Sosseriet

Sosseriet 1

Låt oss definiera några typer av socialister.

Det absoluta flertalet ser ut och uppför sig mestadels av tiden som vanligt hederligt folk. Vid mellanmänsklig interaktion med dem så flyter det oftast på bra. Enligt uppgift från mina sagesmän (och av egen erfarenhet) går det att dra relativt säkra slutsatser om att normalsossen hyser mänskliga känslor och när drömmar om en bättre framtid.

Avvikelser finns givetvis, men då är det vanligtvis fråga om så kallade pekuniärsossar¹ eller de hårt ideologiskt övertygade. Människor i den senare kategorin, ideologiskt övertygade, kan jag ha viss fördragsamhet med. De påminner nämligen om mig själv, låt vara att de landat i slutsatser som är helt uppåt väggarna fel.
Värre är det med pekuniärsossar. De befolkar vanligtvis riskdag (ja, numera måste vi kalla riksdagen vid ett mera rättvisande namn: riskdagen), regering, departement och diverse myndigheter och organisationer. Det går inte att utesluta deras närvaro i kommuner och regioner heller för den delen.

Pekuniärsossen driver de andra sorterna av sossar framför sig eftersom den typen är beroende av deras medlöperi för att kunna behålla makten. För pekuniärsossen är nämligen behovet av makt oändligt. Sannolikheten för att den typen av individ skulle klara sig på egen hand utan en skattefinansierad utkomst måste bedömas som mycket låg, om nu den möjligheten kan sägas existera alls.

Pekuniärsossen är ett typiskt exempel på hur det naturliga urvalet fungerar när det finns goda förutsättningar för parasiter att frodas, tänk er den svenska förvaltningsapparaten som en frodig regnskog.
En pedagogisk svårighet när det gäller att förklara Darwins evolutionsteori är att få människor och förstå dess grundläggande princip. Nämligen att evolutionen i princip saknar mening och mål. Det finns inga som helst, inga som helst, överordnade principer i den teorin förutom att den bäst lämpade överlever.

Man kan, givet att man begriper detta, mycket lätt förstå att sosseri varken är nödvändigt eller utgör skapelsens krona. Insikten förklarar också varför det blir så erbarmligt svårt att bli av med eländet när det slagit sina klor i ett samhälle.

Pekuniärsossen kommer oundvikligen att förr eller senare ställa sig på scenen. Vanligtvis sker det när det socialistiska samhället nått en sådan mognadsgrad att en karriär i partiet/statsapparaten (vad som är vad kan vara svårt att skilja på) framstår som mest säkert. Innan dess vågar sig inte pekuniärsossen sig fram, han/hon/hen/den överlåter gärna grovarbetet med samhällsbyggandet till andra.

Det finns en tidpunkt när sosserier så att säga når en kritisk massa och mer eller mindre blir ett självändamål. Sannolikt uppnåddes den tidpunkten för svensk del i efterdyningarna av andra världskriget.
Genom en pinsamt övertydlig eftergiftspolitik, nationalsocialistiska strömningar i landet och ren och skär bondtur lyckades Sverige hålla sig utanför den civilisationsförstörelse som kriget innebar.

Det svenska sosseriet kunde skickligt utnyttja vår oförstörda infrastruktur och den gemene svenskens oro och krigströtthet till att bygga ”välfärdssverige”.
En intressanta fråga är om man någonsin frågade sig vad konsekvenserna av ”välfärdsbygget” skulle bli, nämligen det elände vi har att tampas med idag? Svaret är givetvis nej, ingen människa kan göra så långtgående förutsägelser. Dessutom, och detta är ett oomkullrunkeligt faktum, det största problemet med sosseriet är att de är övertygade om en mycket viktig sak: de tror att de i varje givet ögonblick gör rätt!

Detta faktum gäller såväl hederliga sossar, i den mån sådana kan sägas existera, som de ideologiskt övertygade och pekuniärsossar.
Av detta följer den för deras del rimliga slutsatsen att allt som kan betecknas som fel är resultatet av andras misstag samt att dessa bäst rättas genom sosseriets försorg.

Problemet är egentligen att pekuniärsossarna håller i styret. Eftersom deras högsta mål är att till varje pris hålla fast i styret blir det omöjligt att komma fram till rimliga överenskommelser och kompromisser.
Genom åren har man passat på att fördärva förvaltningsapparaten just för detta syftet. Systemet är riggat till att fungera till deras fördel.

Att det kommer ske någon större ändring efter höstens val är inte troligt. Samtliga partier i riskdagen är nämligen sossar eller kryptosossar.
Det är sålunda fortsatt bistra tider som stundar för vårt fädernesland. Gör skillnad och överväg noga var din röst ska läggas!

  1. Sosse för pengarnas skull.