Socialismens mål
Trots att jag lider av det värsta mentala handikappet av dem alla, nämligen att vara vit man i medelåldern som sköter sig och betalar mycket skatt, händer det att omgivningen häpnar över min vänlighet och blida sinnelag.
Utan att skryta kan jag meddela att jag senast idag gjorde en god gärning när jag storsint lät en som övningskörde bil få företräde framför min cykel. Det är förövrigt en annan sak som jag är blygsamt stolt över, nämligen att jag hela tiden är ute och cyklar, och då menar jag i den rent bokstavliga betydelsen. Inte den bildliga som mina politiska opponenter vill påskina.
Att skaffa körkort med därmed förenade extrakostnader har aldrig kommit mig för.
Man skulle rentav kunna kalla mig excentrisk utan att jag därför tar illa upp.
På senare tid, i dessa dödsmördarpandemiska tider, har det visat sig vara en evolutionär fördel att som undertecknad vara folkskygg på gränsen till socialt handikappad.
Om jag har förstått saken rätt, och det har jag nog eftersom jag dessutom har ett IQ bra över genomsnittsnivån i världen, kommer dessutom statsmakterna framöver att vara mig behjälplig i strävan att icke i onödan behöva umgås med folk. Man undersöker nämligen i detta nu huruvida restriktioner kan komma att införas för ovaccinerade. Tills nu har folk per automatik avstått tvångsmässigt kramande som var av nöden i det prepandemiska tidevarvet. Vi ovaccinerade lär väl få ett tygstycke att sy på våra kläder för att i fortsättningen kunna särskiljas som okramningsbara.
Eller, för att inte i onödan stigmatisera oss, så kommer man till sin mobiltelefons vaccinationspass kunna ladda ner en applikation som diskret varnar för när någon utan mobilt vaccinationspass är i närheten. Det är säkert inte helt omöjligt att ordna med det.
Det stämmer förövrigt bra med socialismens¹ mål för oss människor. Socialismen ser individualitet som ett hot mot det allmännas bästa. Socialismens mål är att piska ärkeindividualisterna till lydnad genom att stigmatisera dem och få dem själva att känna sig som ett hot mot det allmännas bästa.
Tanken är då att han eller hon ska falla till föga och inordna sig enligt minsta motståndets lag.
Det är en anledning till att socialister har fullkomligt dille på att skapa lagar och förordningar. En grundläggande tanke som socialister förfäktar är nämligen att du och jag inte begriper vårt eget bästa.
Är det exempelvis dödsmördarpandemi så är det bara så, basta! Alla barn måste undervisas enligt statligt författade läroplaner, basta! Alla ska ha tillgång till samma sjukvård och betala skattepengar för det, basta! Värdegrunden statuerar att vi är en humanitär stormakt, basta!
Vilket mycket möjligen fungerar i socialisternas avlägsna drömland som befinner sig i en värld där precis alla och envar är helt överens om hur man ska gilla olika fast allt och alla inte alls är lika.
Vilket alltså har visat sig svårt att realisera på något sätt alls av den anledningen att ingen egentligen tycker precis exakt som någon annan.
Egentligen är problemet att socialister, till skillnad från vad jag anser, inte alls tror sim omgivning om gott. Socialister betraktar nästan alla människor med en stor dos misstänksamhet, möjligen med undantag för dem som härstammar från den främre orienten och andra från västerlandet kulturfrämmande regioner. Om dessa tycker socialisten bara synd om och har tusen och en, fast inga relevanta, förklaringar till varför de misslyckas med sin integrering härstädes.
Socialistens problemformulering går i stort ut på att det är det egna landet som det är fel på. Socialismens mål blir i detta fallet att det stora flertalet ska anpassa sig till fåtalet istället för tvärt om.
Vilket kan förklara varför ”hey mannen”-mannen i mitt eget bostadshus blev så aggressiv när jag påpekade för honom att en suboptimal lösning på hans problematik med att fimpa cigaretter är att kasta ut dem från balkongen. När jag sa att det som passar sig i främre Orienten inte duger i Sverige gick nästan topplocket på karln.
Det kan givetvis vara så att just ”hey-mannen”-mannen har specialtillstånd att röka på sin balkong och slänga cigaretter på förbipasserande. Men jag håller det (nästan) för otroligt även om vi befinner oss i Sverige.
Så är det att jag helt enkelt inte särskilt bryr mig om andra människor så länge jag inte behöver göra det. Jag sköter mitt och är bra nöjd med det.
Socialismens mål är att bry sig om allt och alla även om det inte har blivit ombedda om det eller behöver göra det. Socialister är nöjda först när de fått lägga sig i precis allt som vi bättre kan sköta själva.
Mitt mål är att leve och låta leva.
Socialismens mål är något helt annat, det får vi aldrig glömma!
- Eller om man så vill, vänsterismens.
