Städhjälp

Fru Magdalena Andersson har blivit tagen med fingrarna i syltburken. Hennes städhjälp uppehöll sig i Sverige illegalt.

Kanske är det ett högst beklagligt misstag från städfirman som Fru Magdalena Andersson eller hennes man anlitat. Mer troligt är dock att chefsskapet på sagda städfirma inte hade en aning om vilken dignitär de torkade skiten hos. En sak är säker, hemlarmet hos statsministern kunde de inte hantera.
Det var nämligen så pinsamheten kom i dagen. Polisen rykte ut och avslöjade i hastigheten att städerskan vistades i landet utan lov.

Nu måste man ställa sig frågan vad som är pinsammast i hela den här affären.
Är det att statsministern är så urbota bakom flötet att hon anlitar en firma med illegal arbetskraft?
Eller är det att statsministern alls har städhjälp?

Låt oss börja med det sistnämnda.
Att städa hemma är något som varje person med självaktning sköter själv. Det är en djupt meditativ sysselsättning som skänker tröst i sinnet och utvecklar förmågan till självreflektion.
Sist men inte minst, vem vill egentligen ha en okänd människa att rota i sin egen smuts?

Vi ska hålla i minnet att städhjälp för fullt friska människor snarare är en viktig statusmarkör än något som oundgängligen behövs. De flesta människor har inte ont om tid för att de har så väldigt mycket att göra, de har ont om tid för att de planerar fel.
Särskilt kan man tänka att det gäller Sveriges statsminister som torde vara en av de i särklass bäst understödda personerna på sitt jobb.
Å andra sidan kom jag att tänka på att kungens hustru i en intervju nådigt undslapp sig en kommentar att en vänlig granne handlat åt dem under det att de varit isolerade under pandemin.
Men statsöverhuvudet och hans hustru är ju en sak. Statsministern bör rimligtvis ha en större möjlighet att påverka sin vardag.

Det finns säkert de inom statsministerns parti som har synpunkter på att hon anlitar städhjälp. Dessa bör dock vara en försvinnande liten minoritet ute på den allra yttersta vänsterkanten. Eftersom dessa röster är så pass marginaliserade behöver inte statsministern ta någon hänsyn till dem, de utgör inget hot mot hennes makt.
För det stora flertalet inom sosseriet välkomnas det säkert att Magdalena Andersson har städhjälp, låt vara att dessa kanske tycker att upphandlingen kunnat skötas bättre, eftersom det befäster bilden av statsministern som en hårt arbetande person.
Dessutom är det givetvis ur ett rent arbetsmarknadsperspektiv viktigt att ha folk i jobb. Även om det är enkla sådana.

Hur är det då med statsministerns förståndsgåvor?
Jag tillhör den gruppen av notoriska högerspöken som inte automatiskt utgår från att folk är sinnesslöa bara för att hemfallit åt socialistiska irrläror. I själva verket känner jag en hel drös med socialister som är flerfaldigt intelligentare än genomsnittsmänniskan. En del av dem är dessutom hårt arbetande och i övrigt trevliga människor.

Magdalena Andersson kanske inte riktigt tillhör gruppen av socialdemokrater eftersom hon bevisligen bara har haft ett jobb utanför politiken (avbrutna doktorandstudier vid Handelshögskolan i Stockholm gills inte eftersom det är en hittepå-högskola). Nämligen som överdirektör vid skatteverket 2009-2012. Före det fungerade hon som rådgivare åt en annan av socialdemokratins stjärnor, Mona Sahlin. Det gick som bekant sådär.

Men myntet har två sidor. Helt tappad bakom en vagn är hon bevisligen inte, Magdalena Andersson. Det kan du per definition inte vara om du lyckas kuppa dig till en statsministerpost på det sättet hon gjort. Möjligen kan man anse den slutsatsen något kontroversiell, den som önskar motbevisa mig är välkommen att försöka.

Anledningen till att fru statsministern åkte dit denna gång är nämligen något mycket värre än ren dumhet.
Orsaken stavas rent förbannat slarv.
Vilket är sju resor värre än allt annat som man kan tänka på.

Oavsett vad man tycker om regeringschefen i övrigt är det nämligen så att denna inte på något sätt kan jämföras med vilken vanlig struntnisse som helst.
Att anlita en städfirma som har illegal arbetskraft innebär att varken statsministern själv eller hennes närmaste medarbetare begriper ämbetets innebörd och betydelse. Vi kan utifrån det dra slutsatsen att både statsministern och hennes närmaste medarbetare struntar i allt vad säkerhet innebär. Vilket i förlängningen betyder att de inte bryr sig om landet de är satta att administrera.

Man kan fråga sig vilket andra saker de slarvar med. Köper de telefoner och abonnemang till dessa hos närmaste Teliaaffär? Skickar de okrypterad e-post till varandra? Smiter Magdalena som en del tidigare regeringschefer från sitt SÄPO-skydd? Anlitar de fönsterputsare från ryska Spetsnaz?
Har NSA¹ full tillgång till all internettrafik i och genom Sverige? Kort sagt, har de någon som helst koll på läget?

En sak är nämligen säker. Har man inte vett att hålla reda på detaljerna riskerar det att bli kaos i det stora hela!

1. National Security Agency, USA:s signalspaningsunderrättelsetjänst.