Sockerskatt

Sockerskatt 1

Livsmedelsverket har utrett om högre skatter kan få oss att äta bättre.

Slutsatsen är att en särskild läskskatt kan ge en bra effekt. Ännu så länge anser rikets ”socialminister”, Jakob Forssmed (KD) att branschen ska enas om lägre sockernivåer. Huruvida detta verkligen är en genuin form av liberalism eller ett rent förhandlingstaktiskt knep är ännu så länge oklart.

Det kan vara så att han behåller detta som ett trumfkort inför framtida förhandlingar rörande någon annan fråga som han gärna vill ha bred riskdagsmajoritet kring, då kan ett löfte om skatt på läskeblask vara bra att slänga upp på bordet.
Det kallas för ”politiskt hantverk” och anses mycket skickligt av de som begriper sådana saker.

Vårt grannland Norge införde en särskild skatt på läsk som övergavs efter bara några år. Norrmännen, och för den delen kvinnorna också, var helt enkelt så lömska att de for över gränsen till Sverige och inhandlade det flytande guldet.

I många andra länder har särskild läskeblasksskatt varit betydligt framgångsrikare om man får tro livsmedelsverket. Man har dock en liten brasklapp i sitt resonemang: ”Hur skatterna är konstruerade, hur höga de är och till viss del även motiven till skatten, skiljer sig åt från land till land. Utfall och effekt blir därmed inte heller lika.”

Som ett lyckat exempel framhålls Storbritannien där en progressiv skattesats gradvis lett till mindre socker i läsken. Man vet också att berätta att globalistorganisationen WHO rekommenderar en skattenivå på 20 procent samt att konsumtionen tenderar att öka när patrasket (även om man inte använder precis det ordet) vant sig vid nya högre prisnivåer.

Det sista är givetvis ett av de bästa bevisen för att folk tenderar att prioritera om vad de lägger sina pengar på när skattesatser successivt blir högre. Eller om man ska uttrycka det mer i klartext, att folk ändå benhårt vägrar ändra sina konsumtionsbeteenden trots att man försöker piska dom till lydnad.
Samma sak gäller, konstaterar livsmedelsverket, för tobak. Folk ger inte upp rökning bara för att man höjer skatten!

Det kan vara på sin plats att fundera på varför folk dricker läsk, eller raffinerat socker som det egentligen är?
Saken är den att vår evolutionära utveckling är boven i dramat. Vi gillar helt enkelt att få i oss socker. Men det finns ett viktigt tillägg att göra, ju lägre socioekonomisk status desto mer läskeblask. Det konstaterandet är ett oomkullrunkeligt faktum på gruppnivå.

Slutsatsen är därmed mycket enkel. Sockerskatt är inget annat än ett sätt att försöka piska underklassen till lydnad då de inte själv begriper sitt eget bästa!
Ungefär som man vill huta åt svenskar i gemen med vårt aparta system med systembolag. Vi kan nämligen inte, anser höga vederbörande, begripa att hantera sprit.

Och det är klart, det finns ett mycket klart samband mellan hög sockerkonsumtion och dålig hälsa. Sverige var ett av de första länderna i världen att konstatera detta genom ett försök som kallades Vipeholmsexperimenten.

Socialdemokratin, som aldrig har tillåtit eller kommer tillåta övergrepp mot människor, ville införa allmän tandvård. Då detta ansågs dyrt beslutade riksdagen om att försök skulle utföras huruvida socker orsakade karies.
Eftersom liknande försök misslyckats på fångar och barnhemsbarn, de tenderade nämligen att försvinna ur sin kontrollerade miljö, så beslutades om att Vipeholms sjukhus var ett lämpligt försöksobjekt.
Upptagningsområdet var hela landet och de intagna ”svårskötta obildbara sinnesslöa män”. De försvann ingenstans, sålunda fick de ohemula mängder med sötsaker att äta med påföljande svåra kariesangrepp. Sedermera infördes allmän och skattefinansierad tandvård i Sverige.¹

Man har senare kunnat konstatera att förhöjd sockerkonsumtion leder till övervikt, diabetes typ 2, hjärtproblem och det ena med det tredje.
i politiska termer är det mycket enkelt. Underklassen kostar en hel massa pengar som bättre kan läggas på annat. Sålunda sockerskatt för att komma tillrätta med problematiken.

Klassiskt Liberala Partiet anser detta vara en dålig lösning. Bättre vore att sänka eller till och med ta bort all beskattning av mat och dryck. Ansvaret för den egna kosthållningen överlämnas till den enskilda medborgaren och frivilliga krafter i civilsamhället. Sannolikt skulle en försäkringsfinansierad vård leda till att människor fick upp ögonen för nackdelarna med ett ohälsosamt leverne bättre än massa olika punktskatter.
Vi kommer hur som helst inte kunna skatta medborgarna till lydnad, det fungerar lika lite med cigaretter som läsk.

  1. Numera får man vackert betala det mesta själv om man inte har turen att vara bidragsmigrant.