Sommarens EU-val

Det finns bara ett politiskt alternativ för den som önskar frihet i sommarens EU-val, Klassiskt Liberala Partiet som fortast möjligt vill få stånd ett svenskt utträde ur den europeiska unionen.

Riksdagen, eller som jag föredrar att kalla våra överherrar och dito damer i Stockholm: Riskdagen, är tyvärr i sin helhet mycket EU-vänliga. Skam vore väl annars eftersom deras syn på demokrati kan sammanfattas med ju fler desto bättre.
Klassiskt Liberala Partiet är däremot starka anhängare av subsidiaritetsprincipen. Besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt. I själva verket ska medborgarna fatta den överväldigande majoriteten av besluten själva och i samråd med varandra, i den mån politiker alls ska existera så är de blott och bart verktyg för att administrera folkets vilja.

Det svenska valet till EU-parlamentet är med andra ord ett val som är starkt ideologiskt präglat. Vi talar inte om den politiska skalan vänster-höger, någon sådan existerar knappast i Sverige, utan skalan ofrihet-frihet.
Klassiskt Liberala Partiet är ett extremt frihetsparti i så måtto att medborgarna ska få bestämma själva istället för att lyda påbud från staten eller överstatliga sammanslutningar. Om staten alls ska existera gör den det som nattväktarstat till medborgarens skydd att vara fri.

Sverige har trots politikernas tappra försök att dränera vårt land på frihet och resurser ett gott utgångsläge för att frigöra sig från det europeiska fastlandets bojor. Allt är egentligen en fråga om att gripa tillfället i flykten och kasta om maktförhållandena.

Om vi tar mod till oss och vågar satsa på en ordentlig utbyggnad av kärnkraft skulle ren elenergi kunna bli en av våra stora exportvaror till ett Europa som hukar och fryser under klimatalarmisternas domedagsprofetior.
Säkerhetsläget i världen är fortsatt skakigt och Sveriges produktion och export av vapen kan i hjälpa till att säkra upp det. Vi har fortfarande exportindustri även på andra områden som är framgångsrik med ytterligare förbättringspotential.

När det gäller mellanstatliga samarbeten fungerar EU mest som en hämsko. Det finns i praktiken inget som säger att Sverige vinner på att samordna någonting med EU. Att vi har en omfattande och mycket lat kår av politiker och tjänstemän som hellre tramsar omkring i Bryssel och annorstädes i Europa är en annan sak.
Höga vederbörandes vurm för EU bygger på den felaktiga inställningen att Sverige blir en maktfaktor att räkna med om vi är med i unionen.

I praktiken innebär det att vi förlamas inrikespolitiskt då syltryggarna i Stockholm anser sig behöva inhämta godkännande från resten av EU-länderna innan beslut kan fattas. Det innebär också att politiker i
Europa per automatik har en överprövningsrätt för hur du och jag ska leva våra liv.
Detta är så långt ifrån subsidiaritetsprincipen man kan komma och dessutom tar det viktig tid och energi från frågor som verkligen betyder något i vår vardag.

Innan man lägger sin röst i EU-valet bör varje röstberättigad ställa sig en enda fråga: gör mitt val att jag får större frihet att påverka min vardag och mitt liv?
En rimlig följdfråga kan vara om mina barn och barnbarn kommer tacka mig för rättigheten att besluta om avgörande frågor flyttas allt längre från den som det gäller!

Klassiskt Liberala Partiet är det enda partiet som helt konsekvent vill lämna människor ifred istället för att styra dem till olika val. Metoden för att uppnå det är att koncentrera makten över sitt liv till den som bäst begriper att hantera den, människan själv.
Vi förstår, till skillnad från alla andra partier, att besluten inte blir bättre av att fler ska vara med och bestämma. Vi inser vidare att EU är en förfelad konstruktion som i slutändan riskerar att leda till ett Europas Förenade Stater.
Hur det fungerar i praktiken kan vi se i USA och den synen är inte vacker.

För att sammanfatta: Det finns bara ett politiskt alternativ för den som önskar frihet i sommarens EU-val, Klassiskt Liberala Partiet som fortast möjligt vill få stånd ett svenskt utträde ur den europeiska unionen.