Socialistiska Blocket

Om vi får tro Aftonbladets senaste opinionsundersökning kommer det socialistiska blocket vinna höstens val.

I samarbete med Demoskop har Aftonbladet tillfrågat en liten del av skattehjonen och valboskapen om ”vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag?”
Den enda riktigt glädjande siffran torde vara att Socialdemonkraterna tappar 1,6 procent från förra mätningen och hamnar på 28,7 procent.

Cektens satsning på landsbygden betalar sig och genererar en ökning på 0,1 procent till stabila 7,8 procent av rösterna. MiljöPhascisterna ligger över gränsen för ytterligare fyra år vid köttgrytorna och ytterligare fyra är av KAOZ.
Vänsterpartiet lovar också gott med 7,7 procent av opinionen.

Intressant är att den så kallade ”borgerligheten”, det vill säga Sveriges sammelsurium av kryptosocialister, skrapar ihop totalt 50,6 procent av rösterna. Eller omräknat till mandat i kammaren hela 179 stycken.
Precis lagom för en stabil majoritet om det nu inte blir tjafs och avhopp. Jimmie tackar nog sin lyckliga stjärna för att han haft en hel del år på sig att piska in sitt manskap, eller om det nu ska vara henskap , i dessa tider gäller det att vara försiktig hur man uttrycker sig!

Sålunda, en stabil majoritet för fyra år till med socialistiskt styre. I Sverige kvittar det hur folket än vrider och vänder sig, rumpan är alltid bak och tanken på kollektivets makt framför individens frihet är fortsatt stark.

Intressantast i sammanhanget är givetvis att L, eller pseudoLiberalerna som är den mest korrekta beskrivningen, lyckas höja sig med drygt 21 procent i opinionsundersökningen. Från 4,7 till 5,7 procent. Det betyder två saker. Dels att vi kan undra var de fick luften ifrån, dels att undertecknad absolut inte är att lita på när det gäller att reda ut vad folk tycker och tänker.
Magnumflaskan med Champis som jag skulle korka upp för att fira deras uttåg ur riksdagen lär fortsätta vara oöppnad efter valnatten.

Aftonbladet har sökt reda på Ulf Kristersson som eldade massorna i Norrköping; ”– Vi har sakta men säkert byggt ett lag på vår sida i politiken som är redo, som kan och vill. Vi har fyra partier på vår sida som inte är överens om allt men som är tillräckligt överens i de stora frågorna för att kunna åstadkomma resultat, sa han under talet.”

Och det är klart med sanningen överensstämmande, åtminstone delen ”inte är överens om allt”. Han undvek givetvis att precisera de delar där partierna inte har en betydande samsyn, det vill säga nästan allt annat än den älskliga NATO-frågan.
Den frågan är för övrigt enkel för alla storfräsare eftersom det med visshet inte är deras barnbarn som får äran att slaktas och dö under amerikanskt befäl, det överlåter man med varm hand till skattepacket.

PseudoLiberalernas Johan Pehrson har man också fått fatt i. Jag får lov att säga att karln är klädsamt blyg eftersom han vägrar tro på en så kallad ”Johan Pehrson-effekt”. Han talar istället om politik som en lagsport.
Alla förstår givetvis att han vore rökt på en fiskvart om han andades den minsta kritik rörande partiets förra ledare. Så frisinnade är varken pseudoLiberaler eller de andra partierna i riksdagen att de vågar säga som det är om den saken.

Jag tycker det vore intressant att ställa sig frågan om hur valet skulle falla ut om man höll det mitt i smällkalla vintern när Sverige är mörkt som i en korumpa och elräkningarna skyhöga?
Det finns en inte helt osannolik möjlighet att MiljöPhascisterna skulle ligga extra illa till då.

Det skulle givetvis vara en stor nesa för fru statsministerrinnan Andersson om hennes socialistiska block förlorade mot det andra socialistiska blocket. Hon torde då vara den enda statsminister i Sverige som kuppats in för att förlora det följande valet. Detta trots att hon har relativt höga förtroendesiffror.

Det får väl, antar jag, vara min tröst. Själv kan jag nog se mig i månen efter en riksdagsplats. Demoskops undersökning visar nämligen mer än något annat att svenska folket vill vara kvar vid det gamla hellre att lösa landets problem med nya friska tag!