Slutsatser

Av den senaste tidens händelser kan man dra ett par viktiga slutsatser.

Pro primo: Globaliseringen är inte alltigenom positiv.
Pro secundo: Det blev inte fred i vår tid heller.
Pro tertio: Energiförsörjning sköter vi bäst själva.

Globaliseringen lider av ett flertal problem alldeles förutom det faktum att den är utmärkt på att sprida virus.
Ett av de större problemen är dock att ingenting fungerar som det ska när höga vederbörande får för sig att virus sprids. Då avslöjas hur naken kejsaren verkligen är eftersom alla synes stå handfallna inför hur det hela ska hanteras.

Sverige har givetvis sina egna helt egna svårigheter i sammanhanget eftersom välfärdsstaten per definition är svår att exportera till utlandet. Lösningen har i vårt fall blivit att importera folk i behov av välfärd till Sverige. Sannolikt skulle det projektet varit mycket lyckosammare om inte importen ifråga var så förbenat intetgrationsresistent.

Dessutom är inte globalisering per definition något bra förutom för flödet av varor av tjänster. Tvärtom är det snarare suboptimalt för många grundläggande värden jag önskar ha, såsom individuell frihet, frånvaro av statligt och överstatligt tvång samt minimering av fördummande trams.

Fred blev det inte heller i vår tid trots att alla politiker önskade det jättemycket. Tvärtom flyttade faktiskt kriget och eländet närmare Europa. Debaclet i Ukraina är ett utmärkt bevis för att det (fortfarande) inte går att kastrera medfödd revanschism genom kapitalism.
Den ligger liksom och pyr där under ytan vad man än tar sig till.

I det förevarande fallet med Rysslands bekrigande av Ukraina kan ingen som är vid sina sinnens fulla bruk heller påstå att det kom som en överraskning. Putte har varit bra het på gröten om förnedringen Sovjetryssland, eller han, fick uppleva vid imperiets fall och upplösning.

Den intresserade noterar för övrigt att USA nu önskar att alla sina medborgare i Ryssland evakuerar så fort som möjligt. Det är, sanna mina ord, inget tecken på fortsatt ömsesidigt fredliga förbindelser.

Energiförsörjningen är givetvis ett kapitel för sig. Redan innan det började ske mystiska explosioner i Baltiska havet så gick myndigheter i Sverige ut och tipsade folket om vad det ska sig till under kommande elransoneringar.
Då talar vi alltså om ett av världens mest utvecklade och industrialiserade länder med årligen återkommande vintrar.

Vi diskuterar alltså inte ett land i tredje världen som styrs av korrumperade envåldshärskare. Det vill säga sådana som vi vanligtvis skickar bistånd till och föreläser för om feministisk utrikespolitik.
Vi talar om Sverige.

Det är så att alla övriga kan tala sig blåa om effekter, ledningsnät och solidaritet med övriga Europa.
Det som driver min luftvärmepump och spis är ren och skär el. Min lekmannamässiga slutsats, en i sammanhanget mycket rimlig sådan, är att det blir mindre av den varan när vi lägger ner kärnkraftverk och ska dela med oss av det som är kvar med alla andra.

Det är förövrigt mycket rimligt att man delar med sig av ett överflöd. Men då måste man först ha ett överflöd att dela med sig av, annars kommer obönhörligen marknadskrafterna att träda in och driva upp priset. Därefter, när taket har nåtts och inte mer el finns att sälja, måste nätet släckas ned.
Sverige blir då ungefär som Venezuela och andra socialistiska föredömen.

Självklart är det så att detta är en naturlig följd av att notoriska världsförbättrare och kroniska godhetsonanister, som exempelvis MiljöPhascisterna utgör, bereds tillfälle att utöva makt.
De har nämligen noll och inget intresse av att tjäna svenska folket. Istället utsträcker de sitt ansvarsområde till att rädda världen.
Så går det som det går också, åt hecklafjäll. Uppenbarligen är en god portion av svenska folket med dem i deras sinnesförvirring eftersom partiet fick ett högre röstetal i årets val jämfört med det förra.

Den viktigaste slutsatsen av dem alla är förmodligen att folk i allmänhet inte är riktigt kloka. Kanske är det vad vi ska utgå från i fortsättningen?