Snaran Dras Åt

Snaran dras åt kring Sverige.

Man skulle kunna tro att det beror på Islamiska konferensorganisationens uttalande att ”Vi måste sända ideliga påminnelser till det internationella samfundet rörande ett akut införande av en internationell lag, som tydligt förbjuder främjande av religiöst hat.”
Fast snarare är det givetvis så att det verkliga problemet ligger hos svenska UD som reagerar med att fördöma islamofobi och koranbränningar.
Det torde för övrigt vara den enda gången i världshistorien som ett utrikesdepartement ägnat sig åt att kritisera den egna befolkningen och statens inrikes affärer istället för sitt specialgebit, utrikes spörsmål.

Varför vi i Sverige ska lyssna på sådana demokratiska minimalister som Saudiarabien, Afghanistan och Somalia framstår som en gåta. Ryssland har för övrigt ”observatörsstatus” i organisationen, bara det borde räcka för UD att sträcka upp ett långfinger i luften.
Svaret ligger förmodligen i det penibla faktum att Turkiet också sitter med. Turkiet vars röst är absolut avgörande för att att våra ministrar, riskdagsledamöter och andra höga vederbörande ska få chansen att sola sig i glansen av ett Nato-medlemskap.

Det kan helt tänkas att Erdoğan började få slut på rimliga argument och tipsade sina vänner inom Islamiska konferensorganisationen om det lilla landet i norr som saknade blasfemilagar och ryggrad att försvara sig själv. Det har som bekant varit tyst från konferensorganisationen tidigare, förvånansvärt tyst faktiskt.
Dessutom är det givetvis så att det ur rent maktpolitiska skäl kan vara bre att påpeka sin offerroll nu när inbördeskrig råder i Frankrike. Koranbränningar kan också vara bra som svepskäl om fascistoida islamister börjar begå nya terrordåd en masse.
Åtminstone bättre än att skylla på repressiva regimer på hemmaplan och på USA som vid detta laget synes uttjatat.

Att UD uttalar sig som man gör tyder på en långt driven desperation. Man saknar helt enkelt något att muta turken med. Krigsmateriel har vi knapert av från början och än mindre sedan Ukraina fått det som gått att uppbringa. I Sverige är det ett faktum att soldaterna till och med saknar kängor och regnkläder. Det som kan produceras nytt behöver vi själva.

Vi kan inte i alls skicka ner några genusvetare för att rätta upp Pride-frågan eller konsultera om feministisk snöröjning, ett sådant initiativ skulle bli så utskrattat att det hördes över hela världen.
I övrigt är Turkiet ett väl så framstående land att det behöver hjälp med alldeles ingenting. Den svenska regeringen har således dragit slutsatsen att vi helt enkelt får lägga oss platt och blotta strupen.
I detta fallet innebär det att man säljer ut folkets rätt att bränna precis vilka böcker de vill. För till Nato ska vi till vilket pris som helst, det finns inga spärrar.

Något förvånande kan det tyckas vara att SD knappt säger ett knyst. Om vi betänker att det partiet nu är så nära makten att det i praktiken kan ta och känna på den förstår vi varför. De är helt enkelt att förlora möjligheten till ännu större möjligheter till makt.
Nästa mandatperiod vill de in i regeringen för att på allvar styra och ställa med våra liv, då blir det oxdans für alle vare sig man vill eller inte. Framför allt väger det lätt med petitesser som yttrandefrihet, med viss sannolikhet vill just SD begränsa just den friheten ändå.

Då blir det som det blir, snaran dras åt kring Sverige. Oheliga krafter samverkar för det som kallas allas vårt bästa. Snart nog kan nya blasfemilagar vara på plats och vår frihet ytterligare beskärd.
Med små, små steg fortsätter vi att bygga in oss i det goda föresatsernas alldeles speciella version av helvetet som vi har en föraning om redan nu.
Min uppmaning till er alla är att göra motstånd idag, imorgon är det med visshet försent!

Sist men inte minst, jag står fast vid att Nato inte är för oss och att Swexit bör ske per omgående, helst redan igår!