Snöstorm och Ledarskap

Snöstorm och Ledarskap 1

Det är en gammal sanning att det inte är lätt att vara chef.

Som ni säkert kommer ihåg var det tidigare i år så kallat “snökaos” i landets södra delar där en del av oss bor. I princip innebär “snökaos” att det faller snö. Det är nämligen inte något som vi sörlänningar förväntar oss eftersom Greta T. med flera mycket tydligt brukar påpeka att vi befinner oss på randen till, eller till och med mitt i, en klimatkatastrof.

Denna gången var det åtminstone ett riktigt busväder. Jag fann det för gott att ta det säkra före det osäkra och stanna över natten i Göteborg i ett för ändamålet hastigt inhyrt hotellrum. På vägarna havererade, till alla i Norrland boendes oförställda glädje, mängder av elbilar och hemtjänsten fick på sina håll ta militären till hjälp för att nå ut till behövande gamlingar i obygden.

Hemtjänsten i Getinge valde dock en något annorlunda strategi. Mitt under pågående snöoväder fattade en chef beslutet att skicka personalen på en personalaktivitet gällande “temat arbetsglädje och hälsa.”
Det var en nätt liten åktur på 9 mil tur och retur på en av halka, snödrev och avåkningar drabbad Europaväg 6.

En av de anställda blev tydligen syrak och anmälde händelsen för utredning. Utredningen är nu klar och har givetvis kommit fram till att ingen gjort något fel. Inga disciplinpåföljder är att vänta.
Den för aktiviteten ansvarige chefen har dock i sin rapport efterlyst “tydligare riktlinjer”.

Nu ska vi inte måla alltför mycket fan på väggen i detta fall, det är jag den första att notera. Av 17 medarbetare stannade nämligen 3 hemma i Getinge medans 14 modigt vågade livet på de halländska vägarna. I bästa fall kanske det säger oss något om hur det ligger till med “arbetsglädje och hälsa” inom hemtjänsten i Getinge?
Man måste nog vara bra desperat efter båda sakerna om man ger sig ut i ett dylikt väder!

Enligt verksamhetsansvarige för hemtjänsten i Halmstad, Mariette Urell som uttalar sig i lokalblaskan Hallandsposten, är ärendet utrett och avslutat.

Enligt Mariette, som läst utredningens slutsatser, var alltså aktiviteten inte tvingande. Om chefens beslut att ändå skicka iväg de som ville uttalar hon följande: “– Det är upp till ansvarig chef att alltid göra en bedömning inför alla beslut. Utifrån rådande väderlek kan jag se att beslutet om aktiviteten kunde hanterats annorlunda och jag har förståelse för att beslutet som fattades kan ifrågasättas.”

Någon varning eller annan arbetsrättslig påföljd kommer inte ansvarig chef få. Både Mariette och hennes närmaste chef, Sergio Garay, vägrar att för lokaltidningens ihärdiga murvlar att avslöja vad som sagts i samtalen med den för debaclet ansvariga chefen.
Jag noterar dock mellan raderna att han, hon eller om det ska vara hen, nog kan tacka sin lyckliga stjärna för två saker. Den första är att några valde att stanna hemma. Den andra att ingen av dem som valde att åka råkade illa ut på något sätt.

Av vidare intresse att undersöka är då vad aktuell chef menar med “tydligare riktlinjer”?
En av mina arbetshypoteser är att aktuell chef förläst sig på så kallat agilt ledarskap, vilket tydligen anses vara mycket i ropet i dessa tider.
Nu är det så att ingen riktigt kan förklara vad just agilt ledarskap går ut på mer än att välstrukna konsulter med smord käft kan fakturerar ohemula belopp för att lära ut det. Vad jag har förstått, eftersom jag förmodligen också utsätts för det dagligen, går principen ut på att man sätter ramarna för verksamheten och låter medarbetarna agera inom dessa för att nå målen.

Förr i tiden kallades samma sak för frihet under ansvar. Men det begriper ju vem som helst att det inte går att sälja in sådant gammalt dravel som modernt ledarskap varken kommunalt, statligt eller privat. Agilt får det alltså bli.

När det gäller snöoväder och kommunal verksamhet krockar det emellertid med kravet på “tydliga riktlinjer”. Sannolikt spelar det också en viss roll att aktuell chef har att förhålla sig en mängd andra handlingsplaner, budgetbeslut och den allestädes närvarande och i sten huggna värdegrunden.

Vi får till exempel inte helt utesluta att vissa medarbetare inom hemtjänsten skulle kunna uppfatta det som oerhört kränkande att inte få mäta sina krafter mot kung Bore. Eller att de sett fram så mot utbildningen på “temat arbetsglädje och hälsa” att de gladeligen var villiga att riskera livet för att få genomföra den.

Hur det än ligger till med den saken är nog alla inblandade chefer glada att detta “personalärende”, som det administrativt betecknats för att undvika för mycket offentlighet, är avslutat och att ingen miste liv och lem. Vi kan utgå ifrån att nästa gång snön faller så stannar hemtjänstpersonalen i Getinge hemma. Ibland är det bättre att vara en riktig chef än ett agilt mähä!