Storkapitalet!

Vi bör alla till mans fundera över hur man bäst piskar storkapitalet till lydnad!

Det ligger nämligen i dess egen natur att inte bättra sig ett dugg själva. Därtill är de alltför upptagna med sin så kallade ”kärnverksamhet”, det vill säga att tjäna ohemult med pengar.
Man brukar påstå att det är aktieägarnas bästa man ser till. Men bara för den sakens skull brukar inte verkställande direktörer och anat storvilt gå lottlösa från verksamheten.

I sammanhanget är det viktigt att förstå vissa grundläggande principer.
Den första är att det per definition inte är fult att tjäna pengar, tvärtom är det helt i sin ordning. Den andra är statsmakterna knappast kan ha några synpunkter på sakernas tillstånd så länge företagen håller sig inom lagens råmärken.
För det tredje är det att det internationella kapitalet och storföretagen är komplett fria från skrupler och redo att sälja sina mödrar om det inbringar en vinst. För det fjärde att aktieägarna håller i taktpinnen.

Resultatet av det sistnämnda blir att det ibland uppstår en del bisarra konsekvenser, Som att Ericssons bolagsstämma kan besluta om att styrelsen inte får ansvarsfrihet samtidigt som den ska sitta kvar.
Man kan ju annars. åtminstone som lekman, tänka att förtroendet per definition är förbrukats om man beslås med att utföra ett moraliskt tveksamt jobb. Så är uppenbarligen inte fallet i Ericsson.

Problemet är givetvis att de som bestämt sig för den lösningen är storägare som vill markera att bot och bättring måste göras utan att aktiekursen faller ner i källaren. Det får alltså bli en kompromiss av hela alltet. Samt, får man förmoda, löften om att i framtiden inte göra affärer (som kan avslöjas) med terrororganisationer som IS och dylikt.

Småägare har givetvis inget att säga till om eftersom de just är småägare. Som sådana har de ingen talan vid de vuxnas bord.

Att Ericsson fullständigt saknar skrupler är självklart bevisat sedan lång tid. Att man betalat IS en massa pengar förvånar väl ingen.
Det som möjligen är förvånande i sammanhanget är att gjort det så taffligt att det upptäcks och leder till en massa rabalder. Där har den högsta ledningen något att lära för framtiden.

Vad gäller statsmakternas inblandning så är det så att lagen ska vara rättesnöret. I övrigt får man hoppas att företag förhåller sig till något slag av moralisk och etisk kod.

Problemet med lagstiftning är dels att man inte kan göra den för detaljerad eftersom företagen då för lite handlingsutrymme, dels att man inte av principiella skäl kan utgå från att företagen hela tiden bryter mot den. Då skulle kontrollapparaten bli otymplig. Vi vet ju hur det går med planekonomier som dirigeras uppifrån, nämligen åt pipan. Utan fri företagsamhet skulle vi inte ha den levnadsstandard och relativt stora frihet vi åtnjuter idag.

Vilket för oss över till den fundamentala drivkraften att tjäna pengar. Den drivkraft som gett oss vårat välstånd och fortsatt kommer vara grundläggande för vårt välstånd.
Tyvärr får det bland annat företag som Ericsson att från tid till annan passera alla rimliga gränser.

Men faktum är att Ericsson är en liten myra i sammanhanget när det gäller att utgöra ett reellt hot mot vårat relativt civiliserade västerland.

Storspelarna i den ligan utgörs bland annat av Google och Facebook. Dessa griper nämligen in och ruskar om oss i själva själen, vårt tankesystem.

Google genom att styra vad många tar för allmänna och giltiga faktum med sin sökmotor och riktade annonsförsäljning. Facebook med sin iver att censurera vad vi skriver och tycker. Det är där det stora hotet mot oss som civilisationens krona ligger.

I sin iver att fortsätta tjäna pengar, mycket pengar dessutom, tar de på sig rollen som tankekontrollerande statsmakter. Vilket givetvis inte skulle utgöra något problem om folk i allmänhet inte iddes gå på det, vilket de tyvärr gör.

Vi har redan passerat den punkt där deras påverkan går att rulla tillbaka med lätthet. Vilket fyller många av oss med lika delar skräck och sorg.
Det är kanske därför som fler inte höjer ögonbrynen mer när Ericssons styrelse nekas ansvarsfrihet och ändå får sitta kvar. Att bryta mot sunt förnuft och god sed är så att säga inget att uppröras över.

Om nu inga andra störpotäter måste ta sitt ansvar för sitt dravel behöver man knappast uppröras över det faktum att detta inte heller gäller Ericssons styrelse!