Socialister

Givetvis skulle världen vara lättare att leva i om alla vore socialister.

Idealstaten vore det helvete som beskrivs i George Orwells 1984. Notera vänligen att jag inte säger att det skulle vara bättre, bara lättare.
I ett socialistisk helvete vet folk nämligen sin plats, och om så nu inte skulle vara fallet lär de sig snart nog.

I botten ett proletariat som sliter på bäst de kan under det korta men eländiga liv de får uppleva. På mellannivå en hunsad tjänstemannaklass som likriktas med hjärntvättande stormöten. Överst den härskande klassen vars enda syfte och mål är att hålla alla andra i skinnet, vilket klaras av med en bra säkerhetstjänst och trogna militärer.

I Sverige har vi inte kommit riktigt så långt ännu. Men alla bitar är i princip på plats, vad som saknas är egentligen den sista lilla knuffen i rätt riktning för att allt ska klaffa.
om inte annat har stora delar av befolkningen de senaste åren visat en sådan grad av eftergivenhet att det måste vattnas i munnen på herrar och damer i rikets ledning att gå hela vägen.

Problemet är givetvis att något litet av frihetslängtan fortfarande finns kvar hos folket. En sorts primitiv rest av det som i fordom fick folk att bosätta sig här uppe i högan nord. Upptäckarlustan, viljan att betvinga elementen och söka sig bort från allfartsvägarna.

Med lite tur för politikerna kan kanske dessa slutligen betvingas om en ny kris uppstår som anses kräva att man beskär våra friheter och rättigheter att i någon mån agera som fria och självständiga individer.

Klurigheten för dagens socialister är att de givetvis begriper vådan av att i för stor utsträckning kväva individualiteten. Samtidigt sitter de i klistret eftersom allting till varje pris skall omfördelas och utjämnas. Ett barn inser att ekvationen i det närmaste är omöjlig.

Ett lysande exempel är hattandet med sjukvården. Påstått borgerliga partier vill i själva verket centralisera och förstatliga. De som kallas socialister vill kapa köer genom att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar. Beklagligt nog är båda alternativen påhejade av vårdpersonal som går på knäna under piskan som kallas new public management.

Med skolan är det samma sak. Socialdemokraternas förslag är att skjuta de skolor som bevisligen fungerar i sank för att kommunala skolor, där ingen egentligen vill gå, ska överösas med pengar som kan eldas upp till ingen nytta.

Hur man ska göra med rättsväsende, polis och försvar vet man egentligen inte. Kanske att det sistnämnda ska satsa på fler regnbågskampanjer av rent principiella skäl.

Det är bara en sak som är helt säker. I ett socialistiskt centralstyrt samhälle där socialdemokraternas, vänsterpartiets, centerns rösträknare kontrollerade valresultatet vart fjärde år skulle det bli lättare. Inte bättre, men lättare.
Då skulle man kunna likrikta och värdegrundscementera ännu mera.

Nu invänder kanske någon att moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater också är bra socialistiska och sitter i riksdagen. Det är sant och helt ointressant. Det viktiga är som sagt vilka som räknar rösterna. En kontrollerad och kryptosocialistisk opposition kan man kosta på sig att ha.
Belöna dem efter väl förrättat värv i riksdagen så håller de sig lagom på mattan.

I Sverige är det dessutom så illa att man för att klamra sig kvar vid makten importerat röstboskap som hålls på en lagom nivå av hjälplöshet ute i ”urten”. Praktiskt eftersom man inte bara behöver fundera på hur de ska hållas vid liv, en massa människor sysselsätts genom att fundera över hur dessa kulturfrämmande fåglar ska integreras bland oss andra.
Sannolikt är målet att de förr eller senare ska utgöra den understa delen av det så kallade proletariatet som omnämns i Orwells 1984.

För att inte tala om hur lämpliga de mer primitivt ”religiösa” av dessa är att ha att tillgå för att sprida skräck och misstro. Hur man än vrider och vänder på saken är de en oskattbar tillgång av problem för höga vederbörande att lösa.

Men vi som vill ha ett bättre samhälle att leva i snarare än ett lättare samhälle att gå under av får tänka oss en annan lösning än den socialistiska.
Vi kan börja redan nu och kräva mer frihet!