Socialdemonkraterna

Jag brukar ibland fundera över om Socialdemonkraterna ångrar sitt samarbete med MiljöPhascisterna?

Det är givetvis meningslöst, brukar jag komma på efter en stund, ehuru ånger förutsätter insikten om att man gjort fel. Eftersom Socialdemonkraterna enligt sig själva per definition inte gör fel, de sitter blott och bart i landets styrelse och utsätts för oppositionens attacker och hån, har de inget att ångra.

Däremot är rörelsen väldigt angelägen om att behålla makten. Den vill man ha till varje pris. Vilket är dåliga nyheter för resten av oss givet det faktum att Sverige har fyra årstider, varav minst en under stora delar är rent svinkall, och Socialdemonkraterna tillsammans med MiljöPhascisterna ordnat det så att stora delar av landets kärnkraft lagts ner.

Till saken hör, som bekant, att uslingen Putte invaderat Ukraina och surnat till på att Europa tyckte det var en dålig idé, och därför skruvat åt gaskranarna. Samma gaskranar som Europa tyckte att det var en jättebra tanke att investera i för att man ville bli av med den förhatliga kärnkraften.
Låt vara att inga kärnkraftsolyckor av någon större dignitet inte inträffat i ett modernt europeiskt land eller att tekniken ger i princip oändlig tillgång på billig och ren elenergi när som helst. Kärnkraft är häxkonst och skall fördrivas, punkt!

Ytterligare en synpunkt i sammanhanget är att hela jämrans Europa är hopbyggt när det kommer till eldistributionen. Ur ett tekniskt perspektiv är det ingen enkel sak att ordna med det eftersom systemet precis varje givet ögonblick måste befinna sig i en finstämd balans.
Lite tillspetsat betyder det att mor Agdas elspis i Västanutå kan putta systemet över ända, eller Horst Pürnograf när han sätter igång neonskylten till sitt snuskkyffe på Reeperbahn.

Det europeiska distributionsnätet för el bygger alltså på den mycket viktiga principen att man kan balansera hela rasket, annars blir det pannkaka. Sålunda är det uppbyggt kring kraftverk som kan sättas på och stängas av efter behov, eller var uppbyggda kring kraftverk som kunde sättas på och stängas av efter behov.

Man ansåg sig vidare bra listiga när man fick kalla fötter inför kärnkraften och började köpa gas från Ryssland. Det tänktes ut så att ryssen har gas tills vi storknar och då är det ändå mer kvar än vi klarar av. Låt oss ha ryssgasen som den stabila oändliga källan medans vi lägger ner kärnkraften och ger miljö- och klimatdårarna multipelorgasmer genom att bebygga varje del av landskapet där de inte rör sig, det vill säga utanför storstädernas tullar, med vind och solkraftverk.

Man glömde bara en yttepyttig liten sak. Vad händer om vi blir sura på Putte som ska leverera gasen och han drar åt kranarna?
Ja, en sak är förbannat säker, inte fan blev det evig vår med en perfekt temperatur som varken kräver uppvärmning av husen eller luftkonditionering. Inte tusan blev heller slutresultatet att elintensiva industrier eller småföretagare som exempelvis bagare som måste ha el till ugnarna hittade någon annan magisk resurs.

Vilket klart försätter Socialdemonkraterna i en penibel sits såhär när valet närmar sig. Trots att man lyckats bra med att skrämma upp folk med påståenden om farsoter och klimatkatastrofer är det nämligen så att rent förtappade är inte valhenskåren. De har dessutom förra vintern i färskt minne. Goda råd är med andra ord dyra om man är sosse och inte vill förlora jobbet, vilken tur att de sitter på nyckeln till statens kassakista!

Fru statsministerrinnan Andersson presenterade därför under onsdagen ett ”högkostnadsskydd” för oss elkonsumenter, 30 miljarder kronor närmare bestämt. Eftersom fru statsministerrinnan har bestämt sig för att sitta kvar till varje pris kommer också företagen få 30 miljarder att dela på. Här knusslas det inte!
Man har nämligen tittat i spåkulan och förutsett att dessa pengar ska vara inne på Svenska kraftnäts konto senast vid nyår, de som utnyttjar deras tjänster (vi som bor i Sverige, alltså) betalar nämligen ”flaskhalsintäkter”¹ när överföringskapaciteten mellan olika elområden inte räcker till.

Man kan givetvis, lite försynt sådär, konstatera att höga vederbörande också tidigare tittat i spåkulan och snurrat till det rejält. Förra sommaren fanns varken NATO eller det tidigare i år utbetalade elstödet i sagda spåkula. Fast det har förmodligen inte med saken att göra, nu är det som det är för att det inte blev som det skulle.
Allt är för övrigt oppositionens fel och jag ska alldeles hålla käften för jag begriper inte vad jag talar om!

Eller så kan höga vederbörande, ”regeringen” alltså, säga som det är. Man tar pengarna som konsumenterna, du och jag, betalat in och betalar ut dom igen. Istället för att reda upp situationen och satsa på en stabil elförsörjning kastar de slantar till oss för att de saboterat en bra elförsörjning!

Att de inte ångrar sitt samarbete med MiljöPhascisterna är givetvis glasklart. Får de chansen att sabotera än mer efter höstens val kommer de gladeligen att göra det!

1. Den korrekta benämningen är kapacitetsavgifter. Enligt Peter Wigert, stf. GD för Svenska kraftnät, kan de kallas ett ”räntefritt lån från elkonsumenterna”, och då främst elkunder i södra Sverige där elpriset tenderar att vara högst. I Svenska kraftnäts bokföring uppförs inkomsterna som skuld i balansräkningen.