Stabil Demokrati

Eftersom vi lever i en stabil demokrati valde ”regeringen” att överge den egna budgeten för att rösta emot ”oppositionens” förslag.

Det blir så när S, C, V och MP föreslår höjd garantipension med 1 000 kronor i månaden samt höjt bostadstillägg på 100 kronor och M, SD, KD och L föreslår höjd garantipension med 600 kronor i månaden samt höjt bostadstillägg på 350 kronor för ensamboende och 175 kronor för sammanboende. (SvD 22-06-15)

Skillnaden är som synes avgrundsdjup. Vilket av förslagen som innebär att Sveriges pensionister kommer falla döda ner på gatorna beror givetvis på vem man frågar.
Det finns dock en sak som alla inblandade partier är helt överens om. Att man bråkar om detta just nu har absolut ingenting att göra med det förestående valet.
Istället beror det på att motståndarna är elaka och svagsinta.

Cekten kunde dock, fulla av nåd som de i grund och botten är, maka sig till att rösta igenom två saker. Nämligen en gaspedal i pensionssystemet som ger mer om det går bra, och allmänt sänkt skatt för våra pensionister.
Detta ska inte förstås som varandes märkligt även om SD också stöttade dessa förslag. Cekten har nämligen föreslagit det själv tidigare. Martin Ådahl (C), som har för vana att förklara sakernas tillstånd för alla och envar, menar att detta varit ett problem ”om det hade varit bara SD som hade fått bestämma”.

Märkligt är det dock enligt min blygsamma bedömning att ett system som bygger på att individen själv ska tjäna ihop till sin pension måste gasas på i tider av bättre ekonomi. Lekmannamässigt kan man ju tycka att pengarna redan skulle ligga där redo för att kunna betalas ut.
Lite mystiskt är det också att de alls ska behöva betala skatt på sina slantar, åtminstone när det gäller dem som jobbat ihop sina pengar och redan pungat ut med ohemula mängder av den varan.

”Regeringen” satsar på att komma upp på banan med en så kallad extra ändringsbudget senare under sommaren. Eventuellt till förfång för våra riksdagsledamöters sommarsemester.

Mikael Damberg, enligt ”regeringens” hemsida tituleras han Finansminister, uttalar sig ganska tvärsäkert i SvD om möjligheterna att lyckas med en sådan lösning: ”– Vi bedömer att det finns en majoritet, säger han.”

Bedömningar gjorde man visserligen också om pandemiutfall och Nato-medlemskap samt förra årets misstroendevotering rörande regeringens varande eller icke-varande. Vi kan väl såhär i eftertankens kranka blekhet konstatera att de bedömningarna inte alltid var helt knivskarpt korrekta.

Problemet är som bekant det besvärliga parlamentariska läget. Fast det stavas egentligen Kakabaveh, en så kallad politisk kurd (politisk vilde anses av henne som ett nedsättande epitet) som ändå snart kan njuta av en fet riksdagspension och därför inte behöver ta ansvar för någonting alls.

Hon tycker som bekant mycket illa om Turkiet i allmänhet och dess president Erdoğan i synnerhet. Erdoğan är för övrigt den person som ”regeringen” helt förbisåg när man ansökte om medlemskap i Nato. Vilket både den politiske kurden och Erdoğan har vett att utnyttja.
Damberg och hans kolleger i ”regeringen” lär få det svettigt att sy ihop den extra ändringsbudgeten. Man får sannolikt hoppas att Kakabaveh inte är helt omöjlig att ha att göra med. Kanske räcker det med att att ett antal (hundra) miljoner slussas på hemliga vägar till den kurdiska sakens glädje och nytta?

Självklart är detta debacle ytterligare ett bevis för att ”regering” och riksdag fullständigt struntar i att med någon reda styra landet och bry sig om sina medborgare, i detta specifika fallet pensionisterna.
I stället begriper man att det är valår och dags att vara rundhänt med plånboken, helst så det ser ut som man är bättre än sina motståndare.
Politikerna måste mer än något annat säkra sin egen överlevnad för den närmsta mandatperioden.

Det sistnämnda är ett gott om än outtalat argument för att eventuellt behöva avbryta sommarledigheten och masa sig till kammaren och rösta om en extra ändringsbudget.

Vi andra kan bara betrakta eländet och bida vår tid. Till hösten har vi en chans att rösta bort dem och göra något vettigt av det istället.