Staten bryr sig inte!

Vi kan konstatera faktum, staten bryr sig inte!

Det är en slutsats som leder fram till  slutsatsen att vi måste ha en mycket kritisk inställning till vad staten ber oss göra. I detta fallet gäller det vaccinet mot svininfluensan.
Under 2009 erbjöds svenskar att vaccinera sig mot densamma. Enligt tyckte 60 procent av befolkningen att det var en bra idé, tyvärr drabbades ett antal av de vaccinerade av narkolepsi. 500 av dessa tillsammans med 1600 anhöriga stämde tidigare i år staten Sverige på hundratals miljoner för biverkningarna.

I Dagens Juridik 2023-06-26 kan vi läsa att JK avslagit anspråken.
”Nu står det klart att Justitiekanslern avslår skadeståndsanspråken då det ”inte har funnits någon skyldighet för staten att informera om den då okända förhöjda risken att drabbas av narkolepsi efter vaccinationen”.

I ett pressmeddelande skriver JK att staten inte heller varit skyldig att särskilt informera om den ”inom EU etablerade testprocedur som föregick godkännandet av vaccinet”. Det innebär att några rättigheter inte har överträtts – och skadeståndsanspråket ska avslås.

Detta utan att ta ställning till preskriptionsfrågor eller om de anhöriga i och för sig skulle kunna ses som skadelidande i konventionens mening, skriver JK.”

Min tolkning är att JK kör både livrem och hängslen i avslaget. Allt för att säkra upp mot att de drabbade går vidare och försöker med Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Det kan inte helt uteslutas att man försöker med det, en rimlig mänsklig rättighet (om nu sådana i egentlig mening kan sägas existera) är att man inte blir svårt sjuk och handikappad av behandling inom sjukvården.

Fast egentligen är min inställning att var och en måste ställa sig frågan om staten verkligen vill oss väl. Svaret är. om vi ska vara positiva, att den tror sig vilja oss väl. Tyvärr kan utfallet bli hiskeligt fel som i detta fallet med vaccinet mot svininfluensan.
Vad värre är, staten erkänner sällan att den verkligen haft fel. Anledningen till det är givetvis mycket enkel. Om staten sprang och erkände att den var felbar skulle det undergräva förtroendet för den, så kan staten givetvis inte ha det. Eller åtminstone inte statens tjänare som lever på att folk tycker att det är rimligt att just de lägger sig i deras liv för att styra och ställa.

Det är i området av stor osäkerhet mellan vad som är bra respektive dåligt som vi medborgare har att röra oss på och själv fatta beslut. Beslut som ofta får fattas på väldigt osäkra underlag och långt utanför vår egentliga kompetens.
Som medborgare kan vi dock ha några hållpunkter att tänka på.

Den första är att staten per definition ofta är praktisk, kall och kalkylerande. Det betyder att den vill att saker ska löpa med minsta möjliga friktion, att du ska vaccinera beror alltså inte på att staten vill vara snäll. Den vill bara att hjulen ska rulla på.

Den andra är att statliga beslut har sin grund i ”demokratiska processer”. Det innebär inte detsamma att man i varje givet ögonblick fattar rätt beslut, det betyder att man fattar ett beslut som alla är någorlunda överens om.

Det tredje är att staten är i händerna på internationella sammanslutningar, organisationer och företag. Alla har sin egen agenda och det finns en vilja (särskilt hos svenska staten) att vara anpasslig och öppen för att visa sig på styva linan. Normalt brukar man kalla det solidaritet.

För att sammanfatta det kan man formulera det enligt följande: var misstänksam. Ju ivrigare staten är desto mer misstänksam ska du bli.
Egentligen är den enklaste vägen att göra motståndet till en överordnad princip. Politiker och byråkrater kan nämligen aldrig sätta sig in i din personliga situation eller dina personliga val.

Staten bryr sin inte, helt enkelt. Den kan bara se de stora skeendena. Att den vill styra ditt liv i detalj, men inte klarar av det, är en annan sak.
Något ansvar för sina dumheter vill den helst inte ta alls, det får anses slutgiltigt bevisat i och med JK:s hantering av de narkolepsidrabbade!