Språktest
Liberala Nyhetsbyrån¹ visar prov på ovanlig självinsikt när man konstaterar att ”även liberaler kan ha otur när de tänker”.
Frågan gäller givetvis Liberalernas, i folkmun kallade folkpartister eller pseudoliberaler, senaste förslag om att språktest för 2-åringar med efterföljande obligatorisk förskola om de underpresterar.
Förslaget är typiskt för partiet i den meningen att det är välmenande batongliberalt.
Fakta i målet är följande.
2-åringar kan idag genomgå språktest på BVC, för barn som inte går i förskola ska testet bli obligatoriskt. Misslyckas barnet och inte sätts i förskola kan det, tillsammans med andra brister i hemförhållandena, bli avgörande för att tvångsomhänderta barnet.
Så långt ett rimligt förslag ur ett folkpartistiskt, pseudoliberalt, perspektiv. För dem är det nämligen så att frihet springer ur pekpinnar och skitnödighet. En äkta Liberal bör kunna vässa pennor med fisringen, för att klättra inom organisationen är det ett oomkullrunkeligt krav.
Det finns åtminstone tre problem med förslaget, om man undantar faktumet att det knappast är ”liberalt” på något sätt att tvinga människor till saker och ting.
För det första finns det sannolikt en otrolig massa barn med dessa språkproblem, mer än en drös om man säger så. För det andra att det inte ens på våra förskolor alltid finns personal som ens talar svenska.
För det tredje att språkutvecklingen i barndomen till största delen sker i kontakten med föräldrar, släktingar och vänner.
Just det tredje skälet är intressant att fundera över. Det finns nämligen föräldrar i Sverige, mammorna är förvånansvärt ofta klädda som enmanstält, som gör ett aktivt val att inte lära sina barn svenska. I kontakten med otrogna som undertecknad uppmuntrar de istället engelska som språk.
Vi tar det igen, det finns föräldrar som gör ett aktivt val att inte lära sina barn svenska.
Det kan inte uteslutas att det finns föräldrar som bara struntar i det heller. Varför skulle de förövrigt uppmuntra sina barn eller lära sig själva, det går uppenbarligen bra att klara sig utan? Mat kan de få på bordet ändå och att gå på bidrag och understöd kräver inga särskilda språkkunskaper!
Det är givetvis där problemet ligger, för övrigt är alla pseudoLiberaler medvetna om det. Det är helt enkelt så att det inte är av nöden tvunget att varken tala eller förstå svenska för att överleva här.
Det är helt enkelt resultatet av skattefinansierad bidragsmigration. Vi betalar priset för att politiska etablissemanget och andra godhetsonanister öppnat dörrarna på vid gavel och släppt in alla som haft möjlighet att ta sig hit.
Det är ett prekärt problem för hr. Pehrson, han kan nämligen inte (ännu) köra samma retorik som hr. Åkesson. Å andra sidan kan inte hr. Pehrson visa sig alltför vek inför valbataljen senare i år, något måste göras och det måste göras nu!
Språkkravet är en elegant lösning som tilltalar varje sann pseudoLiberal, samt en del pseudoLiberaler i vardande.
Det kommer kräva oerhörda resurser av samhället, säkra inkomsten för dem som ska testa och lära barnen samt inspektera hemmen och tvångsomhänderta barnen (av vilka en god del sannolikt är välmenande pseudoLiberaler själva). Samt, icket att förglömma, det är en lämplig von oben-attityd över hela rasket.
Jag har en del skarpa förslag för att lösa problemet på ett enklare sätt.
Vi gör helt enkelt så, under en övergångsperiod, att vi kräver att människor lär sig tala och förstå svenska. Ingen tolkhjälp ska erbjudas för skattepengar. Den som finner situationen outhärdlig erbjuds ett mindre repatrieringsbidrag, låt oss säga flygbiljett till sitt hemland och 6 månaders socialbidrag, samt återtagande av uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap. Hemkommunen får ställa upp med hjälp att annonsera ut vad som behövs på Blocket (utan tolkhjälp).
Under övergångsperioden stramas migrationspolitiken till betydligt. Till Sverige får man komma på inbjudan av någon som till fullo behärskar språket och är väl bevandrad i våra seder och bruk. Denna någon garanterar med sina egna surt förvärvade slantar migrantens uppehåll tills den dag migranten erhåller svenskt medborgarskap och har gjort minst 12 på varandra följande inbetalningar av statlig inkomstskatt.
Borgenären är dessutom skyldig att garantera migrantens språkkunskaper. Om dessa ej uppnås inom rimlig tid, låt oss säga 1 år, utgår lämpligt straff i form av ekonomisk bot. Jag kan tänka mig 50 procent av föregående års taxerade förvärvsinkomst.
Riktiga liberalism är nämligen att ta sig rätten att diskriminera och inte skämmas för att göra det! PseudoLiberalernas lösning gör ingen glad!
