Straffen

Med tanke på gårdagens text om överfallsvåldtäkten i Skellefteå kan det vara lämpligt att diskutera straffen i Sverige.

Klassiskt Liberala Partiet vill kraftigt reducera antalet statliga lagar och regler. Samtidigt vill vi stärka åklagarväsendets resurser samt straffpåföljden för brott mot de lagar som återstår. Den så kallade ”straffrabatten” för personer som begår en serie brott ska också den avskaffas.

I princip är det så att straffen för offerlösa brott skall avskaffas. Rent praktiskt innebär det att vi frigör resurser att användas där de behövs, nämligen brottslighet där det förekommer offer i ordets rätta bemärkelse.
Någon uppräkning tänker jag inte ge mig på, mina kloka läsare förstår mycket väl vad jag menar. Resten får väl förfasa sig såsom de också annars gör.

Det riktigt intressanta i sammanhanget, enligt mitt tycke, är vilken syn på kriminaldårar som rehabiliteringsbara eller inte som vi ska ha.
I dag är den förhärskande tanken att alla kan och ska göra bot och bättring. Fängelsestraff är något som ska användas till rehabilitering för individens och samhällets fromma.
Den tanken anser jag vara fel, vissa människor är behandlingsresistenta och bör behandlas därefter.

Klassiskt Liberala Partiet omfattar givetvis tanken om dödsstraffets återinförande för extrema brott. Det är en idé som möter på motstånd både från höger till vänster. Vänsterblivna anser dödsstraff grymt och omänskligt, högerspöken tycker att brottslingen kommer undan för lätt.

Jag omfattar inte dödsstraffets återinförande av preventiva skäl. Att det skulle få kriminaldårar att i stundens hetta avstå från att mörda, våldta och lemlästa är att tillmäta det för stor betydelse.
Men det är ett bra vapen att ha i arsenalen av de värderingar som vi måste hålla oss med, nämligen att vi tar oss rätten att avlägsna icke önskvärda individer.
Jag är dock beredd att lyssna på dem som tycker det är mer önskvärt att införa straffarbete på vatten och bröd. Det som är billigast är det mest fördragbara.

Kommunerna, som just nu är den lägsta administrativa nivån i Sverige, ska givetvis ha stor frihet att bestämma över sig själva. Exempelvis avhyser Falkenbergs kommunala bostadsbolag hela familjer om någon i densamma missköter sig. Där har vi ett utmärkt exempel på enkla lösningar som stramar upp den sociala pressen att vara ordentlig.

På samma sätt skulle man kunna utvisa hela familjer ur Sverige om en eller flera personer i densamma agerar kriminaldårar. Inte för att vi per definition är elaka och småsinta, tvärtom. Vi vill som det heter ge människor ”incitament” för att anpassa sig.
Alla vinner på det. Mitt parti för att vi framstår lagom myssocialistiska och salongsfähiga, Sverige för att landet sannolikt blir av med en mängd höggradigt integrationsresistenta utgiftsposter.
I vissa delar av landet kanske till och med föräldrar vågar släppa ut sin barn att leka och gå till skolan själva!

I sammanhanget måste jag givetvis konstatera att Migrationsverket ombildas till Repatrieringsverket. Åtminstone alla uppehållstillstånd som delats ut under de senaste 20 åren eller så ska nagelfaras, liksom alla medborgarskap. Har de getts på felaktiga grunder ska man ovillkorligen ut ur landet.

Men viktigast av allt är att vi skiftar fokus från rehabilitering till straff. Här kan det vara värt att nämna en del amerikanska delstaters hantering av pedofiler, den är föredömligt skoningslös.
Åker du dit är du i princip stämplad för livet, och så ska det givetvis vara för den typen av brottslingar.
Återigen, inte för att att vi är elaka och småsinta. I detta fallet gäller det att värna ett samhälles kanske största sparkapital, nämligen skyddslösa barn.

Självklart är det så att även andra typer av grov brottslighet ska medföra kraftiga inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna. Bland annat inskränkningar i rösträtt och att ta del av andra förmåner, såsom möjligheter till samhälleligt stöd och studier.

Det ska helt enkelt inte löna sig att vara kriminell. Den skötsamma medborgaren som vill stå på egna ben utan att ligga andra till last ska vara idealet!