samt att man måste hålla koll på det efterföljande pappersarbetet, och icke minst att inkludering innebär mer än att “gilla olika” och utse män till hederskvinnor!