Stora Världen i Laholm (uppföljning)

Eftersom ett av mina många syften med denna blogg är att ge slaskpress och statsmedia möjligheter till chockerande reportage när jag väl sitter i riskdagen så ska jag uppdatera ett inlägg från 15 juli.

Lite putslustigt gav jag det rubriken ”Stora Världen i Laholm”. Vad annat kan man säga när det handlar om människor som misshandlar gymnasieungdomar som svärmar för varandra?

Jag har själv svärmat för en gymnasietös från Laholm. Varken hennes pappa, mamma eller bror misshandlade mig. För det kan jag sannolikt tacka det faktum att alla inblandade var trygga skåningar och fast förankrade i en svensk kultur som inte stipulerar att man löser precis allt med besinningslöst våld.

På den tiden, det ljuva 80-talet, var det för övrigt så att Sverige jämfört med nu var relativt mer etniskt homogent. Antalet ytisar i Laholm var lätträknade, de som existerade var i huvudsak välanpassade.

Vad gäller flickebarnet vars familj ansåg att kärleksproblem bäst löses med basebollutrustning är det numera så att hon är omhändertagen av samhället. Om detta finns inte mycket att säga då hennes föräldrar i allt väsentligt måste betraktas som olämpliga vårdnadshavare.
Pappan sitter dessutom fortsatt häktad inför det att han ska avtjäna sitt fängelsestraff.

Målet har nu nämligen sist och slutligen avgjorts i hovrätten och konstaterats vara hedersrelaterad. Detta har dock inte avhållit ”flickans nätverk” från att hålla kontakt med henne på det hbv-hem där hon är placerad.

I Hallandsposten står det att lösa om bakgrunden till Socialnämndens beslut att omhänderta flickebarnet och skydda henne.
”De brott som familjen är dömda för har tydliga kopplingar till heder och därigenom dotterns ’otillåtna’ agerande. Familjens nätverk är redan inkopplat och de kommer från en region (…) där hedersnormerna styr och där det enda som kan återupprätta familjens heder är tvångsäktenskap eller hedersmord.”

Den helt självklara slutsatsen för ett konspiratoriskt högerspöke som undertecknad är alltså familjen är bördig någonstans från främre Orienten. Eller som vissa mer oborstade delar av den vildvuxna skara människor jag uppfattar som mina likar kallar det, kulturberikare.

Flickans mamma har avfärdat allt som fantasier. Pappan menar ”att hela familjen har en god och nära relation, utan någon hedersstruktur.”
Mot detta talar det prekära faktum att flickan inför rättegången i tingsrätten utrustats med skriftliga instruktioner om vad hon skulle säga. Dessa skall ha förmedlats av hennes storasyster. För säkerhets skull har hon i sin tur varit misstänkt för att gömma undan småsyskonen från myndigheternas snokande ögon.

I Hallandsposten noterar man också att; ”Släktingar utomlands ska också med mutor och hot ha försökt pressa offret att ändra sin historia.”

Man har nu beslutat om att flickebarnet skall beläggas med utreseförbud. Detta även om tösen själv motsätter sig socialtjänstens vedermödor, hon har en gång tidigare sjappat från ett hbv-hem.  Förvaltningsrätten har dock satt ner foten och fastställt socialtjänstens beslut tills vidare.

Sålunda kan vi konstatera att allt är en riktig soppa. Frågan är om det finns en enkel lösning på dylika problem?

Självklart är det enkelt att konstatera följande: hade de inte släppts in i landet från början skulle vi inte sitta här nu och älta problemet. Det måste till och med den mest förhärdade vänsterist hålla med om. Det är vad vi kan kalla ett odiskutabelt faktum!

Lika självklart är det att den enklaste lösningen torde vara att ur landet utvisa problemets orsaker. I detta fallet pappan, mamman, brodern och storasystern. Flickebarnet själv som ur alla perspektiv är att betrakta som ett brottsoffer får väl bestämma själv var hon vill ta vägen den dag hon är myndig.

Till höga vederbörande i riksdag, regering, departement och myndigheter skulle man lämpligen skicka en skrivelse undertecknad av alla oss som börjar bli förbannat trötta på eländet. Alternativt att vi med högafflar och facklor tågar mot rikets huvudstad för att därstädes uttrycka vår djupa frustration.

Eller så tar vi oss i kragen och röstar rätt i riksdagsvalet 2022. Eller båda sakerna, protesterar och röstar rätt. För de flesta av oss hederliga svenskar får det nämligen vara nog!