Som man bäddar

Som man bäddar får man ligga heter ett tänkvärt gammalt talesätt.

Det är något att tänka på för de länder i väst som kallar sig demokratier nu när Putin skramlar med vapen och ställer en rad ohemula krav.
Innan vi går vidare med det ska vi göra en kort historisk återblick.

Låt oss återvända till 80-talet när vi födda på 60-talet genomförde vår värnplikt. På den gamla goda (?) tiden fanns det nämligen inga alternativ. Vi som hade oturen att vara födda med manliga könskromosoner var tvungna att rycka in för värnplikt vare sig vi ville eller inte.
Feglusar med samvetsbetänkligheter fick visserligen göra så kallad vapenfri tjänst. Men för att helt slippa värnplikt krävdes det medicinska hinder eller sinnesslöhet.

Så förändrades tiderna. Ronald Reagan och en rutten ekonomi knäckte slutligen den sovjetiska supermakten.
Ett tag var den en väldig kalabalik innan förståsigpåarna, dessa ständigt närvarande viktigpettrar som aldrig missar ett tillfälle att missbedöma historiska skeenden totalt, utropade fred i vår tid och för all tid!

Sedan gick det som det gick.
Ryssland som det gamla Sovjetimperiet nu kallades drabbades av en försupen president som sedermera avpolletterades av en gammal KGB-byråkrat vid namn Putin. Putin hade bland mycket annat fått uppleva nesan av Östtysklands fall på plats. Detta i kombination med att han från första början närde storryska tankar om slavisk dominans i världen var givetvis inte en helt sund kombination.

Västvärldens misstag var att bedöma honom som visserligen vara utrustad med hårda nypor, men i övrigt en karl som visste sin plats. Man kan väl lugnt säga att många idag håller med om att den bedömningen var en grav underskattning.

Det absurda med den saken är att han verkligen är en karl som är utrustad med hårda nypor och vet sin plats. Tyvärr är hans bedömning av själva platsen helt motsatt den som västvärlden tänkte sig.
Han tänker sig nämligen vara ledare för en supermakt. En storspelare i världspolitiken som inte bara ställer krav, utan också förväntar sig att kraven tillgodoses.

Västvärlden med USA i spetsen tänkte sig snarare att Sovjetunionen skulle förvandlas till en efterapning av en fisljummen västdemokrati, möjligen av svensk modell med sina poänger men som i det stora hela är ofarlig.
Eller om vi uttrycker det på samma sätt som den amerikanska bedömningen av Carl Bildt: en medelstor hund med en stor hunds attityd.

Det var ju inte så att man inte försökte. Efter Sovjetunionens fall exporterade man alla kapitalistiska avarter som kunde tänkas till Ryssland. Resultatet blev en rövarekonomi som gav Putin excellenta möjligheter att träda fram som den starke mannen som stod på den förfördelade befolkningens sida. Givetvis samtidigt som han skodde sig själv och knöt rövarkapitalisterna till sig.

Än en gång har det visat sig att det fungerar dåligt att försöka exportera liberal västdemokrati till länder som inte utvecklats organiskt med den. Man kan notera att exempelvis Polen har lyckats lite halvt om halvt. För att inte tala om Ungern.
Det centraleuropeiska landet Vitryssland har misslyckats totalt!

Vad som är verkligt intressant är att västvärlden fortfarande inte tycks inse att Putin kör hederligt gammalt maktspråk. En hel del av det är dessutom fullt legitimt till och med för mig.
Ur ett strategiskt säkerhetsperspektiv kan man gott förstå att han känner sig hotad när länder i direkt närhet till Ryssland står i kö för att bli, eller redan blivit, NATO-anslutna.
Vad man måste förstå är att Putin har ett historiskt perspektiv på saken. Både moder Ryssland och Sovjetunionen har angripits förut.

Men den främsta lärdomen som västvärlden måste dra är att Ryssland inte i egentlig mening ser på sakernas ordning som påstått liberala demokratier i väst gör.
För Putin är allt ett nollsummespel där någon är förlorare. Vidare tänker inte Putin vara förloraren.

Om man gjorde sig omaket att betrakta saken på det sättet skulle situationen vara lättare att hantera. Sannolikt skulle vi också, men bara kanske, få lite respekt från Putin och gänget för att vi inte uppträdde som så ytterliga syltryggar.

För övrigt fanns det bland en del av oss som hade nöjet att fullgöra värnplikten på 80-talet ett talesätt. Nämligen att en god sovjet är en död sovjet.
Det kanske är en något överdriven syn på sakernas tillstånd i dessa moderna tider. Men vi kan i alla fall konstatera att säkerhetsläget i Europa skulle förbättras om ryssen sattes lite på plats. Det lär dock inte inträffa under min livstid. Numera ska alla inkluderas till förbannelse.

Nu har vi försökt det med Putin ett bra tag. Jag önskar att en politiker av Reagans nåde tog plats på scenen och visade vad skåpet skall stå!