Sommaren är slut

Som det ser ut är sommaren nu slut.

Kravet för att det ska bli meteorologisk höst är att dygnets medeltemperatur är under tio grader fem dagar i följd. I fjol inträffade det rekordsent den 12 november.
I år började sommaren redan efter påsk och avslutas senare än i fjol, två rekord på raken. På min egen hemort, Halmstad, har sommaren när detta skrivs pågått i 211 dagar.

Det är med andra ord läge att stilla sig och fundera över sakernas tillstånd. En given reflektion är att det ändå är bra långt kvar till perioden som följde på den sista istiden. Enligt uppgift från ett skattefinansierat museum, således får kunskapen de lär ut anses oantastligt, fanns det då häckande pelikaner i södra Sverige.

Några häckande pelikaner i min närhet lär jag aldrig få uppleva, därtill är jag för gammal. Har jag tur är det kanske max trettio år kvar att leva.
Men jag kan kanske hoppas på att kunna slå rekordet på 211 dagar?

Många blir givetvis upprörda när jag skriver så. En vit medelålders man med hyfsad inkomst skall av rent principiella skäl hålla kakhålet stängt. Undantag gäller bara för dem som limmar fast sig på vägar i syfte att rädda våtmarker eller i övrigt faller in i den vänsterblivna kören av efterbliven klagan.
För övrigt lever jag säkert ett obskyrt liv med mycket bensinförbrukning och hemsk åtgång av flygfotogen!

Om man betänker fakta är det emellertid så att klimatet alltid har varierat. I sentid, om vi räknar från senaste istiden till nu (vilket är en musfjärt i jordens historia) har vi gått från pelikaner i södra Sverige till lilla istiden mellan 1430-1850 och fram till våra dagars uppvärmning.
Dylikt manar till eftertanke.

Eller manar till eftertanke och eftertanke. Klimatalarmisterna är övertygade om att vi alla kommer gå under i eld och död. Deras argumentation blir dessutom mer och mer hysterisk även om själva tidpunkten för civilisationens undergång ligger lagom lång fram i tiden. Vanligtvis någonstans mellan 10 till 50 år.

Att vi alla ska dö är givetvis ett oomkullrunkeligt faktum, det ligger så att säga i sakens natur. Men att vi kommer gå under i en framtida klimatkatastrof synes högst osäkert, rentav lögnaktigt!
Den senaste lösningen från oraklet Greta tycks dessutom misstänkt lik kommunism. Det kapitalistiska systemet ska krossas och så vidare.
Vi kan dra slutsatsen att den goda(?) Greta sannolikt inte läst på om bland annat Sovjetkommunismens halsbrytande göranden och låtanden.

Det mest lysande exemplet är Aralsjön som helt enkelt torkades ut för att Sovjetunionen ville bli självförsörjande på bomull. Det påverkade med visshet miljön och sannolikt det lokala klimatet också.
Den pseudokapitalistiska staten Kina, styrt av kommunister som bara vill allas väl, står för de flesta utsläppen och så vidare…

Om vi tittar på översvämningar som ska sägas vara ett resultat av klimatförändringar slås man av ett tydligt faktum.
Översvämningar inträffar där det bor en jädrans massa folk och vattnet inte har några avrinningsytor. åtminstone i Europa. Samtidigt vill folk bo nära vattnet. Det verkar alltså vara befolkningstätheten som är problemet, det är inte precis så att mängden vatten ökat i katastrofal mängd.

Det självklara problemet med alltihopa är givetvis att vårt moderna samhälle inte är robust nog att klara variationer i klimatet. Vi gör det heller inte enklare genom att vi medvetet saboterar stabil energiförsörjning och för människor bakom ljuset med att målet är västlig levnadsstandard för alla och envar.
För övrigt är det så att knappast alla människor ens behöver samma levnadsstandard som vi i den höga nord. Ingen vill dock andas ett knyst om det då man tolkar det som ren och skär rasism.

Själv ser jag dock fram mot längre somrar och mildare klimat. Naturen anpassar sig med nödtvång och oroar sig föga över våra korta mätperioder av temperaturer och nederbörd, vilket alla som inte är rent hysteriska förstår rent intuitivt!